med anledning av prop. 1998/99:112 Svenskt deltagande i fredsstyrka i Kosovo

Motion 1998/99:U11 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Vi delar regeringens slutsatser vad gäller ett svenskt bidrag
till en internationell fredsstyrka i Kosovo, efter en vapenvila
eller en fredsöverenskommelse och efter ett beslut av FN
eller av OSSE. Trots detta finner vi anledning att
uppmärksamma en del av den analys regeringen gör för att
markera vår ståndpunkt.

Vi beklagar starkt att det icke-våldsmotstånd som växte fram efter det att
de serbiska myndigheterna återkallade det självstyre som Kosovo haft sedan
mitten på 1970-talet inte fick större stöd av omvärlden. Vi tar också starkt
avstånd från de handlingar som den nuvarande regimen i Belgrad iscensatt
och som på ett vidrigt sätt drabbar folket i Kosovo. Det finns inget försvar
för det våld som utövats.

Regeringen anser att "Nato tvingades ingripa"; regeringen anser således att
bombningen av Kosovo och Serbien var en nödvändig handling. Miljöpartiet
delar inte denna uppfattning. Vi ser inte hur lösningar kan bombas fram. Vi
ser istället hur situationen förvärrats för alla parter. Vi anser, till skillnad
från
regeringen, att Natos ingripande, med våldsamma bombningar över både
militära och civila mål, på intet sätt var "tvingande". Frågor, av den mest
elementära art, som "vad gör man sedan" finns inga svar på. Det enda vi ser
är att ett land flygbombas och detta ökar konflikten, förstärker samhörighets-
känslan med den serbiska regimen och underlättar möjligheterna för
folkförtryck och s k etnisk rensning. Vi är förvånade över den svenska
regeringens tystnad, som uppenbarligen är en följd av medlemskapet i EU.
EU och Nato är ihoptvinnade organisationer, vilket försvårar en svensk håll-
ning som avviker från Natos. Detta är beklagligt, och Sveriges rätt att
uttrycka sin inställning och att föra en egen utrikespolitik måste återupp-
rättas.

Vi reagerar också mot den svenska regeringens inställning när det gäller
behovet av att ta emot flyktingar. I propositionen skriver regeringen att man
är beredd att ta emot upp till 5 000 personer från regionen. Vi uppfattar detta
som ett förfärande litet antal och beklagar regeringens njugga inställning,
som det formuleras i propositionen.

Regeringen bedömer att Nato har "en unik kapacitet att organisera" en
styrka av den omfattning som krävs för en fredsstyrka. Detta må vara riktigt,
men det borde samtidigt föranleda en analys om det rimliga i att en av krigets
parter skall dominera, en fredsstyrka. Självfallet har en fredsstyrka som
domineras av Nato föga trovärdighet efter den typ av bombangrepp som
Nato nu genomför. Natos medverkan borde därför vara begränsad. Detta är
också skäl till att Miljöpartiet kan ställa sig bakom tanken att Sverige skall
delta i en fredsstyrka på annat sätt än rent humanitärt och civilt, vilket vi
annars anser skall vara Sveriges huvudlinje i framtiden. Vi vill betona att
svenskt deltagande av den nu aktuella arten vid varje enskilt tillfälle skall
ses
som unikt och som fordrar nya överväganden och nya beslut i riksdagen. Vi
ser svensk militär medverkan som ett undantag då det i den nu uppkomna
situationen kan vara relevant att något så när militärt alliansfria länder
medverkar för att minska Natos roll och underlätta för t ex Ryssland att
kunna delta.

Sverige bör ta initiativ till att den nu aktuella typen av samordning - som
är oerhört komplex med kapacitet att organisera tiotusentals personer, livs-
medelsförsörjning, logi, sjukvård, minröjning, livsmedelsdistribution, bistå
flyktingarna, återuppbyggnad, kommunikation, förstörelse av ammunition,
desarmering av miliser, väg- och brobyggen m m - utvecklas direkt under
FN så att militära allianser kan få en marginaliserad roll i framtiden.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Natos roll i det nu pågående kriget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av initiativ för att bygga upp samordningskompetens inom
FN så att t.ex. Natos roll kan marginaliseras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje insats bör betraktas som unik och därför fordrar nya
överväganden och nya beslut i riksdagen vid varje aktuellt tillfälle,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige vidareutvecklar sin förmåga att sätta in
civila och humanitära fredsinsatser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att mottagandet av personer från flyktingläger måste kunna
omfatta betydligt fler än 5 000.

Stockholm den 21 maj 1999

Birger Schlaug (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Lars Ångström (mp)

Kia Andreasson (mp)

Gunnar Goude (mp)

Matz Hammarström (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Barbro Johansson (mp)

Mikael Johansson (mp)

Thomas Julin (mp)

Per Lager (mp)

Ewa Larsson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Ingegerd Saarinen (mp)

Kerstin-Maria Stalin (mp)