med anledning av prop. 1996/97:139 Skydd mot extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land

Motion 1996/97:U23 av Anders Svärd m.fl. (c)

Ett viktigt mål för svensk handelspolitik är att främja frihandel. USA:s
beslut att införa extraterritoriell lagstiftning som ett medel att stärka sin
handelsblockad mot Kuba strider mot internationell rätt när det tillämpas
extraterritoriellt. USA har motsatt sig att utnyttja den etablerade
tvistlösningsmekanismen inom VHO. Den amerikanska lagstiftning som
går under beteckningen Helms-Burtonlagstiftningen respektive
D'Amatolagstiftningen syftar till att reglera den verksamhet som utövas
av fysiska eller juridiska personer som exempelvis står under svensk
jurisdiktion.

Vi välkomnar därför den europeiska unionens kraftfulla agerande i syfte
att skydda den etablerade rättsordningen genom att avlägsna, neutralisera,
blockera eller på annat sätt motverka följderna av den amerikanska lagstift-
ningen. Rådets beslut från november 1996 att utfärda EG:s skyddsförord-
ning, rådets förordning (EG) nr 2271/96, har vårt helhjärtade stöd. Ett huvud-
syfte med lagstiftningen är att ge rättsligt stöd åt företag i de fall de
amerikanska lagarna kan komma att tillämpas på företag med juridisk hem-
vist i EU. Skyddsförordningen innehåller fyra rättsliga instrument som syftar
till att motverka den amerikanska lagstiftningen. Dessa är informations-
skyldighet, icke-erkännande av domar, icke-efterlevnad av krav och förbud
samt rätt till ersättning för all slags skada.

I föreliggande proposition föreslår regeringen att EG:s skyddsförordning
skall kompletteras med en straffbestämmelse som träffar underlåtenhet att
lämna information eller lämnande av oriktig information i överensstämmelse
med artikel 2 av förordningen samt straffbelägga överträdelser av artikel 5
om icke-efterlevnad av krav. Regeringen bedömer att en straffskala som
innehåller böter eller fängelse i högst sex månader är motiverad. Ringa fall
bör undantagas från straffansvar.

Vi ställer oss tveksamma till regeringens förslag till påföljd. Vi anser inte
att frihetsstraff skall kunna utdömas för överträdelser av förordningen.
Regeringens hänvisning till att förordningen i sin nionde artikel stadgar att
påföljderna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande är i sig
inte skäl nog att införa frihetsstraff som påföljd. Regeringen hänvisar inte
till
att andra länder har infört frihetsstraff för motsvarande överträdelser. Vi
anser inte att jämförelsen som görs i propositionen till lagen om kemiska
produkter respektive till lagen om åtgärder beträffande djur och växter som
tillhör skyddade arter är relevant. Denna lagstiftning kan inte tas till intäkt
för ett införande av frihetsstraff i detta fall.

Andemeningen bakom förordningen är att skydda företag som riskerar att
drabbas av den amerikanska extraterritoriella lagstiftningen. Förordningens
artiklar 2 och 5 avkräver vissa skyldigheter av dem som råkat illa ut. Några
incitament för det enskilda företaget att underlåta att informera berörda
myndigheter om att ekonomiska och/eller finansiella intressen påverkas av
den aktuella amerikanska lagstiftningen torde inte finnas. Syftet med artikel
2 i förordningen måste rimligen vara att kommissionen skall erhålla all
relevant information, i anmodad tid, för att utifrån denna kunna bedöma sitt
fortsatta handlande. Att i efterhand utdöma straff för en försummelse att
lämna information bidrar inte till att denna målsättning uppfylls. Straff-
rättsliga sanktioner synes olämpliga för överträdelser som snarare är av
civilrättslig karaktär. Vi anser att vitesföreläggande eller möjligen sanktions-
avgifter är en rimligare påföljd för överträdelser av artikel 2, första eller
andra stycket i förordningen eller i de fall då information som lämnats är
oriktig. Någon annan sanktion än straffrättslig kan däremot inte komma
ifråga för överträdelse av förordningens artikel 5 om icke-efterlevande av
krav. Vi föreslår emellertid att endast böter skall kunna utgöra påföljd för
överträdelse av denna artikel.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:139 vad avser
påföljden i 2 § i förslaget till lag om EG:s förordning om skydd mot
extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vitesföreläggande eller sanktionsavgifter som
påföljd för överträdelser i överensstämmelse med artikel 2 första eller
andra stycket i rådets förordning (EG) nr 2271/96 eller i information
som ges enligt samma bestämmelser lämnar oriktig uppgift,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om böter för den som med uppsåt bryter mot
artikel 5 första stycket i rådets förordning (EG) nr 2271/96.

Stockholm den 10 juni 1997

Anders Svärd (c)

Helena Nilsson (c)

Marianne Andersson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Erik Arthur Egervärn (c)

Eskil Erlandsson (c)

Gotab, Stockholm 1997