med anledning av prop. 1999/2000:63 Godkännande av avtal om ersättning i samband med stängning av Barsebäcksverket, m.m.

Motion 1999/2000:N26 av Inger Strömbom m.fl. (kd)

1 Inledning

Enligt lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling har
tillståndshavare och fastighetsägare rätt till ersättning från staten om
rätten till reaktordrift upphör enligt den lagen. Ersättningen bestäms av
domstol enligt expropriationsrättsliga principer såvida parterna inte
själva kommer överens om ersättning. I propositionen föreslås att
riksdagen godkänner de åtaganden för staten som följer av det avtal om
ersättning i samband med stängning av Barsebäcksverket som den 30
november 1999 träffats mellan staten, Sydkraft AB och Vattenfall AB. I
propositionen behandlas även vissa skattefrågor som kan uppkomma vid
en kärnkraftsavveckling enligt lagen om kärnkraftens avveckling.
Förslag lämnas till en lag om särskilda bestämmelser vid
kärnkraftsavveckling. Förslaget innebär att ersättning som staten betalar
ut för framtida inkomstbortfall skall vara skattefri om ersättningen
beräknats netto efter inkomstskatt. De omstruktureringar av berörda
företag som görs på grund av ett avtal om avveckling skall inte föranleda
några inkomstskattekonsekvenser. Om en fastighet överlåts skall
förvärvet inte utlösa stämpelskatt. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli
2000 och tillämpas på händelser som inträffat den 1 januari 1999 eller
senare.

2 Utgångspunkter

I 1997 års energipolitiska beslut ingick ett omfattande program för
åtgärder för att stimulera en effektivare energianvändning och
användning av förnybara energislag. Beslutet innebar att en reaktor vid
Barsebäcks kärnkraftverk skulle stängas före den 1 juli 1998. Beslutet
överklagades till Regeringsrätten. Regeringsrättens beslut innebar att
stängningen av Barsebäck 1 försköts till den sista november 1999. Den
andra reaktorn vid Barsebäck skall enligt riksdagsmajoriteten stängas
före den 1 juli 2001 under förutsättning att bortfallet av elenergi kan
kompenseras genom tillförsel av ny elenergi eller minskad användning
av el, konvertering från el samt tillförsel av el från andra energikällor.
Idag kan vi konstatera att den förda energipolitiken inte vilar på en
rationell ekonomisk eller miljömässig grund. Den måste förändras.

3 Kristdemokraternas energipolitik

Kristdemokraternas energipolitik utgår från att Sveriges
energiförsörjning skall tryggas genom en långsiktig och medveten
energipolitik med fasta spelregler där inhemska förnybara energikällor
och bränslen utgör en växande bas. Det är den idag enda kända vägen
mot det ekologiskt uthålliga systemet. Vår uppfattning är att den första
kärnkraftsreaktorn ska fasas ur energisystemet först när motsvarande
mängd el tillförts och/eller sparas bort. Enligt en rapport från Statens
Energimyndighet kommer energianvändningen i Sverige att öka de
närmaste tre åren, från 480 TWh 1998 till 497 TWh år 2001. Det är
motsägande att Statens Energimyndighet presenterar siffror på att
energikonsumtionen kommer att öka i framtiden och regeringen håller
fast vid att det kommer att gå att spara bort mängden el för att
kompensera kärnkraftsavvecklingen. Man kan fråga sig vilken
energipolitik regeringen egentligen för och hur lyhörda de är för de
prognoser som presenteras av den egna myndigheten.

De svenska koldioxidutsläppen ökar med 4-5 procent för varje kärn-
kraftsreaktor som ersätts med fossila bränslen. Detta rimmar dåligt med att
Sverige skall vara ett föredöme när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar
utveckling. Det kan också nämnas att 1998 var ett år med hög elproduktion,
155 TWh, vilken beräknas minska under de tre efterföljande åren. 1998 var
ett mycket vattenrikt år och vi hade även stor produktion av kärnkraft. De
följande åren ses som normalår i prognosen. Detta leder till att elproduk-
tionen kommer att ligga på 143 TWh 2001 och vi kommer då att behöva
importera 3,6 TWh (ungefär lika mycket som en årsproduktion för en reaktor
i Barsebäck). Stängningen innebär att man har kopplat bort svensk
miljövänlig kärnkraftsel och ersätter bortfallet med i huvudsak importerad
koleldad el från kraftverken i Danmark och Tyskland. Utvecklingen kan även
leda till att vi kommer att importera brunkolsproducerad el från Polen eller el
från kärnkraftverket Ignalina eller annan kärnkraftsel, vilket skedde i mitten
av december förra året.

Det existerar en statlig dubbelmoral i den förda energipolitiken. I samband
med stängningen av Barsebäck 1 bildades en ny koncern, Ringhals AB, som
består av Sydkraft som äger Barsebäcksverket och Vattenfall som äger
Ringhalsverket. Vattenfall kompenseras ekonomiskt med drygt 2, 6 miljarder
kronor för sin elproduktion i den nya koncernen. Samtidigt har det helstatliga
Vattenfall köpt in sig i det tyska bolaget Hamburgische Elekricitäts Werke
(HEW) som bland annat äger 1 000 MW kärnkraft. HEW är delägare i fyra
tyska kärnkraftverk som har en total produktionskapacitet som vida
överstiger den kapacitet en reaktor vid Ringhals har.

För att det svenska näringslivet och hushållen ska tillförsäkras säkra
elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga priser krävs stabila
och varaktiga spelregler. Det var också skälet till att Kristdemokraterna ville
avvisa regeringens förslag om höjd produktionsskatt på kärnkraftsel som
presenterades i höstens budgetproposition. Höga skatter minskar möjligheten
att konkurrera på den globala marknaden. Det är också svårt för företagen att
planera sin verksamhet om regeringen med kort varsel ändrar deras förut-
sättningar.

En god energipolitik kan inte ses isolerad. Energipolitiken skall bidra till
ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin. Energipolitiken måste gå hand i hand med ekonomi och
miljö för att bidra till tillväxt och ett ekologiskt uthålligt Sverige. Detta är
något som vi kristdemokrater anser ska vara den grundläggande principen i
energipolitiken. Vi anser att stängningen av Barsebäck 1 varken var
ekonomiskt, miljömässigt eller politiskt riktig. Stängningen har inneburit en
försämring för svensk elförsörjning, svenskt industriklimat, ekonomi och
miljö. Åtgärden saknar dessutom stöd hos det svenska folket. Om inte
Sverige kan skapa en långsiktig hållbar strategi för den framtida energi-
försörjningen måste frågan om en ny folkomröstning aktualiseras.

4 Handläggningen av kärnkraftsavvecklingen

Kristdemokraterna är starkt kritiska mot regeringens handläggning av
frågan om kärnkraftsavvecklingen. Riksdagens beslut togs utan att de
ekonomiska effekterna var kända och avsaknaden av
miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska analyser var total.
Hade Barsebäck 1 fått fortsätta att producera el, så hade Sverige kunnat
skona miljön från cirka 3,5 miljoner ton koldioxid varje år, dels genom
att vi skulle slippa importera kolkraft, dels genom att förse andra nationer
med energi. Detta kan jämföras med biltrafikens utsläpp. En Volvo S80
förbrukar vid blandad körning 8,7 liter per 100 kilometer. Om den körs 1
500 mil på ett år, så släpper den ut drygt 3 ton koldioxid. Det behövs
alltså drygt en miljon Volvo S80 för att motsvara utsläpp som Barsebäck
1 skulle ha kunnat skona vår miljö ifrån på ett år.

I höstens budget anhöll regeringen än en gång om ett ramanslag och ett
bemyndigande att få överskrida ramanslaget för ersättning för avveckling av
en reaktor i Barsebäcksverket om ett nytt riksdagsbeslut inte hinner inväntas.
Detta ville Kristdemokraterna avslå. Det är en nonchalans mot det svenska
styrelsesättet och mot landets alla skattebetalare att begära full frihet att få
disposition över ett okänt antal miljarder kronor som inte ens finns intecknad
i budgeten.

5 Avtal om ersättning till reaktorns ägare

I propositionen nämns att stängningen av Barsebäck kostar Sveriges
skattebetalare 5,7 miljarder kronor. Enligt andra källor uppgår emellertid
kostnaden till långt över detta belopp. Orsaken till att beloppet i
realiteten blir mycket högre än det som framgår av propositionen är att
regeringen inte tar med skattebefrielsen i kalkylen. Det är lätt att tro att
regeringen gör detta för att hålla nere de synliga kostnaderna för
avvecklingen. Om skattebefrielsen skulle räknas in skulle kostnaden
uppgå till cirka 7 miljarder kronor. Att redovisa det på det här sättet
medför att regeringen inte påverkar utgiftstaken i budgeten.

I de redovisade kostnaderna ingår bland annat merkostnader för singeldrift
av endast Barsebäck 2 samt avställningsdrift för Barsebäck 1 (B1). Vidare
inryms den ersättning som staten betalar för att kraftproduktionen vid B1
upphör. En stängning av Barsebäck 2 kommer att kosta ungefär 4 miljarder
kronor. En avveckling av de två kärnkraftsreaktorerna vid Barsebäck Kraft
AB innebär en minskning av elproduktionen med 1 200 megawatt mot-
svarande cirka 5 procent av den totala produktionskapaciteten på 25 000
megawatt. Detta är ett stort bortfall som långsiktigt kommer att visas sig i
höjda elpriser. Till allt detta ska dessutom läggas de extra kostnader som
uppstår i arbetet med att sänka koldioxidutsläppen.

6 Skattefrågor vid kärnkraftsavvecklingen

I syfte att inte behöva spräcka de av riksdagen fastställda utgiftstaken
föreslår regeringen att ersättning som staten lämnar för inkomstbortfall i
samband med kärnkraftsavveckling inte ska vara skattepliktig. Genom
denna undantagslagstiftning blir statens kostnader på statsbudgetens
utgiftssida lägre, och chanserna att hålla statens utgifter under
utgiftstaken alltså större. I likhet med tidigare gjorda saldoneutrala
justeringar av utgiftstaken (till exempel vid införandet av
ålderspensionssystemet) borde utgiftstaket alltså ändras om regeringen
genom den föreslagna lagstiftningen byter redovisningsprincip. Så verkar
inte bli fallet, vilket bekräftar att åtgärderna enbart är till för att slippa
göra de besparingar som annars skulle krävas. Man kan alltså notera att
regeringen bryter sin fastslagna princip om att statsbudgetens kostnader
och inkomster i möjligaste mån ska bruttoredovisas.

Lagstiftningsåtgärden innebär i princip inte en ändrad totalkostnad för
staten, givet att ersättning ska betalas ut. Men respekten för de statliga
utgiftstaken kommer naturligtvis att urholkas i och med denna manöver.
Kristdemokraterna, liksom ett antal remissinstanser, anser inte att de skäl
regeringen anger är tillräckligt starka för att överge de ordinarie
skattereglerna. Om regeringen kan ta till denna typ av åtgärder i detta
sammanhang för att klara utgiftstaken, kan den naturligtvis göra samma sak
med till exempel sjukförsäkringen: Genom att sänka den och göra den
skattefri skulle statens kostnader på utgiftssidan minska drastiskt. Kommun-
sektorn skulle kunna kompenseras genom en minskad nettobehållning för
staten på inkomsttitel 1111. Om inte utgiftstaket samtidigt sänks, går det
alltså att skapa extra utrymme för nya utgifter, även om den ursprungliga
budgetförändringen görs saldoneutral. Det är detta som gör att utgiftstaken
mister sin funktion genom de förslag som regeringen lägger fram.

Vidare kan man notera att det i inkomstskattelagstiftningen inte finns
några särskilda regler om skattefrihet för expropriationsersättningar. Inte
heller finns några egentliga undantag från reglerna vid omstruktureringar vad
gäller inkomstskatt eller vid förvärv av fast egendom vad gäller stämpelskatt.
Den nu föreliggande lagtexten går i rakt motsatt riktning.

7 Offentligfinansiella konsekvenser

Regeringen framhåller att det är omöjligt att göra en fullständig
bedömning av de statsfinansiella effekterna, d v s de ändringar i statens
utgifter som uppkommer som en följd av stängningen av Barsebäck 1.

Det är med stor oro vi konstaterar att regeringen tar lätt på sambandet
mellan minskad elproduktion och höjda elpriser. Regeringen hävdar att priset
på elmarknaden inte kommer att påverkas negativt vid kärnkraftsav-
vecklingen. Om marknadens krafter ska få råda så är det en självklarhet att
elpriserna stiger vid en minskad elproduktion. Det grundläggande i
ekonomisk teori är sambandet mellan utbud och efterfrågan. Vid minskat
utbud stiger priset på varan på konkurrensutsatta marknader där marknadens
egna mekanismer får råda.

8 Hemställan

8 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om statliga åtaganden
som följd av avtalet om ersättning i samband med stängningen av
Barsebäcksverket,

2. att riksdagen avslår förslaget om särskilda skattebestämmelser
vid kärnkraftsavvecklingen.

Stockholm den 8 mars 2000

Inger Strömbom (kd)

Göran Hägglund (kd)

Harald Bergström (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Mats Odell (kd)

Per Landgren (kd)

Stefan Attefall (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Maria Larsson (kd)

Desirée Pethrus Engström (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Annelie Enochson (kd)