med anledning av prop. 1997/98:41 Socialförsäkringens administration, m.m.

Motion 1997/98:Sf27 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

1 Inledning

Regeringens proposition innehåller ny lagtext som betydligt kommer att underlätta samverkan enligt Finsam-projektens modell. Det är något Miljöpartiet de gröna länge kämpat för och som vi hälsar med glädje. Att samverka är lönsamt – inte minst för de människor som berörs direkt, människor som socialtjänsten, arbetsförmedlingen, öppenvården och försäkringskassan hittills med lagstöd har kunnat kasta runt sinsemellan. Hanteringen har liknat ett barnsligt Svarte Petter-spel, där ingen står som vinnare på längre sikt. Kortsiktiga vinster har man kunnat hämta hem i den egna budgeten, och ett helhetsperspektiv på såväl människors hälsa som samhällsekonomi har lyst med sin frånvaro.

Nästa stora förändring i den nu aktuella propositionen gäller omstruktureringen av försäkringskassornas organisation med nämnder, styrelser, direktörer och RFV. Där vill Miljöpartiet i stället se en sammanslagen organisation med gemensam förvaltning lokalt.

Vi vill dessutom understryka vikten av vidareutbildning av såväl försäkringsnämndsledamöter som förtroendeläkare och förtroendetandläkare. Dessa grupper hanterar människor i en utsatt situation, och att vidareutveckla de nämnda gruppernas kompetens i att se helheten och i att anlägga inte bara ett strikt skolmedicinskt utan även ett psykodynamiskt perspektiv på uppkomst av ohälsa är mycket angeläget.

Vi kommer att utveckla våra ståndpunkter vidare i motionen nedan.

2 Öka möjligheterna till samverkan!

Social- och arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå försvåras av att dagens socialförsäkringar är så olika uppbyggda på ett sätt som inte är konsekvent och genomtänkt. Den av oss föreslagna förenklingen och sammanslagningen skulle göra den lokala samordningen enklare.

Även den organisatoriska splittringen på olika ansvariga myndigheter är ett stort problem. Flera instanser är på lokal nivå engagerade i att bekämpa arbetslösheten och att arbeta med stöd och rehabilitering till människor med en blandad problembild i form av sjuklighet, svag ställning på arbetsmarknaden och kanske också sociala problem. Bland de viktigaste instanserna kan nämnas arbetsförmedlingen, försäkringskassan och kommunernas socialtjänst. Samma person kan ofta vara aktuell hos flera av dessa instanser och upplever ibland att han/hon blir skickad runt på ett olyckligt sätt. De många inblandade myndigheterna har ofta olika mål och kulturer, vilket ytterligare försvårar ett konstruktivt och effektivt samarbete.

Miljöpartiet anser att en genomgripande organisatorisk reform av arbetsmarknadspolitik, socialförsäkringar och socialpolitik på lokal nivå är nödvändig. Syftet med reformen skall vara att förbättra samordningen och effektiviteten i den totala organisationen. Det kan ske genom att de lokala arbetsförmedlingarnas och försäkringskassornas organisation och personal överförs till kommunerna, som får det administrativa huvudansvaret för de samlade verksamheterna. Inom kommunen läggs verksamheterna samman med i första hand de kommunala verksamheter som betalar ut socialbidrag och svarar för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kommunen avgör själv lämplig nämnd- och förvaltningsorganisation.

2.1 Förslag till ändring av Lagen om allmän försäkring

I propositionen utökas möjligheterna till finansiell samordning. Miljöpartiet anser dock inte att föreliggande lagtext är tillräckligt inbjudande till samverkan: I stället för den lagtext i 18 kap. 2 § lagen om allmän försäkring som i liggande förslag lyder ”Försäkringskassan får träffa överenskommelse med ...” vill Miljöpartiet se en förstärkning i form av ”Försäkringskassan bör träffa överenskommelse med ...”

I samma lag, 18 kap. 9 § andra stycket, vill vi förstärka det liggande förslaget till lagtext från ”på annat sätt ta tillvara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet” till ”... på annat sätt ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda medborgare som helhet”. Detta för att stärka ett humanitärt perspektiv i lagen om allmän försäkring som vi anser kommit i skymundan under senare år.

En mer omfattande beskrivning av Miljöpartiets förslag till sammanslagen försäkring och sammanslagning av samverkande myndigheter lokalt finns i vår partimotion 1997/98:Sf293.

3 Kompetensutveckling

I regeringens proposition beskrivs ett scenario där försäkringsnämndernas ledamöter alltför ofta inte ser sig som lekmän, utan som partiföreträdare. Det innebär att ett mått av partipolitik kommer in i den svåra bedömningen om enskilda medborgares rätt till sjukpenning, förtidspension, restarbetsförmåga m.m.

Att problemet inte är marginellt visar utredarens beskrivning av verkligheten. Detta måste Sveriges riksdag oundvikligen åtgärda. Ett sätt är att, som föreslås i propositionen, kontinuerligt vidareutbilda ledamöterna i de frågor de är satta att hantera i nämnden.

En tanke är även att kontinuerligt vidareutbilda förtroendeläkare och förtroendetandläkare i ett humanistiskt och psykodynamiskt helhetsperspektiv på människor och deras problem med ohälsa. Det anser Miljöpartiet kan vara en framkomlig väg till ökad kompetens och minskad splittring i de bedömningar som görs.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att samverkan enligt Finsammodellen framöver ökar runt om i landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanslagen organisation med gemensam förvaltning lokalt,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 18 kap. 2 § lagen om allmän försäkring som i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 18 kap. 9 § andra stycket lagen om allmän försäkring som i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av vidareutbildning av försäkringsnämndsledamöter, förtroendeläkare och förtroendetandläkare.

Stockholm den 21 januari 1998
Ragnhild Pohanka (mp)
Thomas Julin (mp)	Marianne Samuelsson (mp)
Eva Goës (mp)

Gotab, Stockholm 1998