Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 2003/04:35 Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m.

Motion 2003/04:Sf9 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Proposition 2003/04:35
Tilldelat
Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning
2003-12-11
Bordläggning
2003-12-12
Hänvisning
2003-12-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår propositionens förslag till ändringar i 10 kap. utlänningslagen.

Bakgrund

Propositionen syftar till att i svensk rätt genomföra rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse samt rådets rambeslut av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.

Direktivet och rambeslutet utgör angrepp på centrala delar av den internationella flyktingrätten och andra instrument för mänskliga rättigheter. De hänvisar till katastrofen i Dover, där 58 människor påträffades döda i en container vid ankomsten till Förenade konungariket, och det förhållandet att det finns människor och nätverk som profiterar på människohandel, vilken ofta sker under hänsynslösa former och kostar människoliv. Man undviker däremot att hänvisa till de fall där tio människor avlidit de senaste två åren vid verkställandet av avvisningar från Österrike, Belgien, Tyskland, Frankrike och Schweiz och de rekommendationer som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter lämnat med syfte att förhindra att flera liknande dödsfall inträffar.

EU-ländernas regeringar gör en otillåten sammanblandning av företeelserna människohandel respektive människosmuggling. Människohandel har till syfte att de som är föremål för handeln skall exploateras i destinationslandet för prostitution eller på något annat sätt. Den internationellt godtagna definitionen på ”trafficking” eller människohandel är att det gäller ”en person som på något sätt med tvång transporterats för att utsättas för exploatering”. Det är av största vikt att med all kraft bekämpa denna företeelse. Människosmuggling däremot är något EU-ländernas regeringar själva tvingat fram genom att göra det omöjligt för flyktingar att på lagligt sätt ta sig till EU-territorium.

Motsvarande definition för människosmuggling är att det gäller ”en person som bett om hjälp för att illegalt ta sig in i en stat där han/hon inte har någon rätt till uppehållstillstånd. Överenskommelsen med smugglaren gäller bara hjälpen att ta sig in i landet.” Det finns människosmugglare som arbetar helt ideellt, andra tar betalt för sitt arbete liksom de människor som 1943 hjälpte merparten av de danska judarna att fly över Öresund till Sverige någon dag innan de skulle ha deporterats till de nazistiska förintelselägren i Polen. EU-regleringen innebär att man samtidigt säger att det varit bättre att de danska judarna hade dödats i förintelselägren än att båtägarna tjänade pengar på transporterna över Sundet. Det är emellertid inte bara människosmuggling i vinstsyfte som skall kriminaliseras. Även hjälp till inresa som ges av ideella skäl, för att hjälpa en flykting som har behov av skydd, kriminaliseras. Raoul Wallenbergs räddningsaktion för de ungerska judarna kriminaliseras således även på EU-nivå. Den ”humanitära klausul” som medlemsstaterna enligt direktivet får men inte är tvingade att införa ger möjlighet att undanta från påföljd om motivet är att ge humanitärt stöd till personen i fråga. Det är fullständigt oacceptabelt att den humanitära klausulen är fakultativ för medlemsstaterna. Den har dessutom givits en sådan utformning, där bevisbördan för det humanitära syftet läggs på den enskilde, att den inte kommer att få någon praktisk betydelse.

Propositionen

I propositionen karaktäriseras människosmuggling som ”ett hänsynslöst utnyttjande av människor i ett utsatt läge”. Visst förekommer sådan människosmuggling, men regeringen söker dölja sitt eget huvudansvar för att en marknad tillskapats för människosmuggling. Det är Sveriges regering som tillsammans med andra regeringar i EU konstruerat ”fästning Europa” så att det blivit praktiskt taget omöjligt för flyktingar, enligt Genèvekonventionen, att nå Europa utan att anlita hjälp av smugglare. Ytterst är det regeringarna som är ansvariga för de flyktingtragedier som hela tiden äger rum vid EU:s yttergränser. Det förekommer också människosmuggling med ideella motiv för att rädda människor på flykt undan död och tortyr. Det låtsas regeringen inte om.

På sidan 44 i propositionen meddelar regeringen en total förändring av grunderna för den svenska asylpolitiken. Man förklarar nämligen att ”människosmuggling och annat kringgående av utlänningslagen innebär att den reglerade invandringen inte kan upprätthållas”. Det görs ingen åtskillnad mellan flyktingar och andra skyddsbehövande å ena sidan och annan invandring å den andra sidan. Fram till avlämnandet av denna proposition har enighet rått i riksdagen om att den reglerade invandringen inte omfattade flyktingar. Det har utgjort den mest grundläggande principen i den förda flyktingpolitiken. Regeringen ämnar nu i tysthet försöka få riksdagens godkännande av denna totala kursomläggning. Den måste med kraft avvisas.

Nykriminaliseringar och straffskärpningar

I propositionen föreslås att olovlig vistelse kriminaliseras även där gärningen begåtts av oaktsamhet. Vi ser inte något starkt behov av kriminalisering i detta fall utan anser att rättsväsendets knappa resurser bör koncentreras till brott av högre angelägenhetsgrad. I en situation där många brott avskrivs utan utredning på grund av bristande polisresurser verkar den föreslagna kriminaliseringen orimlig.

Vidare föreslås en straffskärpning för otillåtet passerande av yttre gräns. I stället för sex månaders fängelse skall straffmaximum bli ett års fängelse. Kommittén föreslog att den som sedermera konstateras vara flykting skulle undantas från kriminalisering. Hovrätten för Västra Sverige ansåg i sitt remissvar att även övriga skyddsbehövande borde undantas. Regeringen anser dock inte att det behövs något undantag ens för flyktingar. Men med tanke på det innehåll det kommande direktivet om asylprocedurer sannolikt kommer att få, med i stort sett helt godtyckliga avvisningar vid gränsen, måste det anses som både förståeligt och legitimt att passera vid sidan av gränskontrollen för att söka asyl inne i landet. Man kan inte införa ett fullständigt godtycke vid behandlingen av asylansökningar vid gränsen och på samma gång skärpa straffen för otillåtet passerande av gränsen – åtminstone inte om det görs anspråk på att lagstiftningen skall bygga på logik och förnuft.

Beträffande brottet människosmuggling sker drakoniska straffskärpningar. Normalstraffet skall bli fängelse i högst två år mot dagens sex månader. Vid grovt brott – bl.a. om ersättning utgått till smugglaren – skall fängelse i upp till sex år kunna utdömas. Det är alltså det straff man idag anser vara lämpligt för de danskar som 1943 – i många fall mot ekonomisk ersättning – hjälpte judar fly över Sundet dagarna innan de skulle transporteras till förintelselägren i Polen. I propositionen föreslås att det humanitära undantaget som medges i rambeslutet bara skall gälla hjälp att ta sig till Sverige, inte att resa in i Sverige. Inga humanitära undantag skall beviljas för handlingar som Raoul Wallenbergs. Det ger ett lätt intryck av hyckleri att i högstämda tal hylla Wallenbergs gärning och samtidigt gång på gång införa nya straffskärpningar för identiska handlingar som utförs idag.

De ökade kostnaderna för rättsväsendet avseende lagföring och fängelsestraff för flyktinghjälpare m.fl. skall finansieras genom överföring från utgiftsområde 8, Invandrare och flyktingar. Resurserna för flyktingmottagandet skärs ned för att finansiera flyktinghjälparnas fängelsevistelser. Detta är något Vänsterpartiet bestämt motsätter sig.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen

Vänsterpartiet välkomnar de nya reglerna, men tar avstånd från regeringens bedömning att de regler som idag finns i utlänningslagen är fullt tillräckliga för att omfatta de situationer som kan uppstå vid en prövning av frågan om permanent uppehållstillstånd av bl.a. humanitära skäl för t.ex. offer för människohandel. Den praxis som lagts fast av Utlänningsnämnden, när det gäller flyktingkonventionens tillämpning, utesluter de offer för människohandel som med en rimlig tolkning av konventionen skulle omfattas av denna. Man vägrar att se den politiska dimensionen i de hot och den förföljelse dessa kvinnor kan vara utsatta för och det faktum att de inte kan erhålla något effektivt skydd från hemlandets myndigheter. I Kanada t.ex. har en thailändsk prostituerad kvinna beviljats flyktingstatus enligt Genèvekonventionen på grund av hot från en hallick, som de thailändska myndigheterna saknade vilja eller förmåga att ge henne skydd mot. Det är nödvändigt att genom lagstiftning få till stånd ett helt förändrat synsätt på dessa situationer och försöka närma Sverige länder med en mer upplyst syn på flyktingkonventionens tillämpning än våra myndigheter har. Eftersom frågan f.n. är föremål för utredning har Vänsterpartiet inget yrkande i denna motion om denna sak.

Stockholm den 10 december 2003

Ulla Hoffmann (v)

Lars Bäckström (v)

Rossana Dinamarca (v)

Mats Einarsson (v)

Marie Engström (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Sten Lundström (v)

Alice Åström (v)

Kalle Larsson (v)


Yrkanden (1)

  1. Riksdagen avslår propositionens förslag till ändringar i 10 kap. utlänningslagen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag, Avslag, Avslag, Avslag, Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.