med anledning av prop. 1998/99:66 En stärkt kommunal revision

Motion 1998/99:K22 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

Beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av
fullmäktige medan ansvaret för förvaltning och
verkställighet i första hand vilar på styrelsen och övriga
nämnder. Det ligger i fullmäktiges och i
kommunmedlemmarnas intresse att den kommunala
verksamheten bedrivs på ett lagligt och ändamålsenligt sätt.
De revisorer som fullmäktige väljer för att granska
nämndernas verksamhet är ett av fullmäktiges viktigaste
instrument för att kontrollera detta. Revisorernas uppgift är
alltså att på fullmäktiges uppdrag granska den kommunala
verksamheten. Revisionen är därmed också en väsentlig del i
det demokratiska systemet.

Kommunala bolag

Det nuvarande granskningssystemet har under senare tid
kommit att ifrågasättas främst på grund av de politiska
skandaler med kontokort, porrklubbsbesök osv. vilka nästan
uteslutande har haft bolagsanknytning.

Under de senaste decennierna har en omfattande bolagisering ägt rum i
landets kommuner. Vid utgången av 1997 fanns det 1 576 kommunala
privaträttsliga objekt där kommuner eller landsting var majoritetsägare eller
stiftare. 1 281 av dem var aktiebolag. I de kommunalägda företagen omsattes
ca 117 miljarder kronor, ca en fjärdedel av den totala kommunala om-
sättningen.

Den kommunala företagsverksamheten har således en betydande om-
fattning.

Att regeringen nu föreslår att någon av de förtroendevalda revisorerna som
valts för granskning av nämndernas verksamhet alltid skall utses till
lekmannarevisor i ett aktiebolag där kommunen eller landstinget direkt eller
indirekt innehar samtliga aktier kan naturligtvis ses som ett steg i rätt
riktning. Enligt vår uppfattning bör dock effektivare åtgärder än så vidtas
genom att stora delar av den kommunala bolagssektorn avvecklas. Under
mandatperioden vill vi verka för att bolagssektorn halveras (vår syn på
kommunala bolag utvecklas bl.a. i motion 1998/98:K355). Det kommunerna
skall ägna sig åt skall styras demokratiskt och med full öppenhet och insyn
för medborgarna. Därför är vår principiella uppfattning att förvaltnings-
formen skall användas i stället för bolagsformen. En utförsäljning av
kommunala bolag ger också minskade förluster för kommunerna, bättre
avkastning på skattebetalarnas pengar, sundare konkurrens och tillför
kommunerna ytterligare resurser genom minskade ränteutgifter.

En oberoende revision är
nödvändig i kommunerna

De senaste åren har ett antal fall visat på nödvändigheten av
en noggrann granskning av den kommunala verksamheten.
Revisionsfunktionen fylls inom den kommunala
förvaltningen av förtroendevalda revisorer, men med en
växande och alltmer komplex kommunal verksamhet har det
blivit allt svårare för icke-professionella revisorer att fullgöra
en revisionsuppgift som tillgodoser relevanta krav. Bl.a. har
Justitiekanslern påtalat behovet av en översyn av den
kommunala revisionen.

Propositionen innebär en viss förstärkning av den kommunala revisionen
genom att de förtroendevalda revisorerna ska biträdas av sakkunniga.
Förslaget har dock avgörande brister. Regeringen säger: "De förtroendevalda
skall i sin granskning biträdas av sakkunniga som de själva väljer och anlitar
i den omfattning som de själva bestämmer." (propositionen sid. 45) Därmed
garanteras inte att det verkligen blir fråga om en professionell revision i
tillräcklig omfattning. De sakkunniga ska endast vara biträden till de
förtroendevalda och inte ha ett eget ansvar för verksamheten: "Det
sakkunniga biträdets ställning skall inte vara annorlunda än andra kommunalt
anställdas eller anlitade konsulters." (sid. 47).

Systemet med förtroendevalda revisorer har gamla anor i Sverige:
bestämmelser om kommunala revisorer fanns redan i 1862 års kommun-
förordningar. Detta system anses ge den kommunala revisionen en politisk
förankring och därmed en demokratisk trovärdighet. Det finns också goda
skäl att behålla systemet med förtroendemannarevisorer. Problemet med
propositionens förslag är att den inte klargör skillnaden mellan olika slags
revision.

Den kommunala revisionen kan delas upp i förvaltningsrevision och
redovisningsrevision. Med förvaltningsrevision avses revision som syftar till
att undersöka om de politiska besluten efterlevs, och om de politiska målen
uppnås med avsedd kvalitet. Med redovisningsrevision avses kontroll av om
huruvida god redovisningssed följs, om räkenskaperna är rättvisande och om
förmögenhetsskyddet är tillräckligt.

Det är en rimlig arbetsfördelning att de förtroendevalda revisorerna ägnar
sig åt förvaltningsrevision, d.v.s. uppföljningen av om huruvida de politiska
målen med verksamheten uppnåtts. Det finns ett stort behov av uppföljning
och granskning av den politiska måluppfyllelsen. I alltför liten grad handlar
den politiska debatten om huruvida politiska reformer verkligen uppnått de
mål man strävat efter, om de bästa metoderna valts och om kostnaderna
ligger i linje med vad som planerats. Här skulle en koncentration av de
förtroendevalda revisorerna på sådan verksamhet, på förvaltningsrevision,
vara välkommen.

Riksrevisionsverket (RRV) pekar i sitt remissvar på nödvändigheten av att
en yrkesrevision är oberoende, d.v.s. att den ansvarar för granskning och inte
deltar i beslut och verkställighet. Oberoende revision innebär ett funktionellt
och organisatoriskt oberoende. För att oberoendet ska vara reellt måste det
avse självständigt val av områden för granskning, frihet från påverkan under
granskningen och frihet att redovisa resultaten av granskningen.
Revisorsnämnden instämmer till fullo i RRV:s synpunkter.

Som RRV påpekar är både staten och näringslivet föremål för sådan
oberoende granskning, genom för statens del RRV och för näringslivets
revisorer enligt aktiebolagslagen. Detta gäller dock inte för kommunernas
del. De förtroendevalda revisorerna granskar och uttalar sig om verksamheter
som de har fattat beslut om och som de kan komma att fatta beslut om i
framtiden. De förtroendevalda revisorerna är inte oberoende enligt de krav
som ställs på statsrevision och revisorer i näringslivet. Regeringens förslag
går ett stycke i rätt riktning men som framgått av citat ovan garanteras inte
de sakkunnigas revision en tillräckligt oberoende ställning. Det är enligt
regeringsförslaget de förtroendevalda som ska avgöra omfattningen av de
sakkunnigas verksamhet. Detta är inte förenligt med en oberoende revision
och kommer därför inte heller att ge de sakkunnigas revision den
trovärdighet som en verkligt oberoende ställning skulle ge.

RRV konstaterar att i de övriga nordiska länderna finns en inriktning mot
en oberoende revision av den kommunala verksamheten. Utvecklingen går
där mot att dela upp den kommunala revisionen i en förtroendevald
förvaltningsrevision och en yrkesmässig oberoende revision.

Vi konstaterar således att regeringens förslag är ofullgånget och
bristfälligt. Det gör inte den åtskillnad mellan förvaltningsrevision och
redovisningsrevision som skulle ha givit såväl förtroendevalda som
yrkesmässiga revisorer klara uppgifter.

Propositionen är inte heller tillfredsställande när det gäller jävsfrågan.
Regeringen definierar jäv som: "Med jäv avses att en person har ett sådant
förhållande till saken eller parterna att det kan äventyra hans opartiskhet vid
behandlingen av ett visst ärende." (sid. 38). Mot denna bakgrund ter sig den i
propositionen framförda slutsatsen att: "Jäv för den som i styrelsen deltar i
beredningen av de förtroendevalda revisorernas budget skall därför inte
införas" som märklig. (sid. 41). Det är olämpligt att styrelsen - som själv är
föremål för revisorernas granskning - ska ha ett avgörande inflytande över i
vilken utsträckning granskning ska ske. Regeringens argument är att om jäv
ansågs föreligga genom att styrelsen bereder revisionens budget skulle inte
ett samlat förslag till budget kunna läggas till fullmäktige. Detta kan dock
lösas genom att, som föreslås i Kommunförbundets och Landstings-
förbundets förslag till revisionsreglemente, fullmäktige utser en särskild
budgetberedning för revisionsanslaget för att markera revisionens själv-
ständiga ställning. Denna ordning bör lagfästas.

För att garantera att revisionen är opartisk och tillförlitlig bör vidare
ordföranden i revisionen utses av den politiska minoriteten såsom Kommun-
revisionsutredningen föreslog.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en oberoende revision i kommunerna,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på lagfäst särskild
budgetberedning i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ordföranden i revisionen bör utses av oppositionen.

Stockholm den 25 mars 1999

Helena Bargholtz (fp)

Barbro Westerholm (fp)

Yvonne Ångström (fp)