med anledning av prop. 1997/98:123 Finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms län m.m.

Motion 1997/98:T18 av Per Westerberg m.fl. (m)

1 Bakgrund

Sedan flerpartiöverenskommelsen om trafiklösningen i Stockholm frångåtts av Socialdemokraterna står de stora trafikproblemen i våra största städer utan lösning.

Socialdemokraterna har inte tagit ansvar för att åstadkomma en lösning avsedd att garantera stabilitet i de omfattande investeringsprogram som är nödvändiga.

Socialdemokraterna kan inte först ensidigt göra förändringar som försämrar för de boende i storstadsregionerna och sedan förvänta sig att Moderaterna, utan att vi givits möjlighet att delta i förhandlingarna, ansluter sig till en sådan ny överenskommelse. Det är i grunden att visa bristande respekt för demokratiska spelregler.

Vi har varit – och är – beredda till breda politiska diskussioner för att nå en långsiktig lösning på storstädernas trafikförsörjning. Det finns inom storstadsregionerna en betryggande majoritet för en långsiktig lösning den dag Socialdemokraterna kan enas om en ståndpunkt.

2 Moderata utgångspunkter

Transporter och kommunikation är precis som energi nödvändiga beståndsdelar i all ekonomisk aktivitet. Den positiva utveckling av välståndet som vi haft i vårt land under det senaste århundradet är i stor utsträckning förknippad med ökad handel och därmed ökade transporter och ökad kommunikation. För ett litet land som Sverige är möjligheten till frihandel av särskild betydelse för den ekonomiska utvecklingen.

Nationell konkurrenskraft för tryggad sysselsättning och god miljö förutsätter därför både fler och mer miljöanpassade transporter. Högt ställda miljökrav och varaktig hushållning med resurser måste också i hög grad påverka utformningen av transportsystemet.

För enskilda människors välfärd är goda kommunikationer avgörande. Rörlighet är ett väsentligt inslag i en god livskvalitet och en grundförutsättning för ett fungerande vardagsliv. Goda kommunikationer möjliggör arbetspendling och ökar förutsättningarna för att kombinera en god boendemiljö med en stor och bred arbetsmarknad.

Som övergripande strategi måste transportpolitiken grundas på efterfrågan av miljöanpassade transporter och krav på miljöanpassning. Den fortsatta inriktningen skall klara följande mål:

ett kundorienterat snabbt och effektivt transportsystem som utgör en klar konkurrensfördel för svenskt näringsliv och därmed skapar förutsättningar för sysselsättning,

transportslagen skall stegvis och målmedvetet miljöanpassas i takt med den allt snabbare teknikutvecklingen, transportsystemen skall lösa människors berättigade efterfrågan på arbets- och rekreationstransporter till rimliga kostnader, varje transportslag skall behandlas likvärdigt i förhållande till sina kostnader och intäkter med den begränsning/målkonflikt som återfinns i att varje transportslag också måste kunna erhålla så likvärdiga villkor mot internationell konkurrens på transportområdet som möjligt.

3 Storstädernas trafikförsörjning

Storstädernas trafikfrågor måste lösas skyndsamt – och långsiktigt – inom ramen för samma finansieringsmetoder och höga miljökrav som ställs i övriga landet. Detta kan i vissa avseenden vara av större betydelse för landsbygden än själva storstadsregionerna med tanke på förbifarter och nationell tågtrafik. Investeringar, drift och underhåll av infrastrukturen skall styras dit transportarbetet finns eller kan förväntas uppstå.

Moderaterna i Stockholms stad och Stockholms län ingick som fördragsslutande parter i den av regeringen övergivna Dennisöverenskommelsen. Moderata samlingspartiet skrev under utifrån den fasta övertygelsen att nödvändiga infrastrukturinvesteringar inte skulle komma till stånd med mindre än att regionen själv bidrog till finansieringen.

De förslag som nu föreligger innebär ett steg i fullföljandet av tidigare överenskomna trafiklösningar. Vi saknar dock strategin, finansieringen och tidtabellen för fortsatta investeringar med bred politisk förankring för erforderlig stabilitet.

I många delar är läget inte annorlunda idag jämfört med situationen för snart 7 år sedan. När regeringen i dagsläget utelämnat såväl Österleden, Västerleden som det för den nationella tågtrafiken så viktiga tredje spåret över Riddarfjärden talar väldigt lite för att de framtida trafikströmmarna genom Stockholms innerstad långsiktigt kommer att minska.

Den grundläggande kapacitetsbristen i det s.k. Saltsjö/Mälarsnittet kvarstår. Isolerat åtgärdar regeringens förslag inga avgörande kommunikationsproblem som finns i regionen idag. Vi vill främst lösa frågorna kring en östlig och en västlig förbifart i Stockholm respektive det s.k. tredje spåret. Det finns även anledning att ifrågasätta lämpligheten av regeringens val av finansieringsmetod för den s.k. Södra länken.

Nationalstadsparkerna skyddas av en lagstiftning som inte till fullo överensstämmer med intentionerna i de förarbeten som låg till grund för lagskrivaren. Lagen måste tydliggöras med avseende på detta för att kunna tillgodose även högt ställda miljökrav och samtidigt möjliggöra en effektiv och ekonomisk hantering av de trafikproblem som nämns i förarbetena. En vidare genomlysning av trafikfrågorna i Stockholm är nödvändig för att uppnå en helhetslösning baserad på en bred politisk och regional förankring.

Den finansiering som anvisas kommer dels från regionen och dels från statskassan. Statens del finansieras genom att framtida statsanslag nu intecknas. Vi förutsätter att statsanslagen nu och i framtiden fördelas på grundval av var trafikarbetet utförs respektive kan komma att utföras. Vid fördelningen av statliga anslag för infrastrukturen skall de anslag som fördelats på detta sätt medräknas i en regions totala anslagsvolym.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en komplettering av regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 11 mars 1998
Per Westerberg (m)
Birgitta Wistrand (m)	Lars Björkman (m)
Ulla Löfgren (m)	Jeppe Johnsson (m)
Maud Ekendahl (m)	Carl G Nilsson (m)
Elizabeth Nyström (m)