med anledning av skr. 1995/96:181 Konsumentpolitiken i EU - mål och inriktning för det svenska arbetet

Motion 1995/96:L36 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (fp)

Regeringen redogör i skrivelsen för de mål och den
inriktning Sverige bör ha vid sitt arbete med
konsumentfrågor i EU. Det övergripande målet skall vara att
ge konsumenterna en stark ställning på marknaden och
främja deras intressen och inflytande i ett integrerat Europa.

Vi sympatiserar med dessa mål, men tvingas konstatera att regeringen
blandar ihop två skilda EU-frågor: dels det fortlöpande arbetet med konsu-
mentpolitiken i EU, dels det svenska agerandet vid regeringskonferensen
som startar den 29 mars i Turin.

Konsumentpolitik utan
konstitutionella omvägar

Vi sympatiserar med regeringens övergripande syn att den
inre marknaden är det viktigaste konsumentpolitiska medlet.
EU:s institutioner och medlemsstater bör ständigt arbeta på
att upprätthålla och utveckla den, till gagn för
konsumenterna. Däremot har vi en annan syn än regeringen
på betydelsen av traktatsförändringar i detta arbete.
Regeringskonferensen är en författningskonferens där
förändringar av unionsfördraget och EU:s institutioner skall
diskuteras. Det är med andra ord det konstitutionella
ramverket som skall avhandlas, inte Europapolitiken som
sådan.

Som nya EU-medlemmar har vi mycket att lära på alla nivåer om hur man
bäst når framgång med förslag och krav i den europeiska unionen. Men ett
absolut minimikrav för att lyckas är att ha målen klara för sig och inte släppa
dem ur sikte. Och det allt övergripande målet just nu måste vara EU:s
östutvidgning.

För att skapa ett helt Europa där frihet, demokrati och välstånd präglar hela
kontinenten, ett Europa där också de öst- och centraleuropeiska konsumen-
ternas intressen värnas, krävs att EU utvidgas med de länder som knackar på
unionens dörr. Det i sin tur kräver en rad konstitutionella förändringar som
redan var och en för sig kan te sig mycket svåra. För att lyckas måste därför
en del andra ambitioner och sidospår skalas bort. Det är därför som vi i vår
motion (1995/96:UU19) med anledning av regeringens skrivelse om
regeringskonferensen (1995/96:30) betonade att konsumentpolitiken i detta
avgörande skede inte bör sättas på dagordningen. Detta innebär inte att vi
inte anser att konsumentfrågor är viktiga, utan att andra frågor just nu är
viktigare. Framsteg i integrationsarbetet kräver kraft och energi. Endast
genom koncentration och fokusering kan det svåra uppdraget att utvidga EU
lyckas.

Vaga traktatskrav

Till yttermera visso är regeringens egna tankar och förslag
när det gäller att förändra EU:s grundläggande fördrag
synnerligen oklara och vaga. I kapitel 5 i skrivelsen skriver
regeringen att Sverige skall verka för att Romfördraget
förstärks och förtydligas så att konsumentfrågorna får en
ökad tyngd och konsumenterna ett större inflytande inom
EU. Ingenstans står det vilka regeländringar regeringen
faktiskt har i åtanke. Av referatet av arbetsgruppen att döma
handlar det om artikel 129a i Romfördraget. Vissa
remissinstanser har också nämnt andra artiklar som
kandidater för omskrivning.

Vi kan inte utesluta att vi i sak skulle hålla med regeringen om själva de
konsumentpolitiska ambitionerna, men vi anser tills vidare att oklara för-
dragsändringar inte bör föras fram i samband med regeringskonferensen, av
skäl som angivits ovan. Ett minimikrav på regeringen är att den återkommer
till riksdagen med klarare tankar och formuleringar om vad exakt det är man
vill ändra på i artikel 129a.

I vår avvikande mening till LU:s yttrande över regeringens skrivelse om
regeringskonferensen (1995/96:LU2y) påpekade vi det angelägna i att det
konsumentpolitiska arbetet inom EU drivs vidare, vilket är möjligt inom
ramen för nu gällande fördrag. Ett sådant arbete pågår redan för att uppnå en
effektiv gemenskapspolitik. Metoden bör vara att integrera konsument-
perspektivet i övriga gemensamma politikområden. Vissa perspektiv är
nämligen så viktiga att de bör genomsyra arbetet inom breda politiska fält.
Att ha konsumentintresset i åtanke och att aktivt integrera konsument-
politiken i alla relevanta politikområden bör således vara ledstjärnan i det
europeiska konsumentpolitiska arbetet.

EU:s konsumentpolitik

En väl fungerande marknadsekonomi med effektiv
konkurrens och många aktörer är den bästa garanten för god
konsumentpolitik. EU:s inre marknad är för konsumenterna
en viktig utveckling som måste tas till vara. Etablerandet av
den inre marknaden är en av EU:s viktigaste framgångar
hittills. Men den inre marknaden kräver en kontinuerlig
omvårdnad. Det gäller dels att motverka ideliga försök från
företag, branschorganisationer och andra lobbyister, men
också regeringar, att underminera den genom subventioner
och nationella regleringar, dels att förverkliga principerna på
några områden som alltjämt är undantagna. Dit hör t ex
transporter och energi, båda viktiga marknader som alltjämt
präglas av nationella monopol, karteller, bristande
etableringsfrihet och därmed svag konkurrens. Även den
finansiella sektorn kan i detta sammanhang lyftas fram, även
om tjänster formellt sett är inkluderade i den fria rörligheten.
Som det italienska ordförandeskapet konstaterat i sitt
arbetsprogram för första halvåret 1996 finns här alltjämt en
del att göra för att förbättra konkurrensen och underlätta
konsumenternas jämförelser och val.

Att på ett effektivt sätt fullfölja arbetet med den inre marknaden är en av
EU:s viktigaste uppgifter, som - tillsammans med frihandelspolitiken på det
globala planet - är avgörande för konsumenternas intressen av prispress,
mångfald och kvalitet.

EU-kommissionens
arbetsprogram 1996

Under avsnittet Konsumentpolitik listar kommissionen tio
prioriterade områden för sitt fortsatta konsumentpolitiska
arbete. En del av dessa återfinns också i regeringsskrivelsen,
t ex ökad konsumentrepresentation, hjälp åt de central- och
östeuropeiska länderna och produktsäkerhetsfrågor.

EU-kommissionens första punkt handlar om förbättrad konsumentupp-
lysning och -information, vilket självklart är ett prioriterat område också för
oss liberaler. För att marknadsekonomin skall fungera väl krävs kunniga och
informerade konsumenter. Kommissionen tänker också uppmärksamma
konsumentaspekterna av finansiella tjänster, vars fria etablering över hela
EU är viktig och innebär ökad konkurrens, förbättrat urval och förnyelse,
vilket är till gagn för konsumenterna. Enligt kommissionen är dock
informationen och möjligheten att jämföra olika tjänster, t ex kreditvillkor,
inte alltid tillfredsställande. Även IT-samhällets möjligheter och problem i
ett konsumentperspektiv skall uppmärksammas av kommissionen, framför
allt frågor om åtkomst och viss konsumentutbildning, liksom riktlinjer för
elektronisk handel och säkra betalningssystem.

Subsidiaritetsprincipen

I vår EU-politik lägger vi stor vikt vid närhetsprincipen. Vi
anser att varje fråga bör avgöras på lägsta möjliga nivå, så
nära människorna som möjligt. För genuint
gränsöverskridande frågor skall Europasamarbetet utnyttjas
och den Europeiska unionen ges sådana beslutsbefogenheter
att samarbetet verkligen förs framåt och problem löses. Det
innebär att varu- och tjänsteutbytet över nationsgränser
ibland behöver underlättas genom standardiseringsinsatser.
Men många angelägna frågor kan bäst hanteras lokalt eller
nationellt. Vi anser t ex inte att EU behöver införa
klassificeringsregler för jordgubbar. I liberalernas Europa får
jordgubbarna se ut hur de vill.

Regeringen skriver på sidan 17 att "subsidiaritetsprincipen bör tillämpas så
att medlemsstaterna har frihet att ge konsumenterna ett starkare skydd än
som följer av gemenskapsreglerna så länge detta inte leder till hinder för den
fria rörligheten för varor, tjänster och kapital." Vi instämmer i detta. Därtill
bör fogas spegelbilden av denna tillämpning, nämligen att vid utformningen
av gemenskapsreglerna en stark restriktivitet används: Europas medborgare
behöver faktiskt inga fler jordgubbsregler heller. Svenskt agerande i EU bör
alltså inte endast handla om att förbehålla oss rätten till vissa egna regler,
utan också om att försöka begränsa EU:s klåfingrighet och detaljregle-
ringsiver överhuvudtaget inom det konsumentpolitiska området.

Kommissionen har också i en nyligen publicerad rapport, "Nationella
produktregler på den inre marknaden - ett skäl till bekymmer", påvisat att det
alls icke enbart är EU-nivåns lagstiftare som gillar regleringar, utan att
tvärtom nationella regler i många fall riskerar att trasa sönder uppnådd
enhetlighet och avreglering. Ett aktuellt exempel är marknaden för
telekommunikation som enligt planerna skall vara avreglerad 1998 och då bli
del av den gemensamma, inre marknaden. Nu kompletterar land efter land
detta direktiv med egen lagstiftning och syftet att upprätta den inre
marknaden för telekommunikation förfuskas.

Konsumentinflytande i EU

Regeringen skriver i avsnitt 6.4 att Sverige skall verka för att
konsumenterna och deras organisationer får ökade
möjligheter till inflytande i EU och för ett ökat
konsumentinflytande och ett breddat konsumentdeltagande i
standardiseringsarbetet. I det sammanhanget vill vi påminna
om vikten av att funktionshindrade personers synpunkter och
behov, t ex i standardiseringsarbetet, också måste tas till
vara. Handikappaspekten får således inte glömmas bort när
konsumenternas inflytande skall kanaliseras.

Säkerhet för barn och
ungdomar

Vi noterar en omsvängning i regeringens syn på
säkerhetsfrågorna när det gäller tjänster som tillhandahålls
för barn och ungdomar. I prop 1995/96:123 föreslog
regeringen att produktsäkerhetslagen skulle ändras så att den
också omfattar varor som tillhandahålls i offentlig
verksamhet. Vi välkomnade de lagändringarna men skrev i
vår motion att de inte var tillräckliga. Vi anser fortfarande att
det inte redovisades tillräckligt starka skäl för att utesluta
offentliga tjänster från lagens tillämpningsområde. Självklart
rymmer också offentliga tjänster, inte minst de som kan
produceras alternativt i privat eller offentlig regi, samma
risker oavsett om huvudmannen är offentlig eller inte. Därför
föreslog Folkpartiet liberalerna att lagens
tillämpningsområde utvidgas ännu mer än vad regeringen nu
föreslår. Regeringens formulering på sidan 33 i den nu
aktuella skrivelsen antyder att en svängning i riktning mot
vår position är på väg, vilket vi i så fall välkomnar.

Reklam och
marknadsföring

Folkpartiet liberalernas grundläggande uppfattning i EU-
politiken är att inom ramen för EU skall de
gränsöverskridande, gemensamma frågorna behandlas. TV-
reklam är ett typexempel på en gränsöverskridande fråga. Vi
stöder regeringens arbete för att TV-reklam riktad till barn
uttryckligen förbjuds. Oavsett sändarland bör samma regler
gälla.

Det finns i sak mycket goda skäl för totalförbud för TV-reklam riktad till
barnen, som bland annat inte hunnit bygga upp de referensramar som behövs
för att kunna hantera reklambudskap. Det är angeläget att regeringen i det
kommande arbetet med förändringar i TV-direktivet ser till att frågan om
förbud mot reklam riktad till barn behandlas separat och därmed inte riskerar
att falla på grund av att andra länder kan tänkas föra fram andra förslag till
förändringar som måste tillbakavisas , exempelvis kvoteringar av europeiskt
producerade program.

Finansiella konsekvenser

Vi utgår från att regeringens ambition att arbetet med
konsumentfrågor i EU "skall drivas på ett sådant sätt att det
inte föranleder utgiftsökningar varken på den svenska
statsbudgeten eller på EG-budgeten" (s. 64) avser hela denna
skrivelse, inklusive den "aktiva konsumentforskning" som
beskrivs på sidan 57. I så fall är vi beredda att biträda även
det forskningsförslaget om ett svenskt deltagande i EU:s
ramprogram.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att konsumentpolitiken inte bör drivas vid EU:s
regeringskonferens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strikt tillämpning av subsidiaritetsprincipen i det
konsumentpolitiska arbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringen av forskningsprogrammen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om produktsäkerhetslagens tillämpningsområde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ta till vara de handikappades intressen i
standardiseringsarbetet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om TV-reklam riktad till barn,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av aktiv integrering av
konsumentpolitiken inom andra politikområden.

Stockholm den 27 mars 1996

Bengt Harding Olson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)