med anledning av prop. 1998/99:64 Säkrare kemikaliehantering

Motion 1998/99:Fö4 av Stig Sandström och Berit Jóhannesson (v)

Vi har vissa frågetecken kring propositionen som vi vill ta
upp. Grundläggande i det nya Seveso II-direktivet, som
propositionen utgår ifrån, är den inre säkerheten i berörda
verksamheter. Om anläggningen är säker sker inga olyckor
som får konsekvenser för allmänheten eller för den yttre
miljön.

Ett regelverk för den inre säkerheten finns redan. Det är i första hand
Arbetarskyddsstyrelsen och Sprängämnesinspektionen som har utfärdat
myndighetsföreskrifter som reglerar området. På detta område tillkommer
via det nya direktivet vissa formaliakrav såsom krav bl a på att verksam-
heterna upprättar en säkerhetsrapport och sänder denna till myndigheterna
samt att rapporten revideras vart femte år.

De i det nya direktivet tillkommande formaliakraven kan införas i svensk
rätt genom myndighetsföreskrifter. Så skedde beträffande Seveso I-
direktivet. En risk med de föreslagna förändringarna i propositionen är att det
sker en perspektivförskjutning från förebyggande åtgärder till omhänder-
tagande åtgärder med åtföljande betoning på formaliarapporter och
ofinansierat dubbelarbete.

I stället för att få en skärpt miljölagstiftning, som propositionen hoppas på
och vill ge sken av, så riskerar vi tvärtom att få en urvattnad kompetens och
ett otydligt ansvarstagande i kärnfrågan, d.v.s. den inre miljön och
anläggningssäkerheten. Och detta helt enkelt p.g.a. att kompetensen och den
ekonomiska kraften i dag saknas hos dem som ska ta över ansvaret, i första
hand kommunerna.

För att undvika dubbelreglering och uppbyggnad av samma kompetens hos
ett flertal myndigheter är det angeläget att ansvaret för de olika
myndigheterna tydligt avgränsas. Härvidlag är den avgränsning som framgår
av de nämnda lagarna den enda rimliga utgångspunkten. Arbetarskydds-
styrelsen och Sprängämnesinspektionen bör således även fortsättningsvis
ansvara för reglering och tillsyn avseende den inre säkerheten i berörda verk-
samheter. Räddningsverket och räddningstjänsten bör ansvara för reglering
och tillsyn avseende skadeavhjälpande och skadebegränsande åtgärder efter
att en olycka skett, och Naturvårdsverket, länsstyrelser och miljö- och
hälsoskyddsförvaltningar, för reglering och tillsyn avseende den yttre miljön.
På detta sätt anpassas de respektive uppdragen till befintliga strukturer bland
aktuella myndigheter, och befintlig kompetens tas till vara på ett rationellt
och effektivt sätt.

Förslagen i propositionen är orimliga av flera skäl:

? Förslagen innebär dubbelreglering.
?
? Ett stort antal tillsynsmyndigheter föreslås tillse samma område vilket
medför oklarheter och risk för att frågor hamnar "mellan stolar".
?
? Förslagen innebär ett samhällsekonomiskt slöseri med resurser.
?
? Förslagen är praktiskt ogenomförbara - kompetens på de "nya säkerhets-
myndigheterna" kan i praktiken inte byggas upp med hänsyn till att
Sverige är ett litet land med begränsad tillgång till sakkunskap på pro-
cessäkerhetsområdet.
?
? Det saknas analys av förslagens konsekvenser, såväl från ekonomisk som
från andra synvinklar.
?
? Det saknas analys av hur reglering och tillsyn under Seveso I-direktivet
fungerat.
?
Propositionen bör därför avvisas i sin helhet. De nämnda
formaliakraven i Seveso II-direktivet bör istället genomföras
i svensk rätt genom myndighetsföreskrifter under befintlig
lagstiftning. Formaliakraven bör införas genom
myndighetsföreskrifter under arbetsmiljölagen, lagen om
brandfarliga och explosiva varor, räddningstjänstlagen samt
miljöbalken. Därutöver bör genom lämpliga beslut uppdras
åt Arbetarskyddsstyrelsen att samordna den centrala tillsynen
på området samt till Yrkesinspektionen att på samma sätt
samordna lokal och regional tillsyn på området. En sådan
samordning behövs med hänsyn till de berörda
verksamheterna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en uppföljning och utvärdering av Seveso I-direktivet görs,

Stockholm den 24 mars 1999

Stig Sandström (v)

Berit Jóhannesson (v)