Metallinblandning i läkemedel

Motion 1993/94:So471 av Siw Persson (fp)

I dagens samhälle utsätts både människor och djur för en
mängd kemiska ämnen i både luft, vatten och föda. Många
av dessa har visat sig vara svåra att kontrollera.

Inom ett område torde möjligheterna till kontroll och
tillsyn vara enklare, nämligen kontroll av tillsatser i
läkemedel. Läkemedel registreras och innehållet i dem
måste redovisas.

Det finns ett allt oftare förekommande vitmedel,
titandioxid, E 171 och färgämne, järnoxid, E 172, som
många klagar över att de är överkänsliga emot eller får
allergiska reaktioner av.

Titandioxid och järnoxid fyller egentligen ingen annan
funktion än estetiska, men kan ge helt onödiga
biverkningar. Då denna typ av metallinblandningar saknar
farmaceutiskt värde borde de kunna försvinna ur
läkemedlen.

Biverkningarna orsakar onödigt lidande för många
människor och innebär ökade kostnader både i
sjukskrivningar, sjukvård och utbyte av läkemedel. De nya
läkemedlen måste dessutom ofta beredas manuellt.

Jag anser därför, att en översyn av metallinblandning i
läkemedel måste göras samt att man därefter överväger ett
ev. förbud mot dessa tillsatser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av metallinblandning
i läkemedel samt eventuellt förbud mot detta.

Stockholm den 24 januari 1994

Siw Persson (fp)