Mineralprospektering

Motion 1994/95:N246 av Siv Holma m.fl. (v)

Sverige är fortfarande intressant ur
malmprospekteringssynpunkt och anses ligga på femte plats
av världens mest prospekteringsintressanta länder.
Bergslagen och Norr- och Västerbotten tillhör Europas
viktigaste områden för potentiella malmfyndigheter.
Gruvbranschen i landet minskar i betydelse men fortfarande
spelar den en avgörande roll för den inhemska försörjningen
av många mineralråvaror. Värdet av de svenska malm- och
mineraltillgångarna måste fortfarande anses högt.

Prospektering är grunden för den brytning av malm och
industrimineraler som ska ske i framtiden och är till sin natur
långsiktig. Samtidigt är risktagandet högt och därför är
prospekteringsverksamhet svår att i initialskedet göra
företagsekonomiskt lönsam. Om den kortsiktiga marknaden
får styra prospekteringen så dras den ned där malmpriserna
är låga och blir gärna en prospektering som bedrivs
omedelbart i närheten av befintliga gruvor. I nästan alla
länder där prospektering bedrivs sker någon form av statlig
prospektering eller ges stöd till sådan verksamhet, men inte
i Sverige. Det innebär att utländska intressenter i Sverige
saknar någon naturligt kompetent statlig samarbetspartner.
Det har överlåtits på marknaden.

I början av 1980-talet låg prospekteringen på runt 200
miljoner kronor årligen, i dag är den summan nere i 60--70
miljoner kronor. 1992 års beslut att avveckla den statliga
prospekteringsverksamheten via NSG har lett till en drastisk
minskning av prospekteringen.

I utredningen Prospektering, utförd av Lars-Göran
Ohlsson på uppdrag av länsstyrelsen i Norrbotten,
framkommer det att för att ersätta den malm som årligen
bryts i de två nordligaste länen krävs prospektering för minst
300 miljoner kronor per år.

Utredningens förslag att ändra minerallagen dels för att
underlätta för utländska gruv- och prospekteringsföretag att
arbeta i Sverige och dels för att tillvarata den geologiska
informationen från undersökningarna är förkastligt. Det är
viktigt att samhället har ett avgörande inflytande över hur de
svenska naturtillgångarna används för att förhindra rovdrift
och miljöförstöring och för att trygga långsiktig
sysselsättning. Staten skall därför satsa på prospektering
tillsammans med gruvbolagen. Ett statligt bolag för
mineralprospektering bör startas. Det kan ske som ett statligt
mineralutvecklingsbolag. Ett bolag som skulle kunna vara en
intressant samarbetspartner för andra seriösa bolag.
Mineralbolaget skulle kunna ta fram nya objekt, genomföra
djupprospektering, förädla kända objekt och presentera olika
objekt för andra intressenter m m. Ett statligt bolag av detta
slag skulle också kunna ge ett inflytande för att förhindra
oseriös och miljöskadlig gruvverksamhet.

I nordkalottssamarbetet skulle ett sådant bolag också
kunna åta sig prospekterings- och malmvärderingsuppdrag
på Kolahalvön som har rika mineraltillgångar och där nya
möjligheter öppnats.

Luleå skulle kunna bli lokaliseringsort för detta statliga
bolag på grund av geologutbildningen vid Högskolan i Luleå
och den samlade kompetens som finns i Luleåregionen efter
SGABs avveckling av sin verksamhet.

Det är också angeläget att barkarteringsverksamheten i
Norr- och Västerbotten utökas så att
prospekteringsverksamhet kan underlättas för de närmaste
åren. Karteringsverksamheten i de prospekteringsintressanta
områdena i denna region bör slutföras tidigare än det nu
uppställda målet år 2010. Målet bör tidigareläggas till år
2002.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att starta ett statligt
mineralutvecklingsbolag,

2. att riksdagen hos regeringen begär att
karteringsverksamheten i de prospekteringsintressanta
områdena i Norr- och Västerbotten tidigareläggs och slutförs
år 2002.

Stockholm den 24 januari 1995

Siv Holma (v)

Lennart Beijer (v)

Jan Jennehag (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Karl-Erik Persson (v)

Hanna Zetterberg (v)

Owe Hellberg (v)