med anledning av skr. 1992/93:13 Redogörelse med anledning av FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 - UNCED

Motion 1992/93:Jo2 av Lars Werner m.fl. (v)

Sverige undertecknade juni 1992 -- på UNCED-
konferensen i Rio -- ett flertal överenskommelser om miljö
och utveckling. De viktigaste är Riodeklarationen som
behandlar de grundläggande principerna,
klimatkonventionen, konventionen om biologisk mångfald
och Agenda 21.

Agenda 21 är ett handlingsprogram för hur samhället ska
utvecklas till ett hållbart samhälle. 21 står för nästa
århundrade. Det är med stöd av Agenda 21 som enskilda
medborgare i de olika länderna kan kräva förändringar i
sina länder eller kommuner.

Besluten från Rio -- inte minst Agenda 21 -- är minst sagt
omfattande. Om de kommer att uppfyllas, kommer vi att ha
en helt ny situation i världen. Den stora positiva
förändringen är att vi nu har idéer och visioner om vilken
väg utvecklingen måste gå. Planerna har säkert sina fel och
kommer ständigt att förbättras och kompletteras, men
huvudinriktningen är klar -- människans samhälle och livstil
måste vara långsiktigt hållbara.

Överförbrukningen och förstörelsen av jordens ändliga
resurser måste upphöra. Fördelningen av de förnyelsebara
resurserna måste ske mer solidariskt.

Det är att vi har ont om tid -- en del hävdar att den
egentligen redan är slut. T.ex. utrotar människan varje dag
minst en annnan art. Därför måste vi agera snabbt innan
förstörelsen gått så långt att den inte går att reparera.

Sveriges ansvar och initiativ

Sverige har som ett rikt och teknologiskt avancerat land
ett ansvar för att ta fram ny miljövänlig teknik. Vi har också
som relativt stora miljöförorenare ett ansvar. Vi sprider
t.ex. per person 20 till 100 gånger mer luftföroreningar till
atmosfären än en invånare i ett u-land, trots de senaste
årens miljöförbättringar. Det beror inte på u-världen att
ozonskiktet hotas eller att klimatet kanske kommer att
förändras. Det beror på vårt bilåkande, våra elvärmda
sommarstugor och vårt bruk av engångsmaterial.

Vänsterpartiet betraktar arbetet med att påskynda och
uppfylla Rio-konferensens beslut som vägledande och
avgörande i utvecklingen av det svenska samhället. Vi
noterar med tillfredsställelse att regeringen skriver:
''Handlingsprogrammet är enligt regeringens mening
politiskt och moraliskt förpliktande.''

Vi tar nedan upp ett antal sektorer i svensk politik som
måste förändras radikalt, om intentionerna från Rio ska
kunna fullföljas.

Trafikpolitik

Agenda 21 säger: ''Alla länder bör före år 2000 ha gjort
planer för hur deras infrastruktur skall bli miljöriktig.
Planerna bör vara genomförda år 2025. Då förutsätts att alla
har tillgång till energisparande teknik, alternativa och
förnybara energikällor. Alla länder uppmanas att utveckla
sina allmänna kommunikationer och bygga gång- och
cykelbanor.''

Agenda 21 säger: ''Staterna förbinder sig att ta hänsyn
till risken för klimatförändringar, när beslut fattas i sociala,
ekonomiska eller miljöpolitiska frågor.''

Sverige har följaktligen åtta år på sig att göra upp dessa
planer. Fortfarande 1992 fattar vi beslut som leder i motsatt
riktning -- exempelvis beslut om nya motorvägar.
Motorvägar ska t.o.m. placeras i det inre av våra
storstadsregioner, där allmänna kommunikationer ur alla
ekonomiska och ekologiska aspekter är
framtidslösningarna. Det gäller Öresundsbron med
tillfarter, det gäller de nya planerade sexfiliga motorvägarna
i Storstockholm. Regeringen hotar också med en
motorvägstriangel mellan våra tre storstadsregioner,
samtidigt som arbete pågår med avancerade snabbtåg på
samma sträckor.

Sverige har tagit initiativ till att få till stånd den
konferens om trafik och miljö som UNCED
rekommenderade, och vi förutsätter att Sverige åtar sig
värdskapet.

Ska Sverige betraktas som seriöst i dessa sammanhang,
måste detta initiativ kompletteras med en nationell
trafikplan som visar övergången till en miljöanpassad
trafikapparat. Exempelvis skall skattebelastningen på olika
drivmedel motsvara deras miljöbelastning enligt ''Polluter
Pays Principle''.

Riksdagen bör regeringen ge till känna behovet av en
nationell trafikplan.

Energipolitik

Energisektorn är det andra stora området där
utvecklingen i miljöavseende mer eller mindre avstannat.
NUTEK:s årsrapport över svensk energisektor visar att
konsumtionen av fossila bränslen är fortsatt hög, och att
man inte vet om kärnkraften ska avskaffas och i så fall när.

Energieffektivitetsprogrammen beräknas inte ge någon
mätbar minskning av energikonsumtionen. De alternativa
energislagens andel av den totala produktionen förblir
obetydlig även under resten av 90-talet.

Skattelagstiftningen måste enligt bla
miljövårdsberedningens rapport ''Vår uppgift efter Rio''
konstrueras så att: ''Prissättningen på energi bör fullt ut
innehålla produktions- och miljökostnader, t.ex. genom
tillämpning av miljöskatter''. Regeringen gjorde tvärtom
våren 92 när man sänkte skatter på fossila bränslen för delar
av industrin.

NUTEK:s rapport visar att det dels behövs klara besked
om skattelagstiftning, kärnkraftsavveckling m.m., dels
också en samlande strategi för hur energisektorn ska kunna
ingå i ett uthålligt samhälle.

Riksdagen bör ge regeringen till känna om behovet av
en samlad strategi för omställningen av energisektorn.

Biologisk mångfald

Den biologiska mångfalden minskar i såväl Sverige som
andra länder. I Sverige orsakas detta av rationella
brukningsmetoder inom skogs- och jordbruk och av yttre
miljöpåverkan, t.ex. försurande nedfall. Även här saknas
en samlad strategi för hur problemen ska lösas. Det som gör
dessa problem speciellt akuta är att förlorad biologisk
mångfald inte går att reparera. Enstaka arter går att
återinplantera, men förlorade biotoper går aldrig att
ersätta.

Här måste regeringen ta till kraftfulla åtgärder om
utvecklingen ska vända. Exempelvis måste den snabbt ta till
sig och utarbeta förslag i linje med vad den skogspolitiska
kommittén framlagt.

Riksdagen bör ge regeringen till känna behovet av en
nationell plan för att bevara Sveriges biologiska mångfald.

Sveriges miljöskuld

Precis som det måste sättas in kraftåtgärder för att få ner
det ekonomiska budgetöverskottet måste vi snabbt minska
det ekologiska budgetunderskottet -- annars kommer vi att
få se djupa kriser även på detta område. För att
konventionerna från Rio ska bli verkningsfulla måste varje
lands miljöskuld minska.

Sveriges miljöskuld beräknades i juli 1992 till minst 260
miljarder kronor. Med miljöskuld menas då kostnaden för
att åtgärda dagens miljöskador. Miljöskulden ökar med
minst 7 miljarder kronor om året. Detta är ohållbart. Det
betyder att vi skjuter över betalningsansvaret för vår livstil
på våra barn.

Regeringen har inte presenterat några idéer eller visioner
om hur miljöskulden ska hanteras, än mindre minska.
Tänker regeringen låta skulden växa, eller tänker man
försöka minska den? Frågorna är många, svaren få.

Regeringen bör ges i uppdrag att snarast redovisa hur
miljöskulden successivt ska minska.

Internationellt miljösamarbete

Sverige har länge varit pådrivande i det internationella
miljösamarbetet. Vi ska ha en fortsatt hög ambitionsnivå.

Den inställning som statsminister Carl Bildt gav uttryck
för i Rio -- att tillväxt och marknadskrafterna ska klara
miljön -- bestrids av Världsbanken, som sin senaste
årsrapport skrev: ''Privata marknader erbjuder få
incitament till att skydda naturen och hålla föroreningar
inom kontroll''. Därför behövs det andra mått på tillväxt
(''grön BNP''), miljöavgifter och subventioner, skrev
banken. Detta har vi krävt i ett flertal riksdagsmotioner.

Vad som sades i juni och görs nu

I Rio talade statsminister Carl Bildt med stolthet om
Sveriges bistånd -- betydligt mer än de 0,7 procent av BNP
som är FN-målet. Han lovade att det skulle förbli så. Det
var i juni. Nu har regeringen gått till riksdagen och begärt
att biståndet ska skäras ner med tio procent. Det har väckt
bestörtning i omvärlden. SIDA-chefen Carl Tham har --
enligt vad DN skrev -- av sina kollegor från andra i-länder
fått höra att de trodde att de skulle få det svårare att hävda
biståndet nu, när föregångslandet Sverige börjat minska sin
u-hjälp. Det har väckt oro i Unicef och andra FN-organ.

Efter det här sveket -- vågar vi tro på vad miljöminister
Olof Johansson sade på UNCED-uppföljningen i FN:s
generalförsamling om miljöhjälp till u-länderna vid sidan av
nuvarande biståndsramar? Gäller det även för Sverige vad
han sa om att resurser som frigörs i nedrustningsprocessen
ska kunna mobiliseras för sådan hjälp?

Vänsterpartiet motsätter sig varje nedskärning i
biståndet och kräver att det internationella miljösamarbetet
finansieras vid sidan av biståndsramarna.

I-länderna måste betala

För att genomföra Agenda 21 behöver u-länderna få 125
miljarder dollar årligen från i-länderna fram till år 2000.
Beloppet kan synas stort, men det motsvarar bara en
åttondel av världens militärutgifter 1990. Det bör också
ställas i relation till vad u-länderna betalar i skuldtjänst till
i-länderna och deras banker. 1991 var det 175 miljarder
dollar.

Vänsterpartiet anser att regeringen snarast ska
presentera förslag till finansiering av Agenda 21 utifrån de
förslag som framkommit, exempelvis en global miljöskatt,
avgifter på olja och kol, skatt på vapenhandel.

Klimatkonventionen

Konventionen fick inga tidsgränser för åtagandena att
minska utsläppen av växthusgaser. Den frågan måste tas
upp på nytt. Sverige bör också på alla sätt aktivt driva på
det internationella arbetet med skärpningar av miljökraven
för sjöfart och flyg. Den svenska koldioxidskatten bör
marknadsföras mer aktivt internationellt. Det gäller särskilt
gentemot USA, Japan och EG.

Kemikaliekontrollen

Den globala kemikaliekontrollen och
kemikaliekunskapen måste förstärkas. Vi måste söka
förhindra att kemikalier som förbjudits hos oss sprids till
Östeuropa och u-länderna. Giftanvändningen i u-
landsjordbruket måste begränsas så att människor och miljö
inte skadas. Ett nytt problem är flygbesprutningen av
opium- och kokafält. Från Latinamerika har rapporterats
att USA använder herbicider liknande det från
Vietnamkriget ökända Agent Orange.

Man bör överväga om det kan vara motiverat att skapa
en global konvention mot spridning av giftiga ämnen som
inte bryts ner.

WHO:s förfrågan till Sverige om att åta sig värdskapet
för ett första möte i syfte att uppnå de mål för
kemikaliekontroll som formulerats i Agenda 21 ska givetvis
besvaras positivt.

Östersjöområdet

Miljösamarbetet med Östersjöstaterna måste bli
effektivare och få ökade resurser. Det behövs en klarare
ansvarsfördelning mellan Beredningen för tekniskt-
ekonomiskt samarbete (BITS), SNV,
Östeuropasekretariatet m.fl. organisationer. Med tanke på
att miljöåtgärder i dessa länder också kan ge märkbara
förbättringar i Sveriges miljö, är det viktigt att SNV, som
har ett huvudansvar här, deltar i arbetet.

Samarbetet på transportområdet bör utvecklas. Många
av städerna i de gamla öststaterna har en utbyggd
kollektivtrafik som med relativt enkla medel kan förbättras
avsevärt. Sådant stöd har strategisk betydelse eftersom
alternativet annars kan vara ett okontrollerat och snabbt
beroende av vägtrafik. Direkt samarbete mellan
institutioner och kommuner (vänorter) bör stimuleras.

De f.d. öststaterna bygger idag sin energiförsörjning på
oljeleveranser från f.d. Sovjet och kärnkraft. Samtidigt har
dessa länder en stor potential av egna biobränslen. Sverige
bör medverka till att utveckla biobränsleprojekt i
Östersjöregionen.

De här länderna är inga u-länder. De är inte fattiga, för
de har naturresurser, relativt välutbildade människor och en
industriell bas. Hindren för deras utveckling ligger istället i
det mer eller mindre totala sammanbrott som följde när de
gamla systemen rasade. De efterlämnade socialt och
ekonomiskt kaos och omfattande miljöskador, i en del fall
rena katastrofer. Biståndsbehoven här är alltså av
övergående natur. På sikt har de stora möjligheter att
utvecklas av egen kraft och attrahera utländska investerare.
Förutsättningen är en demokratisering som leder till
politisk stabilitet. Miljösamarbetet måste därför gå hand i
hand med samarbete för att utveckla demokratiska
organisationer och institutioner.

Biståndspolitiken

Miljömålet i den svenska biståndspolitiken stämmer väl
överens med Riokonferensens målsättningar. SIDA har
som mål att integrera miljöaspekterna i samtliga sina
program och projekt. Målet resurstillväxt kan inte uppfyllas
om inte miljömålet beaktas. Biståndsinsatserna måste vara
uthålliga.

Detta gäller inte bara SIDA utan också BITS, Swedcorp
etc. Även Exportkreditnämnden bör ta hänsyn till
miljökonsekvenserna. Det gäller också för Sverige att
bevaka att så görs av de multilaterala organ som vi bidrar
till.

Viktigast är att miljöhänsyn redan från början tas i alla
typer av projekt, inte bara på jord- och skogsbrukssidan,
utan minst lika mycket när det gäller industriella satsningar
med inverkan på naturresurserna, typ dammbyggen,
transportsystem och skogsindustrier. SIDA bör initiera en
systematisk genomgång av såväl egna som enskilda
organisationers projekt ur biodiversitetssynvinkel,
framhåller Miljövårdsberedningen, som anser att
samarbetet mellan SIDA och SNV bör förbättras och SNV:s
experter i större utsträckning bör anlitas vid
miljökonsekvensanalyser av biståndsprojekt.

Av de miljöproblem som dominerar i u-
landsperspektivet har flertalet sin orsak i fattigdom och
underutveckling, framför allt det ökade trycket på skogar,
markområden och vattenresurser.

För att skapa goda och uthålliga livsmiljöer måste
biståndet planeras utifrån de skilda ländernas miljö och
kultur. De system som utarbetats i Nord är inte automatiskt
överförbara till Syd. Syd/Syd-samarbetet måste stödjas.

Som särskilt viktiga områden vid uppföljningen av
Agenda 21 framstår energi, transporter,
naturresurshushållning samt vattenförsörjning.
Biståndsmyndigheterna bör analysera transportsituationen
och utveckla strategier för hur biståndet ska kunna
användas för att stimulera framväxt av miljöanpassade
kommunikationssystem inklusive kollektivtrafik. Det
behövs också mycket stora satsningar på infrastruktur i
form av vägar, järnvägar, hamnar osv. Energibistånd bör i
ökande omfattning inriktas på sol-, vind och bioenergi samt
på effektivare utnyttjande av energin.

De explosivt växande u-landsstäderna har väldiga
föroreningsproblem, som måste få ökad uppmärksamhet.
Koleraepidemin i Peru, som snabbt spred sig till
grannländerna, är en varningssignal om vad usla vatten- och
avloppssystem kan leda till. Luftföroreningarna från trafik
och industrier ökar snabbt.

6--8 miljoner hektar åkermark förvandlas årligen till
stäpp eller öken. En konvention för att motverka
ökenspridningen behöver få en tydligare vetenskaplig
motivering. Ändra namnet till t.ex. ''Konventionen om
vattenbalans och markanvändning i torra områden''.

Den traditionella jordbrukskulturens kunskap om
hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden ska
tillvaratas och stöd ges till utveckling och vidare spridning.
Denna kunskap kan ha stor potential för mångfaldens
bevarande också i i-länder. Kvinnornas betydelse måste
framhållas. De producerar 70--80 % av maten i Afrika, men
till dem går bara en halv procent av FAO:s bistånd. Sverige
ska verka för ökat bistånd till kvinnliga jordbrukare.

Biologisk mångfald och bioteknik har blivit intimt
sammankopplade i UNCED-processen till följd av
dragkampen mellan Nord och Syd om äganderätten till
genetiskt material som råvara för biotekniken. Det behövs
ett centralt organ som har det administrativa ansvaret. Här
måste organisationerna få ökad insyn.

Befolkningsfrågan måste ägnas ökad uppmärksamhet,
och framför allt gäller det att förbättra flickors och kvinnors
utbildning och samhällsställning.

Vatten 1,3
miljarder människor saknar tillgång till rent vatten.
Den sinande tillgången på sötvatten håller på många håll på
att leda till konflikter, som det behövs internationella avtal
för att kunna lösa. Sverige ska driva på arbetet för en global
ramkonvention i FN.

Handeln

Den högst ofria världshandeln leder till överexploatering
av den odlingsbara jorden. Råvaruprisraset driver staterna
att med mer eller mindre brutala metoder lägga om jordar
från mat- till exportgrödor. Av Afrikas jord används bara
hälften till att producera mat.

Miljökonsekvensanalyser bör göras av internationella
avtal på handelsområdet. Det allmänna handels- och
tullavtalet GATT bör få en utformning som gör det möjligt
att vidta åtgärder till skydd för miljön.

Organisationernas roll

Folkligt deltagande är en förutsättning för uthållig
utveckling. Agenda 21 ger folkrörelserna en omfattande
uppgift.

Skyddet av naturresursbasen kan inte lösas enkelt med
hjälp av internationella konventioner. Problemen har i
mycket att göra med lokalbefolkningars situation. Bättre
förståelse för olika lokalbefolkningars beroende av skogen,
betesmarker, vattenområden etc. är därför nödvändig. För
att göra sig hörda behöver de organisationer.

Folkrörelsernas insyn och inflytande i GEF,
Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna, IMF,
GATT och UNCTAD bör kraftigt stärkas, särskilt u-
ländernas. I den mån svenska förhandlingsdelegationer
sänds till dessa fora bör representanter för folkrörelserna
medbjudas.

Miljö och mänskliga rättigheter

Om organisationerna ska kunna spela en aktiv roll i
miljöarbetet, måste först och främst rätten att organisera sig
respekteras av alla regeringar. Det är ingalunda fallet idag.
Brotten mot de mänskliga rättigheterna är legio, och under
senare år har de i ökande utsträckning riktats mot dem som
försvarar miljön. Inför Riomötet publicerade Human
Rights Watch en skrämmande rapport om övergreppen.
Den måste leda till åtgärder.

Särskilt utsatta är urbefolkningarna, när de sätter sig till
motvärn och försvarar förfädernas marker mot
exploatörerna. 23 organisationer representerande
urbefolkningar i Latinamerika, Afrika, Asien och
Stillahavsområdet formulerade sina rättigheter i ett
dokument som de skickade till Riokonferensen.

Skuldproblematiken

U-ländernas stora skuldbörda och sättet som IMF har
behandlat den har lett till omfattande miljöförstöring. När
IMF låter exportpiskan vina över länder, som bara har
jordbruksprodukter att sälja, blir bönder bortkörda från
sina marker. Istället ska exportgrödor odlas i form av
jordförstörande monokulturer. Det leder till
markförstöring också därför att de bortmotade tvingas ut på
sämre jordar.

U-ländernas skulder måste avskrivas eller bytas mot
motsvarande avsättningar till miljöinsatser.

Effektivare FN

Det råder stor samstämmighet om behovet av reformer i
FN, inte minst av biståndsverksamheten, som är
uppsplittrad på en mängd organ. Men regeringen säger inte
vad slags reformer den vill verka för. U-länderna är
påtagligt oroade av USA:s förslag att reformera FN efter
Världsbankens modell. FN:s centrum för transnationella
företag har redan stängts. Sverige måste motsätta sig USA:s
politik att ytterligare marginalisera de fattiga länderna i FN-
arbetet.

Världsbanken

Världsbanken har medverkat till omfattande
miljöförstöring genom att finansiera exempelvis de
vägbyggen som öppnade Amazonas för exploatering och
stora dammar. Ett aktuellt fall är utbyggnaden av
Narmadafloden i Indien. Trots lokalbefolkningens protester
och miljöorganisationernas kritik fortsätter finansieringen.
Hittills har banken betalat ut 327 miljoner dollar. I Indien
har 15 miljoner människor körts bort för de gigantiska
dammbyggenas skull. Man kallar dem
''utvecklingsflyktingar''.

Därför tror vi inte på Sveriges biståndsminister och
andra som påstår att banken bättrat sig.
Miljövårdsberedningen har rätt när den skriver: ''De
internationella finansinstitutionerna har fått mycket kritik
för sin bristande kompetens om och intresse för miljö- och
socioekonomiska frågor. UNCED bör därför aktivt följas
upp i styrelserna för Världsbanken, de regionala
utvecklingsbankerna och Internationella valutafonden.
Miljöoch Naturresursdepartementet bör vara delaktig i
besluten när det gäller Sveriges agerande i dessa styrelser.
Representanterna som skickas till möten bör vara väl
insatta i Riokonferensens resultat.''

Detta bör regeringen beakta inför kommande möten i
IMF och Världsbanksgruppen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en nationell
trafikplan för en uthållig trafikutveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en nationell
energiplan för omställning av energisektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en nationell plan för
att bevara landets biologiska mångfald,

4. att riksdagen hos regeringen begär att
Naturvårdsverket får i uppdrag att redovisa hur Sveriges
miljöskuld skall minska,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av miljösamarbetet
vid sidan av biståndsramarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till finansiering av
Agenda 21 med exempelvis en global miljöskatt, avgifter på
olja och kol och skatt på vapenhandel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkning av
klimatkonventionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkt kemikaliekontroll,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svensk medverkan för utveckling
av biobränsleprojekt i Östeuropa,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöhänsyn i alla biståndsorgans
och Exportkreditnämndens verksamhet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samarbete mellan SIDA och
Naturvårdsverket,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser från
biståndsmyndigheterna för att stimulera framväxt av
miljöanpassade transportsystem,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen på energibiståndet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat bistånd till kvinnliga
jordbrukare,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljökonsekvensanalyser av
internationella avtal på handelsområdet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkrörelserepresentation,
särskilt från u-länderna, i GEF, Världsbanksgruppen, IMF,
GATT och UNCTAD,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetet för en global
ramkonvention på vattenområdet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskrivning av u-ländernas
skulder alternativt utbyte av skulder mot miljöinsatser,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Miljö- och
naturresursdepartementets medverkan vid utformningen av
den svenska politiken i de internationella
finansinstitutionerna.

Stockholm den 11 november 1992

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)