med anledning av prop. 1996/97:147 Ändring i utlänningslagens försvarsbestämmelser

Motion 1996/97:Sf33 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

Inledning

Miljöpartiet de gröna tycker att överföringen av ansvaret från
polismyndigheterna till Invandrarverket för personer som tas
i förvar enligt utlänningslagen är ett viktigt steg för en mer
civil behandling av asylsökande. Som förvarslokaler av
asylsökande och avvisade används idag såväl polisarrester
som häkten och kriminalvårdsanstalter. Under senare år har
också polisen i samarbete med Invandrarverket byggt upp
särskilda lokaler för förvarstagande av asylsökande och
avvisade i anslutning till verkets utredningsslussar. Detta har
bl.a. fått till följd att antalet personer som under senare tid
placerats på häkten har sjunkit. Denna utveckling är positiv
men långt ifrån tillräcklig.

Att omhänderta asylsökande och avvisade i lokaler som är anpassade efter
polisens respektive kriminalvårdens behov är synnerligen otillfredsställande.
Ett häkte är byggt för att kunna förvara personer som är misstänkta för allvar-
liga brott på ett sådant sätt att de inte kan försvåra en brottsundersökning
eller för att förhindra dem att avvika. En kriminalvårdsanstalt är inte heller
lämpad för omhändertagande av andra kategorier av personer än dem som är
dömda till fängelsestraff.

Asylsökande eller avvisade som under kortare perioder måste tas i förvar
skall inte behöva vistas i häkten eller på kriminalvårdsanstalter. De förhållan-
den som asylsökanden idag förvaras på har också ifrågasatts och kritiserats
hårt. För ett tag sedan överlämnade Europarådets kommitté för förhindrande
av tortyr samt omänsklig behandling eller bestraffning (CTP) en starkt kritisk
rapport till regeringen. Kommittén kritiserar att asylsökande och avvisade
utlänningar kan hållas i häkte. Enligt kommittén är ett fängelse/häkte per
definition inte ett lämpligt ställe att förvara någon på som varken är miss-
tänkt eller fälld för något brott.

Inför andra åtgärder i
stället för frihetsberövande
av flyktingar

Hans Göran Franck skriver i Svensk Jurist Tidning att Sverige och andra
länder bör införa och tillämpa andra icke frihetsberövande åtgärder som
alternativ till förvar. Han menar att icke frihetsberövande åtgärder kan
införas i en övervakad frisläppningsplan, som omfattar olika grader av
successivt avtagande restriktioner och personalkontroll. Franck anför
vidare: "Asylsökande kan föreläggas regelbunden anmälningsplikt vid
polismyndigheten. Dessa anmälningar kan göras genom personlig
inställelse eller per telefon och ske allt från flera gånger per dag till någon
gång i veckan. Rese- och identitetshandlingar kan omhändertas och
föreskrifter om borgen eller andra säkerheter kan övervägas i
kombination med de icke frihetsberövande åtgärderna. Överträdelser av
villkoren för frisläppandet kan medföra böter, förvar eller avslag på
ansökan om asyl."

Vi anser att regeringen bör tillsätta en utredning vars syfte är att komma
med förslag till andra åtgärder, liknande dem som Hans Göran Franck
redovisat i Svensk Jurist Tidning, i stället för frihetsberövande av flyktingar
som ansöker om asyl i Sverige.

Ny ansvarsfördelning

Regeringen föreslår i propositionen att en huvudregel med
innebörden att utlänningar som hålls i förvar skall vistas i
särskilda förvarslokaler förs in i utlänningslagen.
Invandrarverket skall ha ansvaret för förvarslokalerna och för
behandlingen av de utlänningar som vistas där. Den
föreslagna ordningen kommer enligt regeringen att innebära
att placeringar i häkte, kriminalvårdsanstalter och
polisarrester av förvarstagna minskar avsevärt. Vi välkomnar
detta förslag men vill gå något längre och ytterligare
begränsa möjligheterna att placera personer som hålls i
förvar på häkte, polisarrester och kriminalvårdsanstalter.

Vi föreslår därför att undantagssituationen, som regeringen föreslår i 19 §
tredje punkten, där utlänningen av rent transporttekniska skäl inte omedelbart
kan sändas till en förvarslokal eller att verkställighet av ett avvisnings-
eller
utvisningbeslut är nära förestående, tas bort. Det finns ingen anledning att
undanta denna kategori i förslaget men däremot kan finnas skäl som
regeringen föreslår att göra undantag om utlänningen uppträder på ett sådant
sätt att han äventyrar sin eller andras personliga säkerhet eller då det är
fråga
om utlänningar som utvisats på grund av brott.

Barn under 18 år

Utländska barn under 18 år får tas i förvar om risken är
uppenbar att barnet genom att hålla sig undan kommer att
äventyra verkställighet av beslutet. Barn får även tas i förvar
i samband med verkställighet av andra avlägsnandebeslut om
det vid tidigare försök att verkställa beslutet inte visade sig
tillräckligt att ställa barnet under uppsikt.

En viktig begränsning av möjligheterna att hålla barn under 18 år i förvar
finns i 6 kap. 3 § 3 st. utlänningslagen, som säger att ett barn inte får
skiljas
från en av sina vårdnadshavare genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i
förvar. Har barnet ingen vårdnadshavare här i Sverige kan det dock tas i
förvar om det föreligger synnerliga skäl.

Frågan om förvar har i hög grad betydelse för flyktingar med barn eller
barn som ensamma är flyktingar. Barnkonventionens regler är härvid av stor
betydelse, särskilt artikel 37 b och c. I förarbetena till artikel 37 betonas
vikten av att frihetsberövande endast får användas som en sista utväg och för
kortast lämpliga tid. Det framhålls att den formen av frihetsberövande helst
inte alls skall förekomma.

Det strider mot Barnkonventionens anda och intentioner att frihetsberöva
ett barn. Vi ifrågasätter om svensk lag uppfyller Barnkonventionens krav
avseende att ett frihetsberövande endast får användas "som en sista utväg"
och "för kortast lämpliga tid".

Ett förvarstagande av ett barn är alltid en olycklig åtgärd. Den frihets-
inskränkning ingreppet innebär är ofta förödande för barnets fortsatta livs-
utveckling. Det är viktigt att barn vistas under så normala förhållanden som
möjligt i avvaktan på beslut eller verkställighet. Även mycket korta frihets-
berövanden tillsammans med föräldrar eller andra vårdnadshavare kan leda
till allvarliga psykiska störningar.

Regeringen föreslår i propositionen att barn under 18 år aldrig får placeras
i anstalt, häkte eller arrest. Vi föreslår i stället ett förbud mot
förvarstagande
av barn under 18 år, som söker uppehållstillstånd i Sverige. I vart fall bör ett
absolut förbud mot förvar införas för barn under 16 år.

Utformningen av
förvarsverksamheten

Regeringen går i propositionen inte närmare in på
utformningen av Invandrarverkets förvarslokaler. I den
migrationspolitiska propositionen sägs att dessa bör anordnas
på ett sådant sätt att de så långt som möjligt överensstämmer
med de lokaler som finns på Invandrarverkets
mottagningscentrum. Regeringen utgår från att
Invandrarverket kommer att ombesörja att förvarslokalerna
t.ex. får en utformning som underlättar för barn att vara där
och som ger den som vill utöva sin religion möjlighet att
göra detta på ett värdigt sätt.

Vi anser att de förslag som presenterats i delbetänkande av Utredningen
om verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (SOU 1995:55)
måste framhävas på ett bättre sätt. Utredningen framhåller att det övervak-
ningsbehov som krävs inte är av samma karaktär som inom kriminalvården.
Utredningen menar att det i stället mer är fråga om att kontrollera att de
förvarstagna inte avviker från ett område. Förvarslokalerna bör därför enligt
utredningen kunna utformas som vanliga bostäder inom ramen för ett vanligt
förläggningsboende. Det är enligt utredningen närmast fråga om en över-
vakning, som kan kallas för "skalskydd" dvs. ett skydd för att de omhänder-
tagna inte lämnar ett visst område.

Vi anser att Invandrarverkets utformning av förvarsverksamheten måste
följas upp så att syftet med regeringens förslag inte går förlorat.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utlänningar inte skall kunna tas i förvar av rent
transporttekniska skäl eller då ett avvisningsbeslut är nära förestående,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av förvarsverksamheten.

Stockholm den 15 april 1997

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goës (mp)

Thomas Julin (mp)

Annika Nordgren (mp)