med anledning av prop. 1998/99:83 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete

Motion 1998/99:Sk22 av Bo Lundgren m.fl. (m)

I propositionen föreslås att tvåårsgränsen för avdrag för
ökade levnadsomkostnader vid tillfälligt arbete utanför
bostadsorten slopas. I stället skall avdrag medges så länge
det tillfälliga arbetet pågår och förutsättningarna i övrigt för
avdrag är uppfyllda. Om traktamente utbetalats när arbetet
pågått längre tid än två år på samma ort skall den
avdragsgilla merutgiften för måltider och diverse småutgifter
beräknas till högst 50 procent av maximi- eller
normalbeloppet per dag. I fråga om logikostnader föreslås att
kostnaderna skall få beräknas schablonmässigt också när
arbetsgivaren inte betalar ut nattraktamente.

För att göra det möjligt för medborgarna att på ett bättre sätt kunna fungera
på en arbetsmarknad där kravet på rörlighet hela tiden ökar, så är det
nödvändigt att skattereglerna anpassas efter verkligheten. Moderata
samlingspartiet har i riksdagen vid flera tillfällen begärt förslag från
regeringen, vilka skulle göra det enklare att ta tillfälliga arbeten utanför
bostadsorten. Förslaget om en slopad tvåårsregel för ökade levnadsom-
kostnader är därför välkommet.

Förslaget begränsar sig till ökade levnadsomkostnader, medan regeringen i
propositionen skriver att man avser återkomma när sittande utredning lagt
fram sitt slutbetänkande, avseende reglerna för dubbel bosättning. Enligt vår
mening finns det flera fördelar med att genomföra en förändring av reglerna
för avdrag när det gäller dubbel bosättning och ökade levnadsomkostnader
samtidigt. Regeringen skriver i propositionen att man avser att återkomma i
denna del. Vi utgår ifrån att riksdagen snarast får ett förslag att ta ställning
till också vad gäller reglerna för dubbel bosättning.

När riksdagen stiftar lag är det viktigt att lagen är lätt att förstå utan
krångliga tillämpningsföreskrifter. För den lag vi nu behandlar är begrepp
som "tillfälligt arbete", "anställningens natur" etc. föremål för omfattande
föreskrifter från myndigheterna. Dessa innebär emellertid inte att med-
borgaren med lätthet kan dra slutsatser för egen del om vad som är
innebörden i "tillfälligt arbete". Meningen med de förändringar som nu görs
är att vidga möjligheterna för människor att ta tillfälliga arbeten utanför
bostadsorten. Därför bör det vara så att begreppet "tillfälligt arbete" inte får
en alltför snäv tolkning. För att säkerställa detta vore det på sin plats att i
förarbeten, lagtext och specialmotivering låta dessa intentioner få utrymme.
Vi anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag till riksdagen
som undanröjer oklarheter kring begreppet "tillfälligt arbete" och som tolkar
begreppet relativt generöst. Detta bör ges regeringen till känna.

Samtidigt som regeringen föreslår att tvåårsgränsen skall slopas så vill
regeringen minska schablonbeloppet för den avdragsgilla merutgiften efter
två år till 50 % av maximibeloppet i stället för som i dag 70 %. Flera
remissinstanser är av den uppfattningen att nuvarande beloppsgränser bör
bibehållas. Vi delar den uppfattningen. Eftersom vi nu talar om människor
som har ett tillfälligt arbete och inte ett permanent så talar mycket för att
möjligheterna att anpassa sin utgifter är begränsade, även om det kan variera
mellan olika yrkesgrupper. Dessutom är det så att en lägre nivå efter två år
kan minska möjligheterna för enskilda att söka sig till tillfälliga arbeten där
deras kompetens efterfrågas. Det blir med andra ord ologiskt att först slopa
tvåårsgränsen för att öka rörligheten på arbetsmarknaden, för att sedan
minska schablonbeloppet. Det i sin tur leder på nytt till sämre möjligheter att
fortsätta ett tillfälligt arbete efter de två åren. Riksdagen bör därför nu
besluta
att schablonbeloppet skall vara 70 % av maximi- eller normalbeloppet per
dag. Det torde ankomma på skatteutskottet att utforma erforderlig för-
fattningstext.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att maximi- och normalbelopp för den
avdragsgilla merutgiften för måltider och diverse småutgifter
schablonmässigt skall beräknas till 70 % av maximi- och normalbeloppet per
dag i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en tydligare definition av begreppen tillfälligt arbete
och anställningens natur.

Stockholm den 24 mars 1999

Bo Lundgren (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Carl Erik Hedlund (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Catharina Hagen (m)

Stefan Hagfeldt (m)

Ola Sundell (m)

Inga Berggren (m)

Anna Åkerhielm (m)