Miljönämnder i kommunen

Motion 2001/02:K262 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatoriska miljönämnder i kommunerna.

Inledning

En av de största utmaningarna inför det nya årtusendet är att komma till rätta med de miljöproblem de senaste generationerna skapat. Det är nödvändigt att mänskligheten lär sig att leva ekologiskt långsiktigt hållbart. Mycket av det arbetet måste ske i internationella fora, t.ex. vad gäller klimatförändringen. Men mycket av arbetet måste också ske lokalt.

Miljöbalken och miljömålen

Ett instrument för att komma till rätta med lokala problem är lagstiftningen. Den nya miljöbalken, som gäller från den 1 januari 1999 och som togs fram i ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har visat sig innehålla de skärpningar som behövs. Allt fler miljöförsyndelser och brott påtalas. Kommunerna har fått redskap i sin hand att förhindra och åtgärda sådant som inte är önskvärt och som leder bort från den ekologiska hållbarheten. De allmänna hänsynsreglerna i kap. 2 i balken fungerar.

Under förra riksmötet kom proposition 2000/01:130 Svenska miljömål. Även den var ett samarbete mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. I propositionen visas hur de första stegen mot ett ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle ska tas. Målen är mätbara och i budgeten finns resurser avsatta för att i alla fall nå dem. Ambitionen måste givetvis vara att nå längre, eftersom vi vet att de problem som dagens generation inte klarar att lösa blir nästa generations. Det är med beklagan vi i Miljöpartiet tvingas konstatera att kommande generationer får många stora miljöproblem i arv, där klimatförändringarna och alla deras konsekvenser torde bli de svåraste.

För att vi ska få en värld med färre miljöproblem måste kommunerna engageras.

Allt större krav

Såväl balken som miljömålen ställer stora krav på lokalt engagemang och lokala myndigheter. Det krävs att man är alert och verkligen utnyttjar de möjligheter balken ger för att lagen ska efterlevas och att den utmaning miljömålen utgör tas på allvar. Engagerade lokala miljöpolitiker behövs, liksom engagerade tjänstemän som känner att de tas på allvar. ”Strutsfolket” – de som tror att miljöproblemen ska lösas någon annanstans – måste bearbetas och få höra annat. Erfarenheter från kommuner där miljönämnder bakats ihop med andra nämnder – som byggnadsnämnd eller teknisk nämnd – är att miljöpolitikerna försvinner. Det blir bara ”strutspolitiker” kvar, dom för vilka byggande och teknik är överordnat allt. Resultatet har blivit att miljöfrågorna försvinner och de miljöengagerade tjänstemännen lämnar sina poster eller resignerar. Kritikerna hävdar dessutom att tillsynsmyndigheten inte blir fri och oberoende, något den måste vara för att kunna granska även den kommunala verksamheten.

Fackliga protester

År 1993 hade 72 % av kommunerna separata miljönämnder. Idag är den siffran betydligt lägre och har varit nere i 39 %. Förvaltningar har slagits ihop, i de flesta fall med byggnadsnämnden. Miljöinspektörernas fackförening, Sveriges naturvetarförbund, har slagit larm och menar att miljönämndernas ställning i och med sammanslagningen urholkats så mycket att det är omöjligt att se till att den nya miljöbalken efterlevs. En undersökning visar att i de kommuner där miljönämnd och förvaltning slagits ihop med en annan nämnd känner sig 48 % motarbetade i sin tjänsteutövning och 54 % säger sig ha upplevt jäv. I kommuner med självständiga nämnder och förvaltningar är motsvarande siffror 21 % respektive 16 %. Miljöchefen hamnar ofta i jävssituationer som är mycket besvärliga och hotar intentionerna i miljöbalken. Exempel på detta finns från flera kommuner, t.ex. Hörby, där orenat avloppsvatten rann ut i Verkeån, ett av Skånes renaste vattendrag. Enligt miljöbalken är miljöchefen skyldig att anmäla detta till polisen eftersom det finns risk för miljöbrott. I detta fall innebar det att miljöchefen skulle anmäla reningsverkets chef, tillika miljöchefens chef. Även i Eslöv uppstod en liknande situation. Det är heller inte ovanligt att miljöinspektörers kritik i byggärenden filas bort på tjänstemannanivå. Exempel på det finns i Kävlinge, där tekniska chefen, tillika chef över miljöchefen, sorterade bort kritik mot en golfbana i ett naturreservat. Den kritiken kom aldrig till nämndpolitikernas kännedom.

Gör miljönämnden obligatorisk igen

En regering som la ner Miljödepartementet och lät någon annan minister sköta miljöfrågorna vid sidan om andra uppgifter skulle totalt tappa trovärdigheten i miljöfrågor. Ändå tillåts detta ske på den kommunala nivån. En regering som i alla deklarationer talar om ekologisk hållbarhet måste inse att det lokala engagemanget är viktigt. Idag ställer politiken stora krav på politiker, såväl lokalt som nationellt. Miljöfrågorna är många och stora och det krävs miljöpolitiker på alla nivåer för att de ska få tid och möjlighet att bli kunniga inom området.

Det finns kommuner som framsynt gått tillbaka och på nytt skapat miljönämnder. Södertälje är ett exempel på en sådan, och där finns återigen ett engagemang bland politiker och tjänstemän.

Vi anser att det är dags att göra miljönämnderna obligatoriska igen. Det är nödvändigt för att miljöbalken ska få avsett genomslag, men också för att den lokala tillsynsmyndigheten ska få den självständiga ställning den behöver. Det behövs också för att arbetet med miljömålen ska kunna bedrivas engagerat av såväl politiker som tjänstemän lokalt. Miljönämnderna i kommunerna måste bli det forum för miljöengagemang i kommunen som är nödvändigt om regeringens vilja att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle ska bli verklighet.

Stockholm den 28 september 2001
Gudrun Lindvall (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)	Mikael Johansson (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)	Per Lager (mp)
Gunnar Goude (mp)	Kia Andreasson (mp)