med anledning av prop. 1995/96:159 Effektivare gränskontroll

Motion 1995/96:Fö15 av Annika Nordgren m.fl. (mp)

"Effektivare gränskontroll"
bäddar för Schengen!

Vad gäller i dag?

Det är i huvudsak polisen, tullen och Kustbevakningen som i
dag svarar för kontrollen vid den svenska gränsen. Polisen
har huvudansvaret för personkontrollen vid gränserna och
Tullverket och Kustbevakningen får medverka i kontrollen
om polisen begär detta. Den deltagande personalen har då
samma befogenheter som en polisman. Någon uttrycklig
skyldighet att medverka i polisens kontroll finns inte för
dessa myndigheter (kontrollen avser i första hand inresa till
Sverige, eftersom någon utresekontroll i princip inte
förekommer i Sverige i dag). Polisen är däremot skyldig
enligt tullagen att bistå tullen vid kontroller vid begäran
därom.

Lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
verksamhet (LKP) kom till i syfte att göra det möjligt för en
kustbevakningstjänsteman att göra snabba ingripanden i de fall polis inte är
tillgänglig. Lagen gäller enligt sin 1 § när Kustbevakningen bedriver
övervakning till havs och i kustvatten samt i Vänern och Mälaren för att
hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller:

1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,

2. jakt,

3. fiske,

4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,

5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,

6. åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

7. dumpning av avfall i vatten,

8. kontinentalsockeln,

9. fornminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering och identifiering,

11. skydd för den marina miljön mot andra förorenade åtgärder än sådana
som avses i 6 och 7,

12. märkning och användning av oljeprodukter.

Nuvarande bestämmelser ger en tjänsteman vid
Kustbevakningen, liksom tulltjänsteman eller särskilt
förordnad passkontrollant, samma befogenheter som en polis
har i motsvarande situation när denne medverkar vid
kontrollen.

Sjöpolisutredningen tog i sitt betänkande Översyn av sjöpolisen (SOU
1992:51) upp frågan om Kustbevakningens befogenheter enligt LKP även
kunde anses gälla i hamnområden inom det fysiska övervakningsområde som
anges i 1§. Utredaren kom fram till att befogenheterna bör anses gälla även
där. I SOU 1996:41 Statens maritima verksamhet står: "Polisen har i princip
exklusiva befogenheter att utöva brottsbekämpande verksamhet på land.
(KBV torde dock kunna gå i land och ingripa vid omedelbara förföljanden
som startat till sjöss. LKP anses dessutom gälla i hamnområden och
liknande)."

Rikspolisstyrelsen har i samråd med Kustbevakningen (21 december 1995)
utfärdat föreskrifter (RPS FS 1995:9) om Kustbevakningens medverkan vid
in- och utresekontroller. Föreskrifterna innebär att Kustbevakningen skall
medverka i polisens inresekontroll genom att utföra passkontroll till sjöss
och, på begäran, medverka vid utresekontroller. I SOU 1996:41 Statens
maritima verksamhet står: "Övervakning och kontroll till sjöss utförs av polis
och kustbevakning och innefattar såväl rutinkontroller riktade mot
fritidsbåtstrafiken som ingripanden mot misstänkt "människosmuggling"
med större fartyg."

Tullens och Kustbevakningens medverkan vid utlänningskontrollen
sträcker sig till granskning av pass och resehandlingar samt om de tillstånd
som krävs finns. Om det behövs ytterligare utredning lämnas ärendet vidare
till polisen.

Yttre gränskontrollutredningen har i sitt betänkande (SOU 1994:124) bl.a.
föreslagit att Kustbevakningen skall ges ett visst självständigt ansvar för
utlänningskontrollen till sjöss och därvid ges befogenheter att agera vid
brottsmisstankar i enlighet med vad som föreskrivs i LKP. Förslaget har
delvis genomförts i de av Rikspolisstyrelsen utfärdade föreskrifterna, men
klara befogenheter för Kustbevakningen att ingripa vid misstänkt
människosmuggling saknas alltjämt.

Både Yttre gränskontrollsutredningen och Sjöverksamhetskommittén
föreslår ett tillägg i LKP i denna del.

Vad föreslås i
propositionen?

I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen
(1989:529) och i lagen om Kustbevakningens medverkan vid
polisiär övervakning (1982:359). Ändringarna innebär dels
att tullen och Kustbevakningen blir skyldiga att bistå polisen
vid kontroll av utlänningars inresa till och utresa från
Sverige, dels att Kustbevakningen får i uppgift att utöva
sådan kontroll i fråga om sjötrafiken.

Enligt regeringen är syftet med lagändringarna att stärka samverkan mellan
berörda myndigheter (Kustbevakningen, polisen och tullen) vid
övervakningen av Sveriges gräns samt att med nuvarande resurser så långt
möjligt effektivisera verksamheten.

Anpassning till EU

Arbete med att åstadkomma fri rörlighet för personer och en
gemensam invandrings- och asylpolitik, innefattande även
formerna för utlänningskontroll vid EU:s yttre gränser, pågår
inom ramen för Maastrichtfördragets tredje pelare. Två
konventionstexter har utarbetats avseende
utlänningskontrollen vid den yttre gränsen: dels
Schengenavtalet och dess tilläggskonvention (vilka har
antagits av tio av EU:s medlemsstater och gäller sedan den
26 mars 1995 för sju av dessa länder), dels Yttre
gränskontrollskonventionen (YGK) vilken är upprättad men
inte undertecknad av samtliga medlemsstater (den har inte
ännu trätt i kraft).

Vad som står om passerande av den yttre gränsen (mot tredje land) i
YGK:n beskrivs på följande sätt i Fakta Europa Invandrings- och
flyktingpolitiken i den europeiska unionen (1994:4): "Passerande skall ske
vid auktoriserad gränskontroll. Den som passerar på annat ställe skall kunna
straffas därför. De delar av gränsen där auktoriserad gränsövergång inte finns
skall hållas under effektiv bevakning av bl.a. mobila enheter.
Gränskontrollen skall utföras av behörig myndighet i enlighet med nationell
lag och konventionen."

Följande står om person från tredjeland och beskriver vad som står i artikel
7 i konventionen: "Villkoren för inresa är att resenären har giltigt
resedokument och att resenären i förekommande fall har visering. Vidare att
resenären inte får utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet och att hans
eller hennes namn inte förekommer på den lista över oönskade personer som
beskrivs i artikel 10. Resenären måste kunna visa upp dokument som för-
klarar syftet och villkoren för resan. Resenären skall ha tillräckliga medel
både för vistelsen inom Gemenskapen och för återresa till hemlandet."

I artikel 10 behandlas den gemensamma lista som skall upprättas över de
personer som medlemsstaterna skall vägra inresa: "Listan skall kontinuerligt
uppdateras. Beslut att föra upp en person på listan skall basera sig på det hot
personen kan utgöra mot allmän ordning och säkerhet i en medlemsstat".
Man kan föra upp en person på denna lista om han dömts till fängelse i minst
ett år eller har begått ett allvarligt brott. Inte nog med det, om det
föreligger
välgrundad anledning att tro att personen kommer att begå ett allvarligt brott
eller utgöra ett allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet, kan personen
också föras upp på listan. Detta kan också ske om personen begått ett
allvarligt eller flera mindre allvarliga brott mot reglerna för inresa.

Under rubriken Konsekvenser för polis, tull och kustbevakning i Fakta
Europa Gränskontrollfrågor och EU i korthet (1994:3) kan man läsa att den
yttre gränskontrollkonventionen ställer bl.a. krav på tullens effektivitet och
att dessa förändringar berör främst tullen, polisen och kustbevakningen.
Vidare anförs : "Ny lagstiftning är nödvändig, inte minst för att definiera
räckvidden av myndigheternas befogenheter."

I betänkandet Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns (SOU
1994:124) står det att det med stor sannolikhet kommer krav på
utresekontroll vid de yttre gränserna, vilket inte är obligatoriskt i Sverige i
dag. Vidare anförs att det synes råda stor enighet inom EU att kontrollen vid
de yttre gränserna skall vara stark och att "- - - vad detta innebär i nuläget
är
svårt att definiera". Det anförs också att "- - - vid ett ikraftträdande av
någon av de konventioner som är under utarbetande kan en skärpning av
kontrollen krävas i vissa avseenden". Följande rader kan också vara värda att
notera:"Briser i den yttre gränskontrollen kan leda till att förbjudna varor och
oönskade personer sprids över hela EU:s territorium."

I Kustbevakningens senaste regleringsbrev står det: "Kustbevakningens
person- och varukontroll vid EU:s yttre gräns skall hållas på en hög nivå
genom en effektiv patrullering. Det skall finnas förmåga att ingripa mot varje
misstänkt överträdelse av gällande bestämmelser."

Regeringen skriver i propositionen: "Vilka åtgärder från svensk sida som
kan komma att krävas till följd av framtida överenskommelser mellan EU:s
medlemsstater rörande den yttre gränskontrollen får bli föremål för prövning
när sådana överenskommelser föreligger." Härav vill man göra sken av att de
i propositionen föreslagna förändringarna inte är en följd av EU-
medlemskapet och förberedelserna inför det av regeringen önskade
medlemskapet i Schengen-samarbetet.

Men man konstaterar samtidigt att Sveriges gränser sedan den 1 januari
1995 till stor del utgör EU:s yttre gräns, och man poängterar Sveriges
ansökan om observatörsstatus i Schengen-samarbetet med sikte på
medlemskap.

Schengenavtalet

Fri rörlighet för personer genom slopandet av
gränskontrollerna beskrivs ofta som en enastående frihet för
EU-staternas befolkningar. Samtidigt som de inre gränserna
och tullkontrollerna monteras ned skall medborgarna
garanteras bibehållen säkerhet. Detta skall ske genom ett
omfattande kontrollprogram som innefattar ett europeiskt
dataregister med personuppgifter av olika karaktär, en
speciell EU-poliskår, ID-kort med fingeravtryck och
övervakningskameror.

Det blir en fri rörlighet under hård kontroll. Miljöpartiet de gröna vill att
de inre gränskontrollerna bibehålls, och vi motarbetar planerna på den
utökade kontrollapparaten.

Flera av Schengenländerna har redan avkriminaliserat narkotikainnehav för
personligt bruk, och i framförallt Tyskland och Holland är planerna långt
gångna för en legalisering. Danmark, Tyskland, Holland, Spanien, Italien och
Grekland har redan genomfört avkriminalisering av personligt innehav av
narkotika, dvs det är fortfarande förbjudet men ger inget straff.

Innan vi blev medlemmar i EU kunde tullen göra stickprovskontroller utan
att behöva ha fattat särskild misstanke. Idag får ingen sådan rutinmässig
kontroll göras, utan de regler som gäller för svensk tull vid EU:s inre gränser
från och med den 1 januari 1995 är övergångsregler som gäller tills vidare.
De ger tullen sämre befogenheter om man jämför med hur det var före
Sveriges EU-medlemskap, men inte så dåliga som blir fallet om Sverige blir
medlem av Schengen-samarbetet. Tullen får nu inte ingripa vid inre gräns
utan misstanke. Det måste finnas indikationer som ger anledning anta att det
förekommer smuggling. Inom Schengen krävs "konkret brottsmisstanke" för
att tullen eller polisen ska få ingripa vid gränsen.

Man kan jämföra med den nordiska passunionen, som alltid har tillåtit
tullen att göra stickprovskontroller. Rätten till slumpvis kontroll av de
personer som passerar gränsen har inget att göra med rätten att röra sig fritt
utan visum eller uppehållstillstånd.

Narkotikabeslagen i Sverige fram till EU-inträdet gjordes till 80-90
procent i slumpmässiga kontroller vid gränsen. Resten beslagtogs efter tips,
spaning och underrättelseverksamhet, dvs den taktik som Schengenarbetet
går ut på. Ändå anammar man från regeringens sida Schengenländernas
strategi för att bekämpa narkotikahandel och annan brottslighet. Strategin går
ut på att helt förlita sig på den yttre gränskontrollen och ökat polisiärt
samarbete. Det ska bli lättare för polisen att jaga stora narkotikasmugglare
över Schengengränserna. Det är ett bra komplement till alla andra medel vi
har i narkotikabekämpningen, men inte alls tillräckligt. De yttre gränserna
ska även stärkas med hjälp av ett omfattande dataregister med personliga
uppgifter över människor man anser sig ha anledning att misstänka för att
komma att begå brott, framförallt illegal invandring. Därmed blir det både
krångligare och svårare för människor som bor utanför Schengenområdet att
resa in. Den fria rörligheten ökar alltså för människor (och medsmugglad
narkotika) som reser inom Schengen men beskärs för dem som t ex ska till
eller från Norge, för att inte tala om utomeuropeiska asylsökande flyktingar.

Nej till Schengen och ja till
översyn!

Miljöpartiet de gröna motsätter sig ett svenskt medlemskap i
Schengen-samarbetet. Vi anser att avtalet medför att
gränserna öppnas för knarket medan murarna blir högre för
flyktingar. Slopandet av de inre gränskontrollerna medför
krav på ökad polismakt.

Miljöpartiets uppfattning är, till skillnad från regeringen, att flykting- och
asylpolitiken inte skall överföras till gemenskapslagstiftningen.

Vi anser att man kan effektivisera och stärka samarbetet mellan berörda
myndigheter. Vi anser att detta är särskilt viktigt beträffande skydd av den
marina miljön, möjlighet att ingripa vid människosmuggling och
narkotikabekämpning.

När det gäller människosmuggling vill vi poängtera att det är mot dem som
smugglar människor som vi vill skapa möjligheter för myndigheterna att
agera mot. Absolut inte flyktingarna som söker skydd i vårt land. I
desperation och när man flyr för sitt liv är man oerhört sårbar och man blir
lätt föremål för skrupelfria smugglare som i syfte att tjäna pengar fraktar
dessa människor, i många fall utan mat och vatten eller i containrar utan
tillräckligt med luft att andas. Om regeringen får som den vill och Sverige
skulle bli medlem av Schengen-samarbetet, är det inte svårt att tänka sig att
människosmuggling ökar, till följd av de gemensamma asylbestämmelserna
mot "tredje land". Detta är en utveckling som vi starkt motsätter oss.
Behovet som många människor har av att fly från sina hemländer lär ju inte
minska bara för att Sverige blir medlem i Schengen-samarbetet.

Vi anser att Sverige skall bedriva en generös flykting- och
invandrarpolitik.

Vi delar som sagt Sjöverksamhetskommitténs bedömning att samverkan
mellan polis och Kustbevakningen kan intensifieras. Det kan t.ex. vara att i
förväg samplanera patrulleringen till sjöss, utnyttja möjligheten att "mixa"
besättningar och se över möjligheterna till samlokalisering i hamnar och
lokaler m.m.

Sjöverksamhetskommittén föreslår att reglerna för Kustbevakningens
tjänstemän bör ses över, eftersom de har tillkommit successivt och återfinns i
flera olika författningar. Sjöverksamhetskommittén föreslår att reglerna bör
ges en konsekvent utformning och i möjligaste och lämpligaste mån samlas i
en särskild författning. I SOU 1996:41 framhåller Sjöverksamhetskommittén
att Kustbevakningens befogenheter att verka i hamnar och liknande områden
på land inte är tillräckligt klart uttryckta. Detta har också Kustbevakningen
framhållit och man säger att en översyn är påkallad. Vi anser att man i den
översyn vi föreslår bör överväga reglering så att när Kustbevakningen
bedriver övervakning till havs och i kustvatten samt i Vänern och Mälaren
för att förhindra brott osv. skall lagen också tillämpas på öar, skär och i
hamnområden.

Vi anser att en översyn skall göras, innan man ändrar de lagar som nu
regeringen föreslår. I avvaktan på detta hemställer vi därför att propositionen
avslås.

Vi anser att det är bättre att en samlad bedömning görs med syfte att
effektivisera och samordna verksamheten för att därefter återkomma med
förslag om en samlad särskild författning, istället för att, som regeringen nu
gör, bädda för Schengen-samarbete och inrikta sig enbart på kontroll av
utlänningars inresa till och utresa från Sverige.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avslå propositionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av reglerna för Kustbevakningens
tjänstemän,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samverkan mellan polisen och
Kustbevakningen.

Stockholm den 27 mars 1996

Annika Nordgren (mp)

Kia Andreasson (mp)

Thomas Julin (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Eva Goës (mp)

Bodil Francke Ohlsson (mp)

Peter Eriksson (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)