med anledning av skrivelse 1989/90:63 med redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen

Motion 1989/90:Ju15 av Kent Lundgren (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jul5

av Kent Lundgren (mp)

med anledning av skrivelse 1989/90:63 med
redogörelse för tillämpningen av
terroristlagstiftningen

Det utfärdade skrivelsen är kort - föredömligt kort.Tyvärr är den till sitt innehåll
lika tunn, som den är kort.

Den svenska terroristlagstiftningen är i det närmaste världsunik i sin brist
på rättsäkerhet mot en utpekad och diskriminerad grupp utländska flyktingar.

Terrorism har alltid varit ett stort problem och det har vidgats i sin geografiska
utbredning under 1900-talets efterkrigstid på grund av förbättrade interkontinentala
kommunikationer och internationell massmediai bevakning.

Ett terrordåd kan utföras snart sagt var som helst i världen och ändå få
stor massmediai spridning, vilket är precis den effekt terroristen åstundan

Den andra aspekten är att mycket annat kan döljas bakom påstådd terrorism.
Ryktesspridning och antydningar kan vara de skäl som behövs för att
påverka politiker till att ge medel till att sätta upp attack- och antiterrorstyrkor
samt specialavdelningar inom de hemliga polisorganisationerna.

Rädslan och respekten för terrorfaran är sund och skall finnas.Men i
samma stund som rädslan blir så stor att den åsidosätter rättstatens grundprinciper
om objektiv bevisvärdering visavi den enskilde, så är vi själva på
väg att skapa en terrororganisation inom den egna rättstaten, som visserligen
inte utövar fysisk terror, med definitivt psykisk sådan.

När PKK utpekades som ”internationell terrororganisation”, så var det
ägnat att förvåna. Inga bevis fanns att PKK utfört några som helst attacker
utanför Turkiets gränser.

Det var också tämligen underligt att skåda hur olika det socialdemokratiska
styret kan bedöma vad som är en befrielsekamp och vad som är maktterror.
Det är ju ganska väl bekant vad samtliga stater gör mot kurderna och
inte minst Turkiet.

Det var ju inte allt för många år sedan FNL i Vietnam stod högt i kurs i skretsarna,
liksom den rörelse som nu regerar Etiopien med synnerligen blodiga
händer. Dessa rörelser - liksom många andra - klassades som befrielserörelser
av (s). - Vad skiljer PKK:s kamp för sitt folks befrielse från dessa ?

Och vad skiljer ANC från PKK? Vad skiljer Sydafrikas behandling av sina
urinvånare från de stater som har kurder innanför gränsen ? Möjligen är en
del av dessa en aning mera inne på utrotning än Sydafrika, enligt vårt synsätt.

Miljöpartiet de gröna anser inte att regeringen, eller dess verktyg SÄPO, Mot. 1989/90

skall ha rätt att klassa en organisation som terrororganisation utan att dom- Jul5

stolsprövning verkställes.

Det är också lika horribelt att klassa en människa som terrorist på lika lös
grund, eftersom det drabbar såväl henne, som den ev. familj vederbörande
har med sig till Sverige.

Miljöpartiet de gröna anser att terroristlagstiftningen måste göras om i
grunden, enligt följande:

- En ordentlig beskrivning bör tas fram över vad som skall ses som en
terrororganisation resp. en befrielserörelse.

- Domstolsprövning bör sedan göras om en organisation skall klassas som
terrororganisation eller ej.

- Domstol bör också pröva om terrororganisationen i så fall är att betrakta
som internationell, dvs har utfört, eller förväntas utföra, terrordåd utanför
den egna staten.

- Förutsättningen för att få placera en människa i fängelse, eller annan
form av begränsning av rörelsefriheten, under rubriken terrorist, är att
det kan göras sannolikt att vederbörande verkligen är ansluten till en sådan
organisation.

- Prövningen bör i så fall också omfatta om personen ifråga är att betrakta
som aktiv eller passiv medlem.

- Om vederbörande är att betrakta som aktiv, så bör bedömning göras om
han personligen kan ha utfört den typ av dåd som anklagelsen gäller, eller
kan förväntas göra detta i framtiden.

- Endast vid positivt utfall på alla punkterna bör en människa få begränsad
rörelsefrihet utfärdad av domstol - inte av SÄPO, eller regeringen.

- Omprövning bör ske årligen, om en människa fälls under stämpeln ”presumtiv
terrorist”.

- Lämpligt är att en tystnadssvuren hovrätt håller i en förhandling av detta
slag och att en preliminär bevisvärdering kan utföras mellan denna och
t.ex. representant för RPS, innan den misstänkte blandas in.

- Befinnes bevisen ”tungt vägande” så tystnadsbesvärs såväl den misstänkte,
som dennes juridiska ombud och efter rimlig tid för motbevisningsinförskaffning
hålls en sluten process.

- Vid ”fällande dom” skall överklagande kunna göras till HD.

- Fällande dom skall endast innebära viss anmälningsplikt och viss inskränkning
i rörelsefriheten. Det skall inte innebära trakasserier eller
utestängning från arbetsmarknad o.dyl., så som enligt uppgift har skett
i de aktuella kurdfallen. Tvärtom bör en normalisering till det svenska
samhället eftersträvas så fort det är möjligt, eftersom vi lär få behålla den
terroristklassade individen i Sverige för gott.

Att inte domstolspröva, eller ge den anklagade chans att försvara sig och
motbevisa anklagelserna, är en skamfläck på den svenska rättsäkerhetsskölden,
som snarast bör tvättas bort.

I dag tycks inte våra makthavare och dess verktyg ha någon tilltro till det
svenska domstolsväsendets förmåga att hålla tyst med hemliga dokument
och processer, vilket är ägnat att förvåna alla samhälletets invånare.

5

Mot. 1989/90
Jul5

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring i bestämmelserna om terroristers behandling
i rättsystemet.

Stockholm den 1 februari 1990

Det bör vara dags att börja skapa tilltro till varandras vilja att värna om
rätt och trygghet i Sverige igen.

Det bör därmed också vara dags att låta domstol pröva hållbarheten i ”de
bevis” som ligger till grund för kurdernas kommunarrest i Sverige.

Kent Lundgren (mp)

gotab 99754, Stockholm 1990