Miljöinformation om turistorter

Motion 1992/93:Kr501 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

En massiv turistvåg tycks svepa fram över världen. Vid
ett interparlamentariskt möte i Haag 1989 talade man till
och med om en ''turistrevolution''. Enligt ''World Tourism
Organization'' (WTO) kommer turismen att vara världens
ledande exportindustri vid sekelskiftet. Detta skulle
innebära att de belopp som kommer att genereras av
turistutbytet mellan världens länder snart kommer att
överskrida omsättningen inom världens oljehandel -- f.n.
världens största exportindustri.

Turistindustrin erbjuder både löften och hot för
framtiden. Dess betydelse för mindre utvecklade länder är
uppenbar. I en värld där tillverkning och handel blir alltmer
beroende av högteknologi och automatik, kommer
turismen otvivelaktigt att i stor utsträckning vara hänvisad
till människor som kan göra arbetet. Eftersom turismen är
så arbetsintensiv och växer så snabbt, är turismen på väg att
bli en ny arbetkraftskälla i många utvecklingsländer. Enligt
det amerikanska institutet ''Wharton Econometric
Forecasting Associates'' är en av 16 arbetare räknat på
världsvid bas verksam i turistnäringen. Resor och turism är
enligt institutet världens största industri räknat i termer av
sysselsättning, och man hävdar också att länderna blivit 166
miljarder dollar rikare i form av skatteintäkter som kommer
från turismen. Enligt WTO kan turistresorna förväntas öka
med 40 % inom det närmaste decenniet. Än så länge drar de
europeiska länderna in mer turistintäkter än någon annan
region (46 % av de totala intäkterna).

Den industriella världen och de socialt sett mest
utvecklade länderna har också det största ansvaret för den
fortsatta utvecklingen av turismen. Ty medaljen har också
en baksida. Och den baksidan heter exploatering och
miljöförstöring. Det gäller att finna en balanspunkt mellan
investeringar i turistkomfort och bevarande av ofta unika
miljövärden.

Turismen expanderar i både utvecklingsländer och även
vissa industriländer (t.ex. Medelhavsländerna) så snabbt att
den redan åstadkommit i vissa fall obotliga skador på
miljön. Miljöförstöringen har gått så snabbt att frågan blivit
en högsta angelägenhet i UNDP:s program för att skapa
balans mellan turism och miljö. Organisationen har just
färdigställt en turistutvecklingsplan med hjälp av WTO.

Att behovet av sådan planering är stort visar inte minst
situationen på Cypern -- ett turistmål som inte minst lockar
ett stort antal resenärer från de skandinaviska länderna. I
UNDP-rapporten sägs bl.a. om Cypern att i nästan varje
exploaterat område är miljön utsatt för en så svår belastning
att ytterligare påfrestningar kan leda till en katastrof.
''Ibland undrar jag, om vi inte är på väg att sälja våra
själar'', säger föreståndaren för Cyperns
fiskeridepartement, Andreas Demetropoulos. Och
representanter för miljörörelsen hävdar att de flesta turister
som kommer till Cypern inte har något att erbjuda. ''De
kommer bara för att köpa våra naturresurser, vår sol, vårt
hav likt produkter på en stormarknad. Sen försvinner de.
De vet ingenting om våra förhoppningar, om våra nationella
problem, vår kamp för frihet eller vår historia.'' Dessa
exempel kan mångfaldigas. Att miljön är en begränsad
resurs vid turistexploatering måste i betydligt större
utsträckning än hittills beaktas också av svenska
researrangörer av olika kategorier.

På frågan om svenska reseföretag bedriver någon
målinriktad miljöinformation till de svenska
utlandsturisterna har man svarat att ingen information om
miljöproblemen i turistländerna lämnas, utom när akuta
problem uppstår. Ett exempel på en sådan akut situation är
algblomningen i Adriatiska havet sommaren 1989.

Detta förhållande måste betecknas som djupt
otillfredsställande. Sverige, som i många avseenden varit ett
föregångsland på miljöområdet, måste ta ett betydligt
större ansvar för de påfrestningar vi själva utsätter miljön
för vid turistresor i andra länder. Vår miljömedvetenhet
måste ta sig praktiska uttryck även då vi befinner oss på
rekreations- och semesterresor i länder, där
miljöbelastningarna redan nått smärtgränsen. Ett sådant
större ansvar bör med fördel kunna läggas på de svenska
företag som arrangerar turistresor utomlands. Dessa bör
uttryckligen åläggas att lämna sina kunder en fyllig och
tydlig information om miljösituationen i resp. turistland
samt även mana turisterna till varsamhet med natur och
miljö i dessa länder.

Kulturutskottet skriver i bet. 1991/92:KrU16 att
''informationsverksamhet av det slag som motionärerna
åsyftar är en grannlaga uppgift som kräver stor
sakkunskap''.

Detta är förvisso ett riktigt konstaterande. Men med
tanke på vidden av de miljöproblem som förekommer i
många turistländer är enligt vår uppfattning denna
grannlaga uppgift av behovet påkallad. Den sakkunskap
som erfordras för att i resebroschyrer på ett enkelt och
lättfattligt sätt redovisa miljösituationen i turistländerna
finns också i rikt mått representerad hos svenska
miljömyndigheter/organisationer. Det är inte orimligt att
kräva att researrangörer som inte försummar att utmåla
resmålens förtjänster i mer eller mindre ljusa färger också
ålägges en skyldighet att lämna information om
miljösituationen i resp. turistländer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyldigheten för svenska
researrangörer att informera om miljösituationen i
turistländerna.

Stockholm den 21 januari 1993

Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Sörestedt (s)