med anledning av prop. 1995/96:38 Länsindelningen i Skåne och Västsverige m.m.

Motion 1995/96:Bo13 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

I propositionen föreslår regeringen att Kristianstads och
Malmöhus län läggs samman till Skåne län. Som en följd av
länssammanläggningen bör nuvarande länsstyrelser föras
samman till en länsstyrelse.

Regeringen föredrar Malmö som residensstad i Skåne län men föreslår
samtidigt att en särskild utredningsman tillsätts.

Vad gäller Västsverige konstaterar regeringen att det finns skäl som talar
för att Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län bör läggas
samman. Ett nytt västsvenskt län har emellertid ifrågasatts varför en särskild
utredare skall ta upp överläggningar med berörda partier i Västsverige om
den geografiska utsträckningen av ett nytt län.

Centerpartiet anser att en ny länsindelning måste kombineras med en
reform som överflyttar ansvaret för den regionala utvecklingen från läns-
styrelser till ett folkvalt organ, ett regionfullmäktige. Propositionen föreslår
inte en reform i denna riktning.

En fördjupning av demokratin på regional nivå bör ske genom inrättande
av direktvalda organ, som övertar huvuddelen av länsstyrelsens och lands-
tingets uppgifter. När det gäller de beslut som måste vara gemensamma skall
principen vara största möjliga närhet till besluten genom lokalt besluts-
fattande. Makt och beslut måste också flyttas från den centrala statsmakten
till den regionala nivån.

En reform om ny länsindelning får inte endast handla om att sammanföra
två länsstyrelser till en. Reformen måste gå djupare än så. Därför är det
synnerligen viktigt att reformen kopplas till möjligheterna att utveckla den
lokala och regionala demokratin. Enligt Centerpartiets mening finns
förutsättningarna att göra reformen mer meningsfull för medborgarna om
dessa känner att de ges ökade möjligheter till delaktighet i de beslut som rör
regionen. Delaktighet är en förutsättning för det demokratiska samhällets
utveckling. Politiken på olika nivåer måste hela tiden ha en folklig
förankring, och politikerna, som medborgarnas ombud, måste ha kontakt
med de människor som berörs. Politikerna ska med hänsyn till människornas
behov och önskemål ta ansvar för samhällsutvecklingen. Då kan
medborgarnas förtroende för politiken stärkas. Människor måste ges
möjlighet att engagera sig och ta ansvar. Om medborgarna är delaktiga i
samhällets beslutsprocesser leder det till större förståelse för och intresse av
gemensamma angelägenheter.

När medborgarna inte känner att de kan påverka de beslut som rör dem,
ökar klyftan mellan medborgarna och de förtroendevalda. Det krävs en
utveckling som stärker demokratin ur den enskilda människans
utgångspunkt, inte urholkar den. Besluten måste tas nära människorna. Av
denna anledning är det viktigt att en förändrad länsindelning åtföljs av en
reform om fördjupad demokrati där ansvar och befogenheter som idag finns
inom länsstyrelserna och landstingen överförs på ett direktvalt organ.

Under 1990-talet har behovet av samverkan över gränserna ökat mellan de
olika beslutsnivåerna. Det finns flera exempel på det. Exempelvis gäller det
ekonomiska prioriteringar av investeringar i infrastruktur, t.ex. järnvägar,
vägar och telekommunikation. Likaså förändringar i närings- och regionalpo-
litiken samt satsningar på utbildning och kompetensutveckling.

Ett flertal regionala statliga förvaltningsuppgifter har omorganiserats och
undandragits från direkt politiskt inflytande. Miljöpolitikens ökade betydel-
se, bl.a. för att åstadkomma en hållbar ekonomisk utveckling, motiverar ett
regionalt engagemang. Den tilltagande internationaliseringen inom så gott
som alla områden och integrationsprocessen i Europa motiverar också en
stark regional nivå. Den regionala nivåns betydelse inom EU framhålls ofta.

Landstingen är folkligt förankrade men saknar nu helhetsansvar för de
regionala frågorna. Många regionala uppgifter står till stor del utanför folk-
ligt inflytande. Huvuddelen av länsstyrelsens ärenden avgörs av tjänstemän
utan offentlig debatt. På den regionala nivån föreligger ett tydligt demokra-
tiskt underskott. Systemet med ett regionalt dubbelkommando med både
länsstyrelse och landsting måste avskaffas. Därför måste en renodling av den
regionala nivån ske. Genom att man ersätter landsting och länsstyrelse med
ett folkvalt regionfullmäktige kommer samhällsplaneringen att förbättras och
förankras. Den regionala demokratin stärks och pengar sparas. Det skapas en
politisk plattform för debatt om regionala prioriteringar.

Samtidigt bör uppgifter som idag utförs av landsting och länsstyrelser
överföras till den primärkommunala nivån.

Genom inrättande av ett demokratiskt valt regionfullmäktige kan vissa
delar av länsstyrelsernas nuvarande funktioner överföras till ett renodlat
statligt förvaltningskontor. Detta organ svarar enbart för statliga
förvaltnings-
och kontrollfunktioner.

Att förstärka den regionala självstyrelsen måste innebära en annan
funktionsfördelningen i samhället.

Länens/regionens roll blir framöver att ha det övergripande ansvaret för
frågor som rör regionen. Regionfullmäktige bör koncentrera sig på följande
fem viktiga uppgifter:

1. Ökade insatser för regionens behov av utvecklad infrastruktur.

2. Tydlig strategi för att aktivt bidra till regionens kompetensutveckling.

3. Stärkt regionalt inflytande över näringslivsutveckling, arbetsmarknads-
och regionalpolitik.

4. Tydligt ansvar för utveckling av miljökompetens och tillvaratagande av
länets naturliga energitillgångar.

5. Gemensamt och övergripande ansvar för sjukvård och folkhälsa.

Renodlad statlig tillsynsfunktion och myndighetsutövning
skall läggas på ett speciellt organ som utgör en juridisk
regional rättsinstans. Denna skall utöva rättsvårdande,
granskande och övervakande uppgifter. Detta kan bl.a. ske
genom tings- och länsrätter samt skatteförvaltningen.

Som en följd av vad ovan framförts anser Centerpartiet det nybildade
Skåne län vara en övergångslösning fram till 1 januari 1999, då enligt vår
mening val skall ha hållits till ett regionalt fullmäktige för Skåne. Skälen
härför är bl a att denna typ av indirekt valt organ försvårar möjligheterna till
insyn och möjligheterna att utkräva demokratiskt ansvar.

Vad gäller val av residensstad visar regeringen redan i det här läget sina
preferenser för Malmö. Som konstateras i regeringens förslag är det
olämpligt att koncentrera all regional förvaltning till den ort som slutgiltigt
väljs till residensstad för landshövdingen. Det är tvärtom nödvändigt att
decentralisera förvaltningen så att den sprids på flera orter inom regionen.
Det måste i första hand vara en uppgift för regionens företrädare att nå en
överenskommelse om den regionala förvaltningens lokalisering i enlighet
med dessa riktlinjer. Dessa överläggningar bör ske förutsättningslöst och
riksdagen bör inte föregripa överläggningen mellan statsmaktens
utredningsman och regionens företrädare genom att uttala några preferenser
vad gäller residensstad.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om demokrati på regional nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om residensstad.

Stockholm den 14 mars 1996

Rolf Kenneryd (c)

Rigmor Ahlstedt (c)

Karin Starrin (c)

Andreas Carlgren (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Agne Hansson (c)

Eskil Erlandsson (c)