med anledning av prop. 1998/99:77 Eftergift vid återbetalning av bostadsbidragen m.m.

Motion 1998/99:Bo14 av Ulf Björklund m.fl. (kd)

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen en marginell justering av
eftergiftsreglerna vid återbetalning av bostadsbidrag. Vidare
föreslås att vissa äldre regler för bostadsbidrag ska slopas.

Kristdemokratiska
utgångspunkter

Den kristdemokratiska bostadspolitiken har som
utgångspunkt att människor skall känna trygghet i sitt
boende. Trygghet och valfrihet i boendet är en del i
Kristdemokraternas familjepolitik. Om möjlighet finns väljer
huvuddelen av barnfamiljerna att bo i eget boende.
Kristdemokratisk boendepolitik grundar sig på
medvetenheten om att familjer som har frihet att välja den
boendeform som passar dem bäst också bäst skapar en
boendemiljö som främjar en harmonisk uppväxt för barn och
ungdomar. Som Hem- och familjeutredningen fastslog redan
1947 är de små och nära gemenskaperna i familjekretsen
avgörande för hela människans utveckling. I familjekretsen, i
en trygg och kärleksfull atmosfär, finns de bästa
förutsättningarna för formandet av solidariska och
demokratiska människor.

De politiska strömningar som under senare tid påverkat utformningen av
boende- och familjepolitiken i vårt land har i stor utsträckning byggt
antingen på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt eller på ett liberalt,
individualistiskt synsätt. Båda dessa strömningar tonar ned familjens och
den lilla gemenskapens betydelse. Familjen uppfattas som ett hot mot den
kollektiva solidariteten, inte som en tillgång. I bostadspolitik för hållbar
utveckling (1997/98:119) sägs att "boendemiljön skall bidra till jämlika och
värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och
ungdomar". Om detta skall kunna fullföljas måste familjens roll och
betydelse uppvärderas.

Bostadsbidragens
konstruktion

Bostadsbidragens primära uppgift är att ge möjlighet för
resurssvaga hushåll att efterfråga goda och tillräckligt
rymliga bostäder. Ur fördelningspolitisk synpunkt är
inkomstprövade bostadsbidrag det effektivaste sättet att göra
det möjligt med en rimlig bostadsstandard även för
lågavlönade, barnfamiljer, studerande och pensionärer.
Sedan 1930-talet då stödet i form av s k familjebidrag
introducerades har bidraget utvecklats för att 1986 anta
målsättningen att hushåll med barn skall kunna nyttja en
bostad där varje barn har ett eget rum. Den målsättningen
finns i princip fortfarande kvar. Ett trendbrott i stödet till
barnfamiljer skedde med de besparingar som gjordes under
1995 och 1996 från en totalkostnad på cirka 9 miljarder
kronor till 5,9 miljarder kronor 1998. Kombinerat med
övriga besparingar som drabbat barnfamiljer har dessa fått
mycket negativa följder för många barnfamiljer. Totalt
drabbas vissa hushåll med upp till 2 000 kronor per månad.

Samtidigt som regeringen i målen uttalar att man särskilt bör främja en god
uppväxt för barn och ungdomar har flerbarnsfamiljer fått det sämre.
Kristdemokraterna har avvisat delar av regeringens besparingar, både av
ideologiska och fördelningspolitiska skäl. De förändringar som bör
genomföras redovisas i det följande.

Avskaffade individuella
inkomstgränser

Bostadsbidraget har som tidigare nämnts skurits ner kraftigt
de senaste åren med Socialdemokraterna i regeringsställning.
En av försämringarna var att införa individuella
inkomstgränser för beräkning av bostadsbidrag. Detta
innebär att staten lägger sig i hur en familj tjänar ihop sin
hushållsinkomst. Genom de individuella inkomstgränserna
drabbas de familjer där bara den ena maken förvärvsarbetar,
även om förvärvsinkomsterna brutto är lika stora som när två
arbetar. Det betyder exempelvis att ett hushåll som har en
förvärvsinkomst på 220 000 kronor får väsentligt lägre
bostadsbidrag än ett hushåll där den ena maken tjänar 160
000 kronor och den andra 60 000 kronor (det vill säga
tillsammans lika mycket som den första hushållsinkomsten).
De individuella inkomstgränserna bör därför avskaffas och
bostadsbidraget i stället grundas på hushållets inkomst.

Det särskilda bidraget bör höjas

För att få en bättre fördelningspolitisk profil på stödet till
barnfamiljerna har Kristdemokraterna sedan en tid föreslagit
att det generella barnbidraget sänks med 50 kronor per
månad och att de resurser som då frigörs i stället går till de
barnfamiljer som bäst behöver det. På detta sätt kan man
säga att man uppnår en inkomstprövning av en del av
barnbidraget. Den del av bostadsbidraget som enbart beror
på antal barn, det s.k. särskilda bidraget, bör med
Kristdemokraternas förslag höjas med 100 kronor per barn.

Ytnormen

Vidare har det i bostadsbidraget införts en
bostadsbidragsgrundande yta. Det har lett till att många
familjer som bor i småhus har mist sitt bostadsbidrag eller
fått det kraftigt försämrat. Vissa har tvingats flytta till trånga
lägenheter med hög hyra för att behålla bostadsbidraget
ungefär oförändrat. Kristdemokraterna har i sina
budgetalternativ föreslagit att den nu gällande ytnormen
utökas med 10 kvadratmeter i respektive kategori. På sikt bör
ytnormen avskaffas helt.

Problem med avstämningsperioderna

I samband med att bostadsbidragen för kalenderåret 1997 nu
stäms av för första gången enligt de nya reglerna har
åtminstone två märkliga effekter uppstått, som knappast var
förutsedda när beslutet om avstämningsförfarandet togs.

De som har haft sina inkomster väldigt ojämnt fördelade under året kan bli
återbetalningsskyldiga till stora belopp trots att de har anmält sina ändrade
inkomstförhållanden till försäkringskassan och sedan fått jämkning eller
inget bidrag alls för resten av året. Ett exempel är en familj där båda har
studerat på vårterminen och uppburit bostadsbidrag och sedan fått ett jobb
under höstterminen och inte haft bostadsbidrag alls. Om inkomsten för
höstterminen blir tillräckligt hög (beroende på bland annat hyreskostnaden)
kan det innebära att hela bostadsbidraget för den tid man studerade ska
betalas tillbaka, dvs i efterhand visar sig bostadsbidraget helt och hållet vara
ett lån som man får betala ränta på.

Eftersom den bostadsbidragsgrundande inkomsten stäms av per kalenderår
innebär det att det i vissa fall kommer att vara mer lönsamt att ha
bostadsbidrag året ut än att börja jobba eller gå upp till heltid (eller få höjd
lön). Den som har bostadsbidrag och väldigt låga eller i stort sett inga
inkomster och vill optimera sina totala intäkter kommer att tjäna på att vänta
till 1 januari med att ta ett jobb, eller gå upp i arbetstid, eftersom denne
annars kan göras återbetalningsskyldig till hela eller huvuddelen av det
utbetalade bostadsbidraget.

Bostadsbidraget blir alltså med nuvarande regler i många fall ett lån för
den del av året där man verkligen har ett behov av bostadsbidrag om
inkomsterna är väldigt ojämnt fördelade.

Regeringens förslag om möjligheter till eftergift vid återbetalning av
bostadsbidrag räcker inte. Det leder bara till en andra inkomstprövning och
öppnar för godtycke. Bostadsbidragen ska ge hushållen ekonomiskt stöd till
boendet när ekonomin är i botten. Med dagens regler blir bidragen i många
fall inte annat än dyra lån. Därför måste man ändra formerna för beräkning
och fastställande av bidragen.

Av de 450 000 hushåll som fick bostadsbidrag under 1997 får nu nästan
hälften (44 procent) betala tillbaka. För en del rör det sig om betydande
belopp - vart tionde hushåll med bostadsbidrag får betala tillbaka mer än
5 000 kr.

För många av dem som nu tvingas betala tillbaka bidragen blir
återbetalningarna mycket betungande. De tvingas dessutom betala tillbaka
med en ränta på 7,39 procent vilket betyder att stödet till slut inte blir annat
än ett dyrt lån. De förändringar regeringen nu föreslagit kommer enbart
marginellt att förändra den här situationen. Risken är därför överhängande att
många hushåll med bostadsbidrag även under kommande år kommer att bli
skyldiga att betala tillbaka mycket stora belopp, även om de anmäler sina
ändrade inkomstförhållanden som reglerna föreskriver. Det kan naturligtvis
inte accepteras och därför är det nödvändigt att göra mer genomgripande
förändringar.

Tre av fyra hushåll som får bostadsbidrag bor i hyresrätt. Orsaken till det
kan bland annat sökas i att hyrorna under 90-talet har fördubblats. Den
snabba saneringen av statsfinanserna - som i sig var helt nödvändig -
innebär bland annat att den totala beskattningen av boende har nått orimliga
proportioner. Det lägre ränteläget har inte inneburit lägre boendekostnader
för hyresgäster på samma sätt som för personer som bor i bostadsrätt eller
villa.

I de senaste årens snabba omställning av förutsättningarna för hyres-
boendet ansågs det från regeringens sida som särskilt viktigt att stärka de
ekonomiskt svaga hushållen med riktade bostadsbidrag. Men i stället för att
öka bidragen minskades de rejält från 9 miljarder till knappt 6 miljarder. En
viktig förändring var att bidragen blev preliminära. Bidragets storlek stäms
av i efterhand mot hushållets faktiska inkomster som de redovisas i
inkomstdeklarationen. Principiellt är detta en rimlig ordning, men av-
stämningen kan inte ske förrän efter det att inkomstdeklarationen slutgiltigt
fastställts av skattemyndigheterna och därför får hushållen först i vår betala
tillbaka överskjutande bidrag från 1997. Det dröjsmålet är i sig otillfreds-
ställande. För att möjliggöra en jämförelse med deklarationen stäms bidragen
av kalendersårvis.

Låsningen till kalenderåret är den egentliga orsaken till att så många
hushåll är skyldiga att betala tillbaka bidragen trots att de anmält riktiga
inkomstförhållanden. Under en så lång tid hinner mycket förändras när det
gäller en persons inkomster - en arbetslös eller studerande får arbete, man
blir arbetslös eller börjar studera. Detta tar de nuvarande bidragsreglerna
ingen hänsyn till. Regeringens förslag är därför helt otillräckligt eftersom det
inte angriper huvudproblemet med för vilken period bostadsbidragen
beräknas och fastställs. Regeringens förslag till vidgade eftergiftsmöjligheter
innebär bara att bostadsbidraget inkomstprövas en andra gång och kommer
att öppna för godtycke på försäkringskassorna.

Vårt förslag är därför att bidragsperioderna görs halvårsvisa för samtliga
hushåll med bostadsbidrag. Fördelen är att det minskar möjligheten till slarv
och fusk och tydliggör för hushållen att bidraget är avsett att vara ett stöd
under en begränsad period. Med det nuvarande systemet är dessutom risken
stor att det uppstår en fattigdomsfälla; den enskildes motiv för att söka arbete
eller öka sin inkomst avtar med bidragets storlek, och det finns
tröskelsituationer där det blir direkt olönsamt att öka inkomsten. Med
halvårsperioder minskar den risken betydligt. Det bör också vara möjligt att
med måttlig ansträngning utvidga dagens system till att hantera halvårsvisa
beräkningsperioder. Det fungerar uppenbarligen i studiebidragssystemet vid
kontroll av de s.k. fribeloppen med åtskilliga hundratusen studerande.

Eftergift av återbetalningsskyldighet

Som framgått ovan löser inte regeringens förslag till utökade
eftergiftsmöjligheter problemet med att många personer blir
återbetalningsskyldiga trots att de uppgivit helt korrekta
inkomstförhållanden till försäkringskassan. Men regeringens
förslag är också illa genomtänkt när det gäller möjligheterna
att begära omprövning. Regeringen föreslår att tiden för att
begära omprövning förlängs från 2 till 4 månader från den
dag då den sökande fick del av beslutet. Men regeringens
ändringsförslag föreslås inte träda i kraft förrän 1 maj. Först
från denna tidpunkt gäller att de nya reglerna ska tillämpas
även på bostadsbidrag från 1997. Det torde innebära att
många måste överklaga sina beslut redan innan den av
regeringen föreslagna lagen trätt i kraft. Alternativt får de
extremt kort tid på sig när den nya lagen trätt i kraft och
förhoppningsvis blivit känd.

Detta är inte rimligt. Tidsfristen för överklagande bör därför
förlängas från två till sex månader.

Mot bakgrund av att bostadsbidragen går till hushåll som har det
ekonomiskt svårt bör inte heller ränta eller avgift utgå för den som ska betala
tillbaka delar av bostadsbidraget.

Vidare är det inte heller rimligt att den som överklagar ett beslut om
återbetalning av bostadsbidrag ska vara skyldig att återbetala beloppet innan
överklagan har prövats och nytt beslut har fattats. När ett nytt beslut finns
för
ett överklagande ska i förekommande fall en ny återbetalningsperiod inledas.

Inkomstbegreppet för personer som
bedriver näringsverksamhet

Det är långt ifrån alla företagare som gör stora inkomster i
sin näringsverksamhet. Bostadsbidrag kan därför också ges
till personer med låga inkomster från näringsverksamheten.
Men det inkomstbegrepp som används i lagen om
bostadsbidrag (BoL) skiljer sig från det inkomstbegrepp som
skattemyndigheten använder. Det skiljer sig även från det
begrepp som används vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Vid beräkning av
bidragsgrundande inkomst enligt BoL ska inkomst av
näringsverksamhet ökas med årets avsättning till
periodiseringsfond, årets ökning av expansionsmedel och
utgift för egen pension intill ett halvt basbelopp. Även
avdrag för underskott från tidigare beskattningsår ska öka
inkomsten. Detta får i vissa fall orimliga effekter för
personer med mycket låga inkomster, som inte på något sätt
kan sägas förbättra företagsklimatet. Det är inte heller rimligt
eller logiskt att olika inkomstbegrepp ska användas vid olika
tillfällen när den enskildes privatekonomiska situation är
densamma. Regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med förslag till hur inkomstbegreppet kan
förändras så att det får samma konstruktion i de olika
offentliga systemen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att bidragsperioderna görs
halvårsvisa i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att förlänga tiden för överklagande från två till sex
månader i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ränta och avgift
avskaffas i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
återbetalningsskyldighet inte skall inträda förrän överklagan har behandlats
och nytt beslut fattats i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett enhetligt inkomstbegrepp.

Stockholm den 25 mars 1999

Ulf Björklund (kd)

Amanda Grönlund (kd)

Johnny Gylling (kd)

Caroline Hagström (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Harald Bergström (kd)

Dan Ericsson (kd)