med anledning av prop. 1996/97:65 Ändringar i kreditupplysningslagen

Motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp)

Sveriges övergripande problem är den otillräckliga
ekonomiska tillväxten och den därmed sammanhängande
enorma arbetslösheten. Alla tänkbara åtgärder måste
tillgripas för att lösa dessa problem. Näringslivet har en
nyckelroll för att öka sysselsättningen. En strategiskt viktig
resurs är företagets kapital och oftast då tillgången till
kapital. Ett otillräckligt uppmärksammat problem är
företagens kapitalförluster främst genom kundförluster.

Viktig kreditprövning

Kundförluster förhindras bäst genom omsorgsfull
kreditprövning som i sin tur förutsätter en tillfredsställande
kreditinformation.

Det är framför allt små och nystartade företag som drabbas av bristfälliga
kreditupplysningar. Dessa företag är, statistiskt sett, förenade med en hög risk
och resultatet är uteblivna krediter. Detta drabbar i sin tur företagens
kassaflöde och expansion. Leverantörer har inte samma tillgång till informa-
tionsunderlag för sin kreditgivning som banker och finansbolag varför deras
krediter blir mer osäkra. I konkurser uppkommer alltid kännbara förluster för
varu- och tjänsteleverantörer. När småföretagare drabbas som leverantör leder
detta ofta till s.k. dominokonkurser. De samlade konkursförlusterna årligen i
Sverige uppgår enligt uppgift till totalt 30 miljarder kronor. Om endast en
liten del av dessa konkurser kunde undvikas med hjälp av en mer effektiv
kreditupplysning skulle avsevärd kapitalförstöring undvikas.

Därutöver kan en dålig kreditinformation lätt resultera i felaktiga beslut om
krediter respektive lån i form av antingen omotiverade avslag eller - vid
bifall - till fel kreditpris i form av högre räntor eller onödiga riskpremier.

Otillfredsställande kreditprövningar skadar alla inblandade på många olika
sätt och hämmar den ekonomiska aktiviteten i samhället.

I många sammanhang är det alltså viktigt att rätt bedöma betalningsför-
mågan hos företag eller privatpersoner. För att uppnå ett riktigt beslut är det
en avgörande grundförutsättning att ha tillgång till en tillfredsställande
kredit-
information beträffande kreditengagemang, betalningsförsummelser och
kreditmissbruk.

Gällande
kreditupplysningsverksamh
et

Kreditinformation kan inhämtas på olika sätt. På egen hand
kan uppgifter införskaffas genom olika myndigheter, såsom
Patent- och registreringsverket, skattemyndigheterna och
kronofogdemyndigheterna eller genom tidningen Justitia.
Man kan även vända sig till kreditupplysningsföretag, där
UC och D & B Soliditet är störst. Dessa företag utnyttjar
automatisk databehandling och lämnar grundinformation
hämtad ur årsredovisningar men kan också lämna viss
ytterligare information.

Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast av kreditinstitut eller -
efter särskilt tillstånd - av andra företag eller genom media. Vidare finns en
s.k. frikrets som möjliggör ett bredare informationsutbyte. Verksamheten får
inte leda till otillbörligt intrång i personlig integritet. En juridisk person
har
inte rätt till vare sig upplysningskopia eller beställaruppgift. En fysisk
person
som är näringsidkare har rätt till upplysningskopia men inte beställaruppgift.
Regler finns om rättelse och ansvar för verksamheten. Särskilda regler finns
för privatpersoner, där upplysningar endast får gälla rättsligen fastslagna
betalningsförsummelser och där dessutom föreligger rätt både till upplys-
ningskopia innefattande även ev. avgivna omdömen och råd och till
beställaruppgift.

Kreditupplysningsföretagen står under myndighetskontroll. Datainspektio-
nen är tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt kreditupplysningslagen.
Finansinspektionen kontrollerar att kreditupplysningslagstiftningen följs av
banker och andra kreditinstitut. De företag som använder ADB-register står
också under Datainspektionens kontroll.

Nuvarande problem

Idag är grundproblemet att tillgänglig kreditupplysning är
både otillräcklig och inaktuell.

Den information som idag förekommer i kreditupplysningsföretagens
register härrör praktiskt taget undantagslöst från myndigheter, domstolar och
företagens årsredovisningar. Men de betalningsförsummelser som ligger till
grund för kreditupplysningsuppgifterna har inträffat långt dessförinnan. Innan
en fordringsägare driver ett betalningsärende till kronofogdemyndighet eller
domstol har, förutom faktura eller betalningsavi, en eller flera betalnings-
påminnelser och inkassokrav tillställts gäldenären. Uppgifter ur en
årsredovisning kan vara upp till 18 månader gamla.

Kreditupplysning är en färskvara med uppgifter som behövs för att
samhället ska få tillgång till effektiv kreditprövning. Färsk information skulle
medföra bättre prognoser om en tilltänkt kredittagares betalningsvilja och
-förmåga och därigenom medverka till ett bättre fungerande kreditsamhälle
till båtnad för bl.a. de kredittagare som gör rätt för sig.

Omfattande information finns idag tillgänglig som väsentligt skulle kunna
öka aktualiteten i kreditupplysningarna.

Otillräckligt
regeringsförslag

Det nu aktuella regeringsförslaget avser väl att försöka
avhjälpa de nu beskrivna bristerna men är otillräckligt.

Av direktiven till den utredning som föregått propositionen framgår att en
av huvuduppgifterna för utredningsarbetet var att undersöka hur intresset av
en effektiv kreditupplysningsverksamhet kan främjas utan att hänsynen till
personlig integritet och sekretess träds för när. Utredningen har gjort en i
många avseenden grundlig genomgång men propositionen fullföljer inte de
förslag som skulle effektivisera kreditupplysningsverksamheten.

I regeringsförslaget anges att lagens syfte i första hand är att undanröja
riskerna för att kreditupplysning skall medföra otillbörligt intrång i de
kreditsökandes personliga integritet eller leda till skada genom oriktiga eller
missvisande uppgifter. Senare fastslås att lagens huvudsyfte är att förhindra
att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga
integriteten.
Lagen föreslås bli mera generell men enhetligare och fullständigare än
nuvarande lag. Vidare avskaffas frikretsen samtidigt som det tillåts ett friare
informationsutbyte dock inom en begränsad krets. I fortsättningen ska
beställaruppgift lämnas till alla omfrågade fysiska personer. Vissa förslag
gäller bara privatpersoner och innebär begränsningar i kreditupplysnings-
rättens omfattning. DI ska även i fortsättningen vara tillsynsmyndighet.

I den föreslagna lagstiftningen finns dock inga tecken på att man har tagit
fasta på näringslivets behov av mer aktuell information för att gynna
näringslivets utveckling och framför allt småföretagandet.

Flera av utredningens förslag till effektiviseringar har inte föranlett förslag
i propositionen i avvaktan på ny datalag. Nu föreliggande lagförslag får
därmed närmast karaktären av provisoriska ändringar i avvaktan på ny lag-
stiftning.

Lagstiftningsmässiga
utgångspunkter

Kreditprövningsfrågan har inte fått den uppmärksamhet den
förtjänar. Frågan måste placeras i sitt rätta näringspolitiska
sammanhang. Den rättsliga bedömningen måste göras i detta
perspektiv.

Kreditprövningens grunduppgift är att med största möjliga säkerhet
undvika kredit- resp. låneförluster. En fungerande kreditprövning har en
välgörande förebyggande effekt. Därför krävs en lämplig kreditupplysnings-
lagstiftning. En sådan lagstiftning måste möjliggöra och underlätta en korrekt
kreditprövning utan risker för integritetskränkningar.

För det första krävs bättre informationsunderlag. Detta leder i sin tur till
både rätt kreditpris och färre kreditförluster. Nuvarande underlag är
otillräckligt eftersom det är alltför statiskt och ofta inaktuellt.
Kompletterande
information behövs av mera fortlöpande beskaffenhet och sådana möjligheter
används utomlands. Målet måste naturligtvis vara att uppnå en färskare
kreditinformation i form av s.k. flödesinformation, varmed avses bl.a.
uppgifter ur inkasso- och konkursregister. Informationens färskhet är av
särskild betydelse inte bara för att påvisa aktuella betalningsproblem utan
även för att visa att betalningsförmåga återvänt efter tidigare problem.

För det andra måste tillgången till kreditinformation vara enhetlig för alla
kreditgivare. Idag har bankerna ett informationsövertag framförallt genom
sina engagemangsregister. Därför är bankerna givetvis nöjda men på
företagssidan är man missnöjd. Nu vill regeringen utöka den s.k. frikretsen
och detta förefaller för närvarande tillräckligt. Bankernas informationsutläm-
ning bygger idag på frivillighet och man får förutsätta att god banksed leder
till att alla som önskar också får ta del av nödvändig information. Det ligger
självklart i bankernas eget intresse att ge ett så fylligt underlag för
kreditbedömningar som möjligt för att undvika konkurser för företag. Här är
särskilt tillgången till engagemangsregistren av utomordentligt stor
betydelse.

För det tredje behövs ett rimligt integritetsskydd. Det är uppenbarligen en
avgörande skillnad mellan företag och privatpersoner, vilket motiverar olika
rättslig behandling. Därvid måste bestämt fastslås att privatpersoner, som inte
är näringsidkare, måste ges ett kraftfullt skydd för sin personliga integritet.

För övrigt har vi en förmånsrättordning, som missgynnar företagens
fordringar i konkurs genom att de oftast saknar förmånsrätt. I en sådan
situation blir en noggrann kreditprövning ännu viktigare. Men även vid en
förbättrad förmånsrätt krävs en ingående kreditprövning för att undvika
onödiga kundförluster.

Nödvändig
flödesinformation

Flödesinformation är ett samlingsnamn på den information
som kan utläsas i olika betalningsstadier; från faktura via
betalningsföreläggande till dom. Ju tidigare informationen
från detta flöde finns att tillgå desto bättre bedömning av
kreditvärdigheten kan göras. När fakturan inte betalats
skickas en betalningspåminnelse. Om denna inte betalas
skickas vanligen fordran till inkasso eller ibland direkt till
kronofogden. När inkassoföretaget fått uppdraget sänds ett
inkassokrav till kunden. Om gäldenären inte reagerar på
kravet ansöks om betalningsföreläggande.

Vad gäller registrering av inkasso finns flera olika tänkbara tidpunkter. Den
första uppgiften är det datum då uppdraget om inkasso går till inkasso-
företaget från kreditgivaren. Nästa tidpunkt är då inkassokravet skickas till
gäldenären. Dessa två sammanfaller idag så gott som helt. Den tredje
tidpunkten är då fristen i inkassokravet går ut. Mest naturligt vore att låta
det
datum, som inkassokravet tillsänds gäldenären, vara den tidpunkt som får
vara underlag för kreditupplysningar. När inkassokravet registreras noteras
även tidpunkten då fakturan förföll till betalning för att vara en del av ett
framtida kreditupplysningsunderlag. Registrering av inkassokrav kan med
lätthet göras tillgänglig för kreditupplysning då denna hantering redan idag
bygger på ADB. Här finns en möjlighet för kreditupplysningsföretagen att
sluta avtal med inkassoföretag och större företag som bedriver egen
inkassoverksamhet.

Samtidigt bör betonas att i begreppet "flödesinformation" måste ligga att
registeruppgifterna kontinuerligt uppdateras inte bara med ev. nya skulder
utan även med tillkommande uppgifter om gamla skulder. En omsorgsfull
kontinuerlig uppdatering krävs för att uppnå ett tillförlitligt underlag vid
kreditprövning.

Rättsläget är att en bred flödesinformation är möjlig enligt gällande lag
men detta har inte godtagits av DI. Därför får idag endast flödesdata i senare
led i form av ansökan om betalningsföreläggande användas i kreditupplys-
ningsunderlaget. Om registrering av inkassokrav tillåts vid kreditupplysning
ges en större effektivitet och aktualitet. Internationella erfarenheter visar
att
träffsäkerheten ökar kraftigt när flödesdata tillåts.

Inom övriga EU är tidig flödesinformation normalt förekommande. Sverige
är det enda land inom EU som inte tillåter sådan flödesinformation.

Personlig integritet

Personlig integritet är utomordenligt angeläget att skydda
och får inte kränkas. Men gränsdragningen mellan
privatpersoner och näringsidkare är komplicerad och
problemen beror bl.a. på tolkningen av företagarbegreppet.
Den övergripande frågan är om man har funnit den absolut
rätta balanspunkten i integritetsfrågan. Det finns i
kreditupplysningssammanhang en viss begreppsförvirring
vad gäller näringsidkare och juridiska personer. Genom den
samtidigt med kreditupplysningslagen tillkomna datalagen
har i viss mån den uppdelning som kreditupplysningslagen
förutsätter mellan å ena sidan privatpersoner och å andra
sidan företagare och företag ersatts av en gränsdragning
mellan fysiska och juridiska personer.
Kreditupplysningslagens reglering synes inte ha använts vid
tolkningen av datalagen i dessa delar. För att den nya
kreditupplysningslagens intentioner skall få effekt erfordras
ett klargörande att gränsdragningen skall gälla mellan
privatpersoner å ena sidan och företag/företagare å den
andra. En möjlig förenkling är att alla som har F-skattsedel
och/eller är momsregistrerade definieras som näringsidkare
och därmed kan omfattas av företagsbegreppet.

Vad gäller frågan om felaktiga och missvisande kreditupplysningsuppgifter
har departementschefen tidigare uttalat (prop. 1973:154 sid. 44): "Med
hänsyn till den stora vikt som kreditupplysningar har för kreditgivningen
inom näringslivet ansågs det angeläget att upplysningarna om företag är så
uttömmande som möjligt. Företag måste därför finna sig i att
kreditupplysningar beträffande dem kan innehålla uppgifter som är behäftade
med ett visst mått av osäkerhet." I samma proposition (sid. 46) står vidare:
"När det gäller kreditupplysningar om juridiska personer och om
näringsidkare och därmed likställda har inte integritetshänsynen samma
betydelse som vid kreditupplysningar om privatpersoner. Här är det särskilt
viktigt att kreditupplysningarna kan baseras på ett så fylligt underlag som
möjligt. Även om det självfallet måste eftersträvas att den information som
lämnas av företag är korrekt och rättvisande, får det inom företagssektorn
accepteras att kreditupplysningarna innehåller uppgifter som är behäftade
med en viss osäkerhet."

Härav får inte dras den slutsatsen att företag inte har rätt till integritet i
vart
fall i form av skydd mot felaktiga och missvisande kredituppgifter. Därför
måste sådana uppgifter kunna rättas till genom ett effektivt och snabbt
förfarande. Rättelseförfarandet, som regleras i kreditupplysningslagen 12 §
är otillfredsställande. Skärpning kan uppnås genom att föreskriva ett snabbare
förfarande med en bredare underrättelseplikt. En felaktig kreditupplysning
kan ju för ett mindre företag vara förödande. Underlåtelse från
kreditupplysningsföretagens sida att efterleva rättelseförfarandet bör också
vara förenat med stränga skadeståndsmöjligheter. Det bör dock även i detta
sammanhang påpekas att tidig flödesinformation och obligatoriska beställar-
uppgifter torde öka både träffsäkerheten och tillförlitligheten i kreditupplys-
ningarna och därmed minimera behovet av rättelser.

En särskild fråga gäller om information ska få lämnas ut om kriminalitet
och ekonomisk brottslighet. Då denna fråga för närvarande utreds särskilt är
det vår förhoppning att regeringen, i enlighet med vad som sägs i regeringens
lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten, presenterar ett
offensivt förslag. Det kan emellertid konstateras att tidig flödesinformation
kan förväntas hindra en inte oväsentlig del av oetisk affärsverksamhet på ett
tidigt stadium.

Lämplig kontroll- och
tillsynsmyndighet

Finansinspektionen ansvarar för tillsynen av verksamheten
på de finansiella marknaderna med tre huvudsakliga
verksamhetsgrenar, nämligen operativ tillsyn, finansiell
analys samt tillstånds- och rättsfrågor. Andra viktiga grenar
är insiderbevakning, redovisningsfrågor och konsumenträtt.

Kreditupplysningsverksamhet har ett påtagligt samband med kreditbedöm-
ning och annan finansiell verksamhet. FI har rätt kompetens för att bedöma
vad som är rimlig information i en kreditupplysning, i den mån en sådan
detaljerad prövning alls skall ske av kreditupplysningsregistrens uppgifts-
arter. FI har också ett eget ansvar för värnandet av låntagares och kredit-
sökandes personliga integritet (prop. 1973:155 sid. 125). Dessutom ska FI
enligt sin instruktion verka för ett gott konsumentskydd.

Mot bakgrund av de näringspolitiska aspekter som bör beaktas vid
kreditupplysning bör FI vara tillstånds- och tillsynsmyndighet med skyldighet
att samråda med Datainspektionen. Detta överensstämmer även med DI:s
eget remissyttrande, däri man påpekar att det vore mest lämpligt om ansvaret
för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos FI. Det saknas anledning att
gå emot DI:s egen uttalade mening. Utformningen av verksamheten hos FI
får senare utformas närmare.

Kreditupplysningsverksamh
etens bedrivande

Tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet ska kunna
förenas med villkor. Det är både lämpligt och delvis
nödvändigt men hänsyn till risker för missbruk.

Företagen har dåliga erfarenheter från den nuvarande lagens tid och många
anser att DI:s praxis har stått i strid mot lagen och dess intentioner. Lag-
stiftaren har givit uttryck för sina intentioner om att betalningspåminnelser
och inkassokrav bör kunna vara en del av kreditupplysningsunderlaget vad
beträffar företag. Lagen ger i sin nuvarande utformning tillfredsställande
utrymme för flödesinformation, men DI har tolkat lagen mycket restriktivt
och i huvudsak motsatt sig användning av uppgifter som inte inhämtats från
myndigheter.

I propositionen till nuvarande kreditupplysningslag (prop. 1973:154 sid.
98) uttalar sig departementschefen för att inkassoinformation bör tillåtas. "På
grund av det sagda anser jag att det i princip bör vara förbjudet att ta in
uppgift om inkassoåtgärd, kreditspärr o.d. i kreditupplysningar som avser
privatpersoner. Däremot finner jag, liksom när det gäller ansöknings-
uppgifter, att tillräckliga skäl inte föreligger att införa ett motsvarande
förbud
i fråga om företagsupplysningar." Trots detta har DI ansett sig dels ha grund
för att pröva varje tillkommande uppgift, dels därvid regelmässigt avslagit
eller givit prohibitiva restriktioner på ansökan från kreditupplysnings-
företagen att använda sådana uppgifter om betalningsförsummelser.

Datainspektionen anger som skäl för sin omfattande föreskriftsverksamhet
att det kan finnas felaktigheter i denna information. Men tidig flödesinforma-
tion och obligatoriska beställaruppgifter torde öka tillförlitligheten i
kredit-
upplysningarna. För övrigt effektiviseras rättelseinstitutet genom ovan-
nämnda förslag till skärpta regler om rättelse av felaktiga eller missvisande
uppgifter.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att riksdagsbeslutet görs så klart att
det inte råder några tvivel om att sådan tidig flödesinformation är tillåten
och
ej kan förbjudas genom administrativa villkor. Så kan ske genom att
uttryckligen i lämplig form uttala att villkor enligt 4 § andra stycket eller
enligt 17 § första stycket inte får innefatta andra inskränkningar vad gäller
rätten att insamla, lagra och utlämna uppgifter än vad som framgår av
bestämmelserna i 5 a, 6, 7 eller 8 §§. Detta bör kombineras med ett uttalande
om övergångsproblematiken, nämligen att föreskrifter som meddelats av DI
med stöd av äldre bestämmelser skall gälla, om inte annat beslutas av DI,
även efter ikraftträdandet, dock längst till utgången av december 1997.

Europeisk harmonisering

Det finns inga EU-direktiv angående kreditupplysning.
Sverige kan därför vara pådrivande i utformandet av sådana
för att öka harmoniseringen och transparensen.

En särskild fråga är om EUs dataskyddsdirektiv kan anses hindra
kreditupplysningsinformation. Detta direktiv gäller skyddet för enskilda
personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria flödet
av sådana uppgifter. I direktivet anges de förutsättningar som ska gälla för
sådan databehandling, därvid bl.a. sägs att sådan behandling får ske för
ändamål som rör berättigade intressen hos den registeransvarige eller hos den
eller de tredje män till vilka uppgifterna lämnas ut, dock inte när sådana
intressen uppvägs av den registrerades intressen eller dennes grundläggande
fri- och rättigheter. Direktivet innehåller också bl.a. bestämmelser om den
registeransvariges informationsskyldighet och om den enskildes rätt till insyn
och rättelse. Det torde i all korthet kunna fastslås att varken
regeringsförslaget eller motionsförslaget står i strid mot direktivet.

Sammanfattande slutsats

Kreditupplysningslagen måste utformas så att kreditprövning
kan göras på ett tillfredsställande
kreditinformationsunderlag. Färsk information är en självklar
nödvändighet och aktuella uppgifter gagnar likaväl som
inaktuella uppgifter skadar ett riktigt kreditbeslut. Den s.k.
flödesinformationen främjar färska och relevanta uppgifter.
Sådan information är därför till fördel inte bara för direkt
berörda parter i låne- och kreditsituationer utan även för
samhället i stort.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändig flödesinformation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrat rättelseförfarande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lämplig kontroll- och tillsynsmyndighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kreditupplysningsverksamhetens bedrivande.

Stockholm den 13 mars 1997

Bengt Harding Olson (fp)