med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

Motion 1998/99:Fö21 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd)

Kristdemokratisk
utgångspunkt

Den kristdemokratiska övertygelsen om alla människors lika
värde är en grund för goda relationer mellan folk i världen.
Därför vill Kristdemokraterna verka för en utrikes- och
försvarspolitik som skapar förtroendefulla förbindelser
mellan olika folk och en internationell gemenskap med
fredlig samexistens. Ytterst handlar Sveriges regionala och
globala engagemang om att uppvisa en aktiv solidaritet med
omvärlden, där målet ska vara att bekämpa orättvisa
förhållanden och i största möjliga omfattning skapa fred och
stabilitet i världen.

Kristdemokraterna anser att försvarspolitiken tillsammans med utrikes-
politiken skall verka fredsfrämjande. Därför bör Sverige då man anser det
lämpligt delta med militär och civil personal i olika multinationella insatser
för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Dessa insatsstyrkor
agerar utifrån mandat från FN:s säkerhetsråd, och i vissa fall från
generalförsamlingen, eller utifrån andra lämpliga regionala organisationer.
Sveriges utlandsstyrka implementerar den fredsfrämjande politiken och är
därför en avgörande del av försvars- och utrikespolitiken.

Den fredsfrämjande verksamheten har det senaste årtiondet allt mindre
varit av den traditionella fredsbevarande karaktären. I likhet med Kongo-
operationen i början av 1960-talet sker multinationella operationer efter det
kalla krigets slut i allt större utsträckning med fredsframtvingande inslag, där
styrkor sänds ut både mitt under pågående konflikter och i efterhand för att
försvara av parterna ingångna mer eller mindre hållbara fredsavtal. Detta har
totalt ändrat förutsättningarna för verksamheten och föranlett en avsevärd
ökning av skaderiskerna för personalen i utlandsstyrkan.

Ansvaret för eventuella skadade i utlandsstyrkan bör ligga på den tillfälliga
arbetsgivaren, dvs Försvarsmakten. Detta ansvar bör det lagstiftas om, även
om rehabiliteringen kan ske i samarbete med övriga lämpliga myndigheter i
samhället. Skadade och invalidiserade har rätt att få både en ekonomisk
trygghet och en effektiv ärendehandläggning. Fungerande samordning över
myndighets- och organisationsgränser är absolut nödvändig så att skadade
inte faller mellan stödsystemen.

Den personal som skickas ut i världen i fredsfrämjande syfte sänds ut på
uppdrag av det svenska folket för att bidra till att upprätthålla den
internationella freden och säkerheten. Sverige kan inte bara tala om sitt stolta
globala engagemang utan måste även uppmärksamma den personal som
implementerar politiken som man förespråkar och framför allt ta hand om
dem som får fysiska eller psykiska skador.

Lag om utlandsstyrkan
inom Försvarsmakten

Regeringens proposition 1998/99:68 om en lag om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten innehåller regler för att
förbättra det socialrättsliga skyddet för dem som tjänstgör i
fredsfrämjande verksamhet, då risken att skadas och
invalidiseras är betydligt högre än i många andra
verksamheter. Propositionen klarlägger Försvarsmaktens
ansvar för rehabilitering av personer som skadats under sin
anställning i utlandsstyrkan, liksom att vissa delar av
arbetsmiljölagen även skall gälla utomlands för att minska
skaderiskerna för de anställda i utlandsstyrkan.

Kristdemokraterna välkomnar denna proposition. Försvarsmakten får om
detta lagförslag träder i kraft ett direkt ansvar för den kontraktsanställda
personalen som har skadats och invalidiserats, både vad gäller deras rätt till
omhändertagande och rätt till yrkesmässig rehabilitering. Rätten till
inkomsttrygghet finns fastlagd genom rätten till livränta, och för första
gången ses de anhöriga som en medpart vid inträffad skada.

Däremot har Kristdemokraterna invändningar på andra delar av
lagförslaget. Vi kräver förbättringar och ett förtydligande av lagtexten inom
följande områden:

Livränteunderlaget

I lagförslaget står det att livränteunderlaget utgör minst fem
basbelopp vid tillämpningen av lagen om
arbetsskadeförsäkring. Vid beräkning av livränta jämförs den
inkomst som den skadade skulle ha fått om skadan inte hade
inträffat och den inkomst som man kan beräknas få efter
skadan.

Kristdemokraterna vill betona att de som invalidiseras som en följd av sin
tjänstgöring i utlandsstyrkan ofta är unga vältränade människor som kanske
fått hela sin framtid förändrad. Enligt lagförslaget riskerar de att för resten
av
livet bedömas utifrån den utbildnings- och inkomstnivå som de har vid
skadetillfället. Många kanske inte ens har hunnit fullfölja sin utbildning eller
hunnit komma ut i arbetslivet.

Kristdemokraterna föreslår därför att livränteunderlaget på sikt fastställs
till minst sju basbelopp.

Försvarsmaktens
rehabiliteringsansvar

Kristdemokraterna anser att det bör byggas upp en
rehabiliteringsorganisation inom Försvarsmakten, i enlighet
med utredningens förslag om att s k koordinatörer får en
nyckelroll för de skadade. Organisationen bör sedan
samarbeta med övriga myndigheter i samhället, såsom till
exempel landstinget, arbetsförmedlingen och
försäkringskassan.

Lagtexten i propositionen är inte tydlig. Ordval och formuleringar som
"skall" och "medverka" i 6 § om rehabilitering bör stärkas så att det tydligt
"åligger" Försvarsmakten att ta sitt ansvar i den medicinska och yrkes-
mässiga rehabiliteringen.

Det är även viktigt att betona att eventuella skador omfattar såväl psykiska
som fysiska skador, detta med hänsyn till att de psykiska skadorna ofta
nonchaleras av arbetsgivare. De psykiska skadorna är ofta svårare att
identifiera, och sviterna kan återkomma i perioder.

Den sociala rehabiliteringen är även av största vikt, då personalen efter
hemkomsten inte bara skall fungera i sitt nya arbete utan även i sin sociala
omgivning. Det saknas relevant statistik på utlandsstyrkans hälsotillstånd
efter hemkomsten. Det är dock helt klart att flera soldater med erfarenheter
från svårt krigsdrabbade områden har skilt sig från sina familjer, vissa har
hamnat i alkoholproblem och några har t.o.m. begått självmord.

Kristdemokraterna anser att i den rehabiliteringsorganisation som
regeringen skall återkomma med i en förordning, bör den sociala rehabili-
teringen inkluderas, vilket där så är lämpligt bör ske i samarbete med
familjemedlemmar och den berörda personens närmaste omgivning.

Begränsning av rehabilitering i tiden

Enligt propositionen begränsas Försvarsmaktens
rehabiliteringsansvar till tre år från det att åtgärder kan
inledas. I särskilda fall kan åtgärderna utsträckas ytterligare
två år.

Kristdemokraterna finner det märkligt att tidsbegränsa detta ansvar, även
om behandlingen i många fall säkerligen faller inom den föreslagna
tidsramen.

Vi anser att ansvaret skall vara livslångt. Det ger en tydlig moralisk signal
och även goda kostnadsincitament för Försvarsmakten att utarbeta en
fungerande och effektiv rehabiliteringsorganisation. Det ger dessutom
incitament för försvaret att öka säkerheten för personalen i utlandsstyrkan
samt att förbättra färdigheten för dem som skickas ut.

Ersättning till anhöriga

För första gången nämns de anhöriga som en part i målet för
de skadade i utlandsstyrkan, vilket är mycket positivt.
Anhöriga till den som skadats skall självklart få ersättning
för vissa kostnader i samband med skadans inträffande och
under rehabiliteringsprocessen.

Kristdemokraterna anser däremot att det är märkligt att lagförslaget vad
gäller ersättning jämför anhöriga med vittnen. Detta anser Kristdemokraterna
skall strykas ur lagtexten. Det räcker att konstatera att de anhöriga är en
självklar del i rehabiliteringsprocessen och har givna rättigheter till skälig
ersättning för de kostnader som medverkan i rehabiliteringen kan medföra.

Att sedan de anhöriga enbart skall få rätt till ersättning för kostnader som
har uppkommit efter den 30 juni 1999, medan bestämmelserna för den
skadade personalen skall tillämpas efter utgången av år 1992, är likaledes
otillfredsställande. Kristdemokraterna anser med skärpa att de anhöriga
måste ses som en ofrånkomlig länk i rehabiliteringsprocessen och att deras
rättigheter till ersättning måste börja tillämpas samtidigt som den skadades.

Kostnadskonsekvenser

Återigen har regeringen lagt ett förslag utan att tillföra de
nödvändiga finansiella resurserna. Inom Försvarsmakten
finns det en god vilja till att upprätta ett fungerande
rehabiliteringssystem för kontraktsanställda i utlandsstyrkan,
och många är förvånade över att det ej tidigare funnits.

Kristdemokraterna begär en redovisning av regeringen för de kostnader
som lagen medför. Redovisningen bör även inkludera kostnaderna för
upprättandet av en rehabiliteringsorganisation inom Försvarsmakten. Sedan
måste tillräckliga resurser tillföras om verksamheten skall kunna fungera
effektivt.

Det är även anmärkningsvärt att man inte budgeterar för skador inom
försvaret, speciellt då skaderiskerna i utlandsstyrkans verksamhet anses tre
gånger högre än de farligaste yrkena i Sverige.

Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser

I propositionen anger regeringen att författningsförslagen
kan träda i kraft tidigast den 1 juli 1999, men att
rehabiliteringssystemet bör gälla även för tidigare anställda i
utlandsstyrkan som skadats efter utgången av år 1992.
Kristdemokraterna anser att det är positivt att man lagstiftar
retroaktivt i denna fråga, men ifrågasätter startåret 1992.

Det är anmärkningsvärt att regeringen i rehabiliteringsansvaret inte
omfattar dem som fortfarande lider av skador från tidigare operationer, som
till exempel Kongo-, men även Cypern- och Libanoninsatserna.

Kristdemokraterna anser att det är mycket viktigt att även skadad personal
i utlandsstyrkan från tidigare än år 1992 får upprättelse för sin sak. De som
fortfarande lider av skador från dessa utlandsinsatser bör idag få rätt till
sjukvård och rehabilitering. Vi anser att det bör prövas huruvida startåret kan
fastställas till 1948 då Sverige för första gången sände ut personal i FN-ledda
operationer.

Hedra och tillvarata
utlandsstyrkan

Avslutningsvis vill Kristdemokraterna ta avstånd från den i
viss mån negativa publicitet som utlandsstyrkans personal
har fått utstå i massmedierna. Efter erfarenheterna i Bosnien
har FN-soldater ibland framställts enbart som skjutglada
individer som efter hemkomsten blivit problembarn för
samhället.

Tidigare ansågs det av många arbetsgivare som en merit att ha genomfört
en FN-tjänst, men efter Bosnienoperationerna möter utlandsstyrkans personal
i alltför hög grad en orättvis skepsis såväl på arbetsmarknaden som hos andra
myndigheter.

Det är viktigt att betona att utlandsstyrkan ställer upp för Sveriges direkta
säkerhetspolitiska intressen.

Det hävdas ibland att Sverige inte har varit i krig på nästan 200 år. Men då
glömmer man att över 80 000 svenskar har skickats ut i konfliktfyllda
regioner, där över 60 svenskar har förlorat sina liv, varav 10 i direkta
väpnade situationer. Det är visserligen på FN:s mandat som Sverige sänder
ut styrkor för att bevara världsfreden, men det är onekligen på det svenska
folkets uppdrag som dessa frivilligt riskerar sina liv för världssamfundets och
Sveriges intressen.

Att vi inte tillräckligt hedrar de svenskar som har gjort FN-tjänst klingar
mycket illa med det stolta arv Sverige bär på vad gäller internationella
fredsfrämjande insatser. Till skillnad från vissa andra länder, glöms vår
personal ofta bort och förpassas vid hemkomsten utan större uppmärksamhet
tillbaka till sina tidigare vardagssysslor. Vikten av den yttre bekräftelsen är
stark hos många soldater, och Kristdemokraterna anser att regeringen bör se
över hur man bättre kan hedra dem som har ställt upp för Sverige i
utlandsstyrkan.

Utvärdering

Kristdemokraterna anser att utformningen och tillämpningen
av lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten bör
utvärderas inom fem år efter att den har trätt i kraft.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om livränteunderlaget,

2. att riksdagen beslutar att 6 § lagen om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten skall ges följande lydelse:

6 § Om någon skadas under anställning i utlandsstyrkan,
åligger det Försvarsmakten i samråd med den skadade att

1. utreda behovet av åtgärder för att den skadade skall återfå full
arbetsförmåga eller för att stärka den skadades möjligheter att i framtiden
försörja sig genom förvärvsarbete,

2. om det är möjligt, ge den skadade lämplig arbetsträning inom ramen för
Försvarsmaktens verksamhet, samt

3. se till att den skadade får tillgång till lämplig yrkesutbildning eller
fortbildning som är ägnad att stärka hans eller hennes förvärvsförmåga,

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skador skall omfatta såväl psykiska som
fysiska skador,
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om social rehabilitering,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett livslångt rehabiliteringsansvar,
6.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jämförelsen mellan anhöriga till
skadade och vittnen i lagförslaget bör strykas,
8.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de anhörigas rättighet till ersättning
skall börja tillämpas samtidigt som den skadades,
10.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen
med en redovisning för de kostnader som den nya lagen medför,
12.
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en prövning av huruvida bestämmelserna i
lagen kan tillämpas för skadade efter utgången av år 1948,
14.
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av lagen inom fem år efter
att den trätt i kraft..
11F
Stockholm den 25 mars 1999

Jan Erik Ågren (kd)

Åke Carnerö (kd)
Dan Ericsson (kd)
Amanda Grönlund (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ingrid Näslund (kd)
Mats Odell (kd)
Fanny Rizell (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Margareta Viklund (kd)
Erling Wälivaara (kd)