med anledning av prop. 2000/01:84 Kommunal uppdragsverksamhet

Motion 2000/01:K9 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2000/01:84.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av en utredning om trafikhuvudmännens
roll och uppgifter.

Inledning

I propositionen föreslås att den försöksverksamhet som i dag pågår enligt
lagen (1996:637) om försöksverksamhet med rätt för kommunala
aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom viss trafik enligt
yrkestrafiklagen (1998:490) skall pågå ytterligare tre år, dvs. till utgången
av år 2005. I försökslagen preciseras också det nuvarande villkoret om
särredovisning på så sätt att i bolagens årsredovisning skall upplysningar
om intäkterna, kostnaderna och resultatet av uppdragsverksamheten
lämnas på det sätt som anges i 5 kap. 1 § årsredovisningslagen
(1995:1554). Denna lagändring föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.

Vidare gör regeringen den bedömningen att det för närvarande inte finns
anledning att utvidga försöksverksamheten till att omfatta annan kommunal
verksamhet.

Motivering

Folkpartiet har en klar ståndpunkt när det gäller de kommunala bolagen.
Kommuner ska inte annat än i undantagsfall bedriva verksamhet i
bolagsform. Skälen för detta är flera. Kommuner ska inte ge sig in på
områden där det privata näringslivet väl kan svara för de behov det
handlar om. Ofta innebär den kommunala bolagsverksamheten att små
privata tjänsteföretag på redan fungerande marknader konkurreras ut. Om
kommunen ger sig in för att konkurrera med privata företag har det
kommunala bolaget ett synnerligen ojämlikt övertag genom att ha
kommunen och dess skattebetalare som garant. Det kan aldrig ett enskilt
företag möta på jämbördig nivå. Ett visst fortsatt offentligt bostadsägande
kan dock av sociala skäl vara motiverat i vissa kommuner.

Den kommunala verksamheten ska styras demokratiskt med mesta möjliga
insyn från medborgarna. Med bolagsformen blir i praktiken allmänhetens
insyn sämre. Det är ingen slump att de skandaler som varit aktuella i
kommunala sammanhang under senare år oftast haft en koppling till den
kommunala bolagsverksamheten. Folkpartiet anser dels att kommuner ska
koncentrera sin verksamhet till det som kan anses vara kommunens
kärnuppgifter, dels att kommunal verksamhet i allmänhet ska bedrivas i
förvaltningsform och endast undantagsvis i bolagsform.

Sedan 1996 råder en försökslagstiftning som medger kommunala
aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom linjetrafik. Försöksperioden
sträcker sig till utgången av 2002. Verksamheten har utvärderats av en
särskild utredning - Utredningen om utvärdering av den kommunala
uppdragsverksamheten inom kollektivtrafiken (SOU 1999:118). Som skäl för
införandet av denna försöksverksamhet anförde regeringen att de kommunala
bussbolagen genom att den kommunalrättsliga principen inte gjorde det
möjligt för dem att erbjuda sina tjänster utanför det egna geografiska området
kom i ett sämre konkurrensläge än privata företag.

Detta argument som regeringen använde för att starta verksamheten
avlivas effektivt av den utredning som regeringen själv tillsatte. Den
konstaterar dels att försöksverksamheten fått mycket liten omfattning, att den
varit "ytterst marginell", dels att utredningen anser att det råder en
fungerande
konkurrens när det gäller upphandling av kollektivtrafik. Det har tillkommit
nya, både svenska och utländska, aktörer. Försöksverksamheten har också fått
en mycket liten omfattning.

Utredningen säger att det inte finns skäl att vare sig förlänga eller
permanenta den pågående försöksverksamheten.

Regeringen tvingas konstatera: "Mot den angivna bakgrunden skulle det i
och för sig kunna hävdas att det inte finns något egentligt behov av en
utvidgad kommunal kompetens på kollektivtrafikområdet.
Försöksverksamheten skulle i så fall kunna avslutas vid utgången av år 2002."
(prop., sid. 10) Regeringen anför ändå ett par konstruerade argument för att
fortsätta. Det bisarra är att det ena argumentet är just att verksamheten fått
så
liten omfattning! Det förhållande att behovet av denna specialregel varit så
litet att försöksverksamheten blivit endast marginell tas till intäkt för att
den
ska fortsätta för att man ska kunna dra några slutsatser.

Regeringens andra argument är hänsyn till det fåtal kommunala bolag som
ingår i försöksverksamheten. Utredningen har dock redan dömt ut detta
argument: "De kommunala bolag som idag bedriver uppdragsverksamhet är
naturligtvis angelägna om att möjligheten permanentas. Utredningens
uppfattning är emellertid att detta förhållande inte utgör tillräckliga skäl för
att föreslå att verksamheten skall permanentas. Det är därför uteslutet att
lägga ett sådant förslag." (SOU 1999:118, sid. 62) I formell mening föreslår
regeringen inte att verksamheten permanentas, men en ständigt pågående
försöksverksamhet blir i praktiken permanent.

När försöksverksamheten startade föreskrevs att kostnaderna, intäkterna
och resultatet av försöksverksamheten skulle redovisas särskilt. Detta gällde
också borgensförbindelser eller andra ansvarsförbindelser som kommunen
eller landstinget ingått för bolagets räkning. Skälen var att detta skulle ge en
möjlighet att tillse att konkurrensneutralitet rådde och att kommuner och
landsting inte med skattemedel subventionerade en verksamhet som bedrevs
åt annan. Regeringen pekade då på att detta skulle säkerställa medborgarnas
insynsmöjligheter. Utredningen konstaterade att av detta har inte blivit något.
Utredningen fann inte någon sådan särredovisning i något av de aktuella
bolagens årsredovisningar. De har inte uppfyllt de krav som ställdes på
försöksverksamheten. Det går inte att utläsa dess omfattning, resultat och
eventuell subventionering. Regeringen försöker nu på ett närmast patetiskt
sätt skärpa detta krav.

Vi noterar vidare att utredningen noterat ett antal synpunkter på hur
trafikhuvudmännens, dvs. kommuner och landsting, agerande när det gäller
t.ex. storleken på upphandlingar, avtalstider och villkor i övrigt. Utredningen
ställer frågan om inte dessa utformas på ett sådant sätt att möjligheter för
mindre, privata företag att vara med och konkurrera försvåras i onödan.

Folkpartiets ståndpunkt i dessa frågor är följande.

Folkpartiet är för det första emot att kommuner och landsting bedriver
verksamhet i bolagsform annat än undantagsvis.

Verksamheten strider mot den s.k. lokaliseringsprincipen som innebär att
kommunal verksamhet ska tillgodose intressen inom det egna området, dvs.
kommunen får normalt inte driva verksamhet utanför sitt område. Eventuella
behov av samordning av kollektivtrafik över kommungränser, främst i
storstadsområden, kan tillgodoses genom kommunal samverkan i
kommunalförbund.

Som utredningen konstaterar har de argument som ursprungligen användes
för försöksverksamheten inte någon bärighet. Den verklighetsbeskrivning
som låg till grund för införandet är helt enkelt inte sann. Detta är, som också
flera remissinstanser konstaterar, i sig nog skäl att avsluta verksamheten, dvs.
försöksperioden upphör vid slutet av 2002.

Med hänsyn till vad utredningen framför i frågan bör trafikhuvudmännens
agerande granskas i särskild ordning för att tillgodose kravet på lika
konkurrensförutsättningar.

Stockholm den 6 april 2001

Helena Bargholtz (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Bo Könberg (fp)