med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet

Motion 1995/96:L25 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (fp)

I samband med riksdagsbehandlingen av den ursprungliga
produktsäkerhetslagen var Folkpartiet liberalernas
huvudinvändning mot propositionen (prop 1988/89:23) att
lagförslaget inte omfattade sådana varor och tjänster som
tillhandahålls inom ramen för offentlig service (motion
1988/89:L12). Vi framhöll då att för framför allt vissa av de
offenligt producerade tjänsterna skulle konsekvenserna bli
oacceptabla och pekade då särskilt på sådana tjänster som
kan produceras alternativt i privat eller offentlig regi. Sådana
tjänster förekommer framför allt inom hälso- och sjukvården,
äldreomsorgen, skolor, daghem och fritidshem. De tjänster
som produceras inom dessa områden rymmer samma risker
oavsett om huvudmannen för verksamheten är enskild eller
offentlig.

I anledning av bl.a. Folkpartiet liberalernas motion anförde lagutskottet
(1988/89:LU13 s. 9) att det framstod som befogat att enskilda människor ges
ett skydd mot förekomsten av farliga offentliga varor och tjänster men fann
att det saknades underlag för en bedömning av hur en sådan lagstiftning
närmare bör utformas. Frågan borde i stället snarast bli föremål för
utredning. Riksdagen anslöt sig till utskottets bedömning och gav regeringen
till känna vad utskottet hade anfört. Riksdagens beställning har därefter
medfört att saken kommit att utredas i två omgångar.

I propositionen föreslås att den nu gällande produktsäkerhetslagen, som nu
således är tillämplig på varor och tjänster som tillhandahålls i
näringsverksamhet, ändras så att den också omfattar varor som tillhandahålls
i offentlig verksamhet.

Vi välkomnar lagändringen men anser inte att den är tillräcklig.

I likhet med tunga remissinstanser som t.ex. Konkurrensverket, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet, Landsorganisationen i
Sverige, Kooperativa förbundet, Sveriges Köpmannaförbund, Stockholms
Handelskammare och Sveriges Industriförbund anser Folkpartiet liberalerna
att det inte redovisas tillräckligt starka skäl för att utesluta offentliga
tjänster
från lagens tillämpningsområde. Självklart rymmer också offentliga tjänster,
inte minst de som kan produceras alternativt i privat eller offentlig regi,
samma risker oavsett om huvudmannen är offentlig eller inte. Därför, och för
att lagen skall vara konkurrensneutral, föreslår Folkpartiet liberalerna att
lagens tillämpningsområde utvidgas än mer än vad regeringen nu föreslår.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att tillämpningsområdet åtminstone
innefattar sådan verksamhet som kännetecknas av att medborgaren har ett
kundliknande förhållande till det statliga eller kommunala organet, vilket är
fallet i t.ex. hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, barn- och
äldreomsorgen samt sport- och fritidsverksamheten. Detta skall gälla oavsett
om det är fråga om varor eller tjänster. När det gäller den nu förestående
utvidgningen av produktsäkerhetslagen har vi därför valt att föreslå att den
utvidgas till att också omfatta "offentlig näringsverksamhet". Offentlig
näringsverksamhet definieras i Underprissättningsutredningens betänkande
SOU 1995:105 Konkurrens i balans som "ekonomisk eller kommersiell
verksamhet som drivs av en offentlig huvudman i förvaltningsrättslig eller
privaträttslig form dock inte verksamhet som utgörs av normgivning,
myndighetsutövning, upphandling och det allmännas övergripande ansvar för
centrala samhällsfunktioner och planering" (sid 295 ö).

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen, i stället för förslaget i proposition 1995/96:123, antar
följande förslag till lydelse av 1 § i förslag till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604):

Propositionens lagförslag

Föreslagen lydelse

1 §

Lagen tillämpas i fråga om varor och
tjänster som tillhandahålls i
näringsverksamhet och i fråga om
varor som tillhandahålls i offentlig
verksamhet. En förutsättning är att
varan eller tjänsten i inte obetydlig
omfattning utnyttjas eller kan komma
att utnyttjas av konsumenter för
enskilt bruk.

Vad som i lagen sägs om närings-
idkare tillämpas också beträffande
den som i offentlig verksamhet till-
handahåller varor enligt andra
stycket.
Lagen tillämpas i fråga om
varor och tjänster som
tillhandahålls i
näringsverksamhet och som
konsumenter i inte obetydlig
omfattning utnyttjar eller kan
komma att utnyttja för enskilt
bruk.

Vad som i första stycket sägs gäller
också varor och tjänster som
tillhandahålls i offentlig närings-
verksamhet.

Stockholm den 7 februari 1996

Bengt Harding Olson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)