med anledning av prop. 1999/2000:87 Obligatorisk mammaledighet

Motion 1999/2000:A12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

I propositionen föreslås en ändring i föräldraledighetslagen som innebär
att två veckor av den i lagen föreskrivna mammaledigheten om minst sju
veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och minst sju
veckor efter förlossningen skall vara obligatorisk under förutsättning att
mamman inte är ledig på annan grund (ex.vis. semester). Enligt
regeringen genomför lagändringen bestämmelsen i artikel 8.2 i EU-
direktivet om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på
arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller
ammar.

Folkpartiet yrkar avslag på propositionen och begär att riksdagen uppdrar
åt regeringen att uppta förhandlingar så att direktivet förtydligas på det sätt
att svensk lagstiftning och praxis erkänns uppfylla direktivets syfte.

Som regeringen anför har regeringen tidigare (prop. 1994/95:207) och med
instämmande av riksdagen, konstaterat att det inte finns några problem för
gravida arbetstagare eller arbetstagare som nyligen har fött barn eller som
ammar att få ledigt. Föräldraledighetslagen tillerkänner arbetstagarna rätt till
ledighet, och det har inte framkommit något som skulle tyda på att detta
regelverk inte fungerar på avsett sätt. Ungefär 98 % av alla kvinnliga
arbetstagare som har fött barn var lediga i anslutning till förlossning och
övriga antogs vara sjukskrivna. Det finns alltså en svensk praxis som innebär
att kvinnliga arbetstagare som nyligen har fött barn verkligen utnyttjar rätten
till ledighet varför svensk lagstiftning i kombination med praxis redan
uppfyller direktivets krav.

Folkpartiet anser att regeringen inte bort böja sig för kommissionens
tolkning utan fortsatt att hävda denna uppfattning. Vill övriga EU-stater inte
medverka till en precisering av direktivet i denna riktning bör Sverige då
vara berett att låta EG-domstolen pröva om vi har genomfört direktivet eller
ej med vår nuvarande lagstiftning i kombination med praxis.

Att med ett obligatorium inskränka kvinnans möjlighet att själv planera sin
tid och sitt uttag av semester eller försäkringspengar är inget annat än
ytterligare en inskränkning av kvinnors makt i sin egen vardag. Det är
otvetydigt så att kvinnor föder barnen, men med detta följer inte med
automatik att det måste finnas tvingande regler om hur den enskilda kvinnan
ska hantera sin föräldrapenning. Det kan inte anses föreligga risker, varken
för hennes liv och hälsa eller för barnets liv och hälsa som hon inte själv är
förmögen att ta ställning till. Att föda barn är inte en sjukdom som nedsätter
intelligens och beslutsförmåga hos kvinnor. Kvinnor måste ha rätt att kunna
utföra ett arbete de får betalt för även om det infaller under sju veckor efter
det att de har fött barn. Kvinnor måste få styra sin vardag själva.

Kvinnor har mindre makt än män. Den liberala jämställdhetsutmaningen
består i att se till att kvinnor får mer makt över sina egna liv. Detta liberala
arbete kommer i hög grad att ske i konfrontation mot dem som anser att
kvinnans frigörelse går genom mer av makt åt staten och samhällsapparaten
snarare än genom mer makt åt kvinnan själv.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med avslag på proposition 1999/2000:87 ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör uppta
förhandlingar om precisering av direktivet.

Stockholm den 3 april 2000

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Siw Persson (fp)

Karin Pilsäter (fp)