Mellanskarvens utbredning

Motion 1996/97:Jo905 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m)

Den så kallade mellanskarven har sedan den inplanterades på
egendomen Värnanäs söder om Kalmar tillvuxit oerhört i
antal. Efterhand har skarvkolonier etablerats på allt flera
platser, numera även i insjöar. Antalet häckande skarvpar har
tiodubblats under den senaste tioårsperioden. Enligt en notis
i Dagens Nyheter har skarvarna nu blivit ett problem för
fiskarna ända uppe på Möja i Stockholms skärgård.

Det karaktäristiska för skarvkolonierna är att fåglarna genom sin spillning
förstör sin egen livsmiljö. Träden avlövas och dör. Spillningen gör att vissa
grynnor och skär blir omöjliga att leva på för den övriga faunan och mycket
svåra att gå iland på för människor. När ett område förstörts drar skarvflocken
vidare till nästa. Ofta övertar skarvarna hägerkolonier. Man kan med fog
hävda att den alltför stora skarvexpansionen hotar den biologiska mångfalden
inom många områden.

För yrkesfisket, särskilt ålfisket, innebär skarvarna, som gemenligen
benämns ålakråkor, ett stort avbräck.

Statens naturvårdsverk har på senare tid gjort framställningar om att
skarven skall omfattas av allmän jakttid. Uppenbart är skarven inte längre
utrotningshotad. Det bästa vore om skarven kunde avföras från listan över
hotade arter i EU:s fågeldirektiv. Det bör vara den svenska regeringens
uppgift att verka för att så sker. Därefter skulle det bli de svenska
myndigheternas uppgift att avväga behovet av avskjutning mot intresset av att
bevara arten.

Om förändringen av den så kallade röda listan (EU:s fågeldirektiv) skulle
visa sig dra ut på tiden bör regeringen verka för att bestämmelserna om
skyddsjakt förändras så att den oerhörda expansionen av antalet skarvkolonier
kan begränsas genom utökad skyddsjakt och möjligheter att skatta beståndet
genom vårjakt och äggprickning.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
regeringen bör verka för att skarven avförs från listan över
utrotningshotade arter,
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
regeringen i avvaktan på att så sker bör verka för att skarvens
utbredning hejdas genom utökade möjligheter till skyddsjakt, vårjakt
och äggprickning..
11F
Stockholm den 1 oktober 1996

Nils Fredrik Aurelius (m)
Leif Carlson (m)