med anledning av prop. 1995/96:165 Frågor om offentlig upphandling

Motion 1995/96:Fi76 av Bengt Harding Olson (fp)

Offentlig upphandling är en viktig verksamhet av stor
betydelse för alla inblandade parter och berör dessutom ofta
stora ekonomiska värden. Därför är det viktigt med
fungerande regelverk inte bara nationellt och på EU-nivå.
Målet måste vara att uppnå global rättslig harmoni.

Viktigt steg

Ett mycket viktigt steg har nu tagits genom WTO (World
Trade Organisation) och överenskommelsen om offentlig
upphandling GPA (Government Procurement Agreement).
Sverige är skyldigt att införliva GPA i lagen om offentlig
upphandling (LOU) och kan inte uppskjuta ett införlivande
med hänvisning till pågående EU-arbete med ett direktiv om
offentlig upphandling. Egentligen borde Sverige direkt
införliva hela GPA i LOU och inte bara i valda delar, som nu
föreslås i propositionen. Vid delinförande borde dock
samordning ske för att uppnå samtidigt ikraftträdande inom
hela EU-området.

GPA kräver vissa konsekvensändringar inom EU för att uppnå ett samlat
regelverk. Sådant arbete pågår men har drabbats av förseningar. Detta arbete
borde snabbas upp så att hela GPA snarast kan antagas som ett helt paket
inom hela EU-området.

Rättslig disharmoni

Rättslig harmoni är viktig även på upphandlingsområdet och
då helst global men i vart fall inom EU. Beklagligtvis
föreligger rättslig disharmoni mellan å ena sidan den svenska
upphandlingslagen som omfattar både varor och tjänster
samt å den andra sidan EU:s upphandlingsdirektiv, främst
tjänstedirektivet.

Jämförelsen nedan mellan direktivtexten på engelska och den svenska
lagtexten visar tydligt skillnaden.

Directive 92/50/EEC article 36

1. Without prejudice to national laws, regulations or administrative
provisions on the remuneration of certain services, the criteria on which the
contracting authority shall base the award of contracts may be:

(a) Where the award is made to the economically most advantageous
tender, various criteria relating to the contract: for example, quality,
technical
merit, aesthetic and functional characteristics, technical assistance and
after-
sale service, delivery date, delivery period or period of completion, price, or

(b) the lowest price only.

Lagen (1992:l528) om offentlig upphandling 1 kap. 22 §

En upphandlande enhet skall anta antingen det anbud som har lägst
anbudspris eller det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga med
hänsyn till samtliga omständigheter såsom pris, driftkostnader, funktion,
miljöpåverkan m.m.

Av jämförelsen framgår att vad som är förstahandsalternativ
i lagen, "lägst anbudspris", är andrahandsalternativ i
upphandlingsdirektivet. I direktivet hittar vi också kriterier
som inte återfinns i den svenska lagen nämligen kvalitet,
tekniska meriter, estetik och teknisk assistans m m. Att dessa
kriterier inte finns med i den svenska lagtexten har orsakat
förvåning och förvirring. Intressant är givetvis att "lowest
price" kommer sist i direktivets exempel på urvalskriterier.

Den ton som slås an i lagen för med sig att många upphandlare
övervärderar prisets betydelse som urvalskriterium. Enligt lagen tycks
nämligen ett lågt anbudspris vara det främsta urvalskriteriet. "Lägst
anbudspris" är det valalternativ som nämns först och som därmed framstår
som huvudalternativet. Som alternativ två anger lagen "ekonomiskt mest
fördelaktiga anbud med hänsyn till samtliga omständigheter såsom - - -".
Den efterföljande exemplifieringen inleds med "pris" samtidigt som det sägs
att urvalskriterierna bör "anges efter angelägenhetsgrad, med den viktigaste
först".

Lagen sänder genom denna rangordning ut felaktiga signaler. Direktivet
ger ett annat intryck av vad en upphandlande enhet bör fästa vikt vid.
Direktivtexten leder en upphandlare mera rätt i sökandet efter balans mellan
pris och kvalitet än vad den svenska lagtexten gör.

Av proposition 1993/94:78 framgick att de principer som dittills hade
tillämpats med stöd av upphandlingsförordningen och det kommunala
normalreglementet i allt väsentligt skulle tillämpas även i fortsättningen.
Urvalskriteriet var enligt förordningen och reglementet ett och detsamma,
nämligen att det anbud skulle antas "som med beaktande av samtliga
affärsmässigt betingade omständigheter är att anse som förmånligast". Som
framgår av jämförelsen ovan överensstämmer detta väl med direktivtexten
men inte med den svenska lagen.

Nödvändig åtgärd

Det är nu hög tid att åtgärda den uppenbara diskrepans som
föreligger mellan EU:s upphandlingsdirektiv och den
svenska upphandlingslagen.

Vid svensk underlåtenhet att vidtaga erforderlig lagändring föreligger risk
att Sverige drabbas av skadestånd genom EG-domstolen. Flera rättsfall,
varav ett viktigt färskt sådant (Frankovic II), pekar på att risken är uppenbar
i
nu aktuellt fall.

Lösningen torde helt enkelt vara att i upphandlingslagen föra in de
urvalskriterier som ovan angivna upphandlingsdirektiv anger och då på där
angivet sätt. På liknande sätt bör reglerna för anbudsvärdering under
tröskelvärderna justeras. Därigenom uppfyller Sverige också sin skyldighet
att införliva direktiven på ett korrekt sätt om än alldeles för sent.

Riksdagen måste nu omedelbart av regeringen beställa erforderlig
lagändring för att uppnå EU-rättslig harmoni på upphandlingsområdet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samtidigt ikraftträdande inom hela EU-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om påskyndande av pågående EU-arbete.

Stockholm den 16 april 1996

Bengt Harding Olson (fp)