med anledning av prop. 1994/95:129 Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m.

Motion 1994/95:K15 av Carl-Johan Wilson (fp)

I denna motion föreslår jag ett antal ändringar och tillägg
till regeringens i proposition 1994/95:129
''Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m.''.

Medlemskapsbegreppet i Svenska Kyrkan

De i propositionen föreslagna lokaliserings- och
likställighetsprinciperna och retroaktivitetsförbudet (11 kap.
1, 2 och 3 §§ i lagförslaget) bör införas i kyrkolagen. Jag
återkommer nedan till tolkningen av lokaliseringsprincipen
i frågan om internationellt hjälparbete. Här tar jag upp de
invändningar, som kyrkomötet gjort mot att uttrycket
''medlem'' används i lagtexten som en kommunalrättslig
begreppsbestämning.

Svenska Kyrkans Centralstyrelse har i CsSkr 1994:4
föreslagit att ordet ''medlem'' i kyrkolagen utbyts mot
''tillhör''. I övrigt föreslås att ''kyrkomedlem'' utbyts mot
''kyrkotillhörig'' där detta ord förekommer i kyrkolagen. I
denna motion används ordet ''medlem'' där regeringen gör
det i propositionen, men jag förutsätter att ''medlem'' kan
utbytas mot ''kyrkotillhörig'' utan att ordvalet får några
speciella juridiska konsekvenser.

I propositionen förekommer uttrycket medlem i
lagförslaget 1 kap. 1--3 §§ där församlingens befogenheter
behandlas och i 22 kap. 1§ där det gäller frågan om vem som
får laglighetspröva församlingens beslut. Enligt
författningskommentaren (sid 72 respektive 82 i
propositionen) och regeringens motivering (sid 52) avses
med medlem i detta sammanhang ''den som är folkbokförd
i församlingen''.

Nuvarande lagstiftning saknar denna kommunalrättsliga
begreppsbestämning. Bestämmelserna om valbarhet och
rösträtt knyter an till folkbokföringen och medlemskap i
Svenska Kyrkan samt beträffande besvärsrätten endast till
folkbokföringen.

Regeringen skriver i sin motivering (sid 59): ''Som
kyrkomötet har framhållit kan det vara vanskligt att använda
begreppet medlem i detta sammanhang. Det får inte blandas
samman med religionsfrihetslagens medlemsbegrepp som
avser tillhörigheten till Svenska Kyrkan som trossamfund.
Som regeringen anförde i skrivelse till kyrkomötet bör man
dock inte överdriva risken för en sådan sammanblandning,
särskilt inte om det klart framgår av motiven till lagtexten att
man med församlingsmedlem avser bara den som är
folkbokförd i församlingen''.

Kyrkoberedningen berör i sitt förslag i detta avseende
(Vissa kyrkofrågor, SOU 1993:46, sid 86 ff) inte frågan om
olika medlemsbegrepp. Inte heller gör beredningen det i sitt
huvudbetänkande (SOU 1994:42, sid 91 ff).
Kyrkoberedningen anser att inget hindrar användningen av
uttrycket ''kyrkotillhörighet'' i stället för ''medlemskap ''sid
97).

I kyrkomötets behandling av regeringens skrivelse i
ärendet begärdes motionsvis (1984:86, yrkande 2) att ordet
medlem i kyrkokommunal bemärkelse skulle definieras.
Kyrkomötets läronämnd (yttrande 1994:1) framhåller de
läromässiga implikationerna av ett dubbelt
medlemskapsbegrepp.

Kyrkomötets 1:a lagutskott anför: ''Uttrycket medlem blir
i det kyrkokommunala sammanhanget flertydigt. Det ligger
alltför nära till hands att uttrycket i de föreslagna
paragraferna uppfattas såsom avseende endast den som är
medlem i Svenska Kyrkan. De föreslagna 1--3 §§ i ll kap.
är därför i dubbelt motto ägnade att skapa missförstånd och
vilseleda i fråga om den avsedda innebörden. De kan leda till
en icke avsedd negativ särbehandling av sådana i
församlingen folkbokförda personer som inte också är
medlemmar i Svenska Kyrkan. Samtidigt kan de leda till
rättsförlust genom att personer ur samma krets vilseleds att
inte ta i anspråk eller bevaka rättigheter som faktiskt
tillkommer dem. En sådan utformning av lagtexten är enligt
utskottets mening inte bra, även om det klargörs i
motivuttalanden.

I enlighet med det sagda är det utskottets mening att det är
nödvändigt att för det kyrkokommunala sammanhanget
finna andra språkliga uttryck för principerna. En möjlighet
skulle kunna vara att i stället för uttrycket medlem
uttryckligen ange vad som avses, nämligen den som är
folkbokförd i församlingen. Anses detta leda till alltför
otympliga formuleringar, bör man inte vara främmande för
att införa en särskild -- i så fall i lagen definierad -- term. Det
anförda .... bör ges regeringen till känna.'' Kyrkomötet beslöt
enligt detta utskotts förslag.

Församling inom Svenska Kyrkan kan enligt 11 kap 1§
handha församlingsangelägenheter som har anknytning till
personer som har utträtt ur Svenska Kyrkan. Dessa personer
skall behandlas lika som medlemmarna i Svenska Kyrkan
enligt 11 kap 2§ och -- vilket kanske blir mest
anmärkningsvärt -- personer som inte är medlemmar i
Svenska Kyrkan har enligt 22 kap 1§ rätt att pröva
lagligheten av de beslut som kyrkofullmäktige, kyrkoråd och
andra kyrkliga nämnder träffar, även när det gäller andra
ärenden än begravningsärenden.

Man kan förvisso hävda, att detta problem löses om och
när kyrkoberedningens förslag att ge Svenska Kyrkan en ny
friare ställning blir verklighet. Det är emellertid -- enligt
förslaget! -- fem år tills dess och det är otillfredsställande
för kyrkan att under denna tid behöva hantera dessa dubbla
medlemskapsbegrepp.

Folkpartiet anser det olämpligt att ha två olika
medlems/kyrkotillhörighetsbegrepp i kyrkolagen.
Förväxlingar kommer lätt att kunna ske. I överensstämmelse
med vad kyrkomötet anför föreslår jag att uttrycket
''deras/sina medlem(mar)'' i kyrkolagens 11 kap 1-3 §§ och
22 kap 1§ ersätts med uttrycket ''(de) i församlingen
kyrkobokförd(a)''.

Lokaliseringsprincipen i frågan om internationellt
hjälparbete

I samband med resonemanget om lokaliseringsprincipen
tog regeringen i skrivelse till kyrkomötet (Skr 1994:1) upp
frågan om möjligheterna att använda kyrkokommunala
medel för internationell diakoni (sid 41). Med hänvisning till
en nyligen antagen lag (1993/94: KU 41, rskr 1993/94:380,
SFS 1994:693) lägger regeringen inte fram något förslag till
ändring av kyrkolagen på denna punkt. Det angavs
emellertid i skrivelsen till kyrkomötet (sid 41) ''att
regeringen avser att ha en generös inställning när tillstånd till
biståndsgivning skall ges för kyrkliga kommuner''.

I propositionen har hela avsnittet om att använda
kyrkokommunala medel för internationell diakoni
utelämnats.

Kyrkomötet har vid flera tillfällen begärt att
kyrkokommunala medel skall få användas för internationell
diakoni. Enligt den gängse tolkningen av
lokaliseringsprincipen får församlingar stödja verksamhet på
riks- och stiftsplan ''om denna verksamhet är till nytta för
församlingsborna''. Bidrag kan också ges till Svenska
Kyrkans missons och till Lutherhjälpens administrativa
kostnader i Sverige. Som kyrkomötets läronämnd framhållit
i yttrande över en motion i detta ämne (1992:21, Ln 1992:2)
slutar församlingens uppgift inte vid församlingsgränsen:
''Kallelse att vittna om den kristna tron, att hjälpa människor
i nöd och arbeta för en rättvisare fördelning av jordens
resurser gäller inte endast enskilda kristna utan också
församlingarna. Denna kallelse till ansvarstagande upphör
inte vid församlingsgränserna.''

Kyrkoberedningen redovisar i sitt betänkande
(SOU1993:46, sid 87 ff) den debatt som förts i ärendet.

Kyrkoberedningen stannade för att man, innan man lägger
fram förslag till ändrad lagstiftning i denna fråga, borde
avvakta Svenska Kyrkans centralstyrelses behandling av
ärendet och utgången av den pågående prövningen om rätten
att investera kyrkokommunala medel i kyrkliga fonder, som
ger en del av sin avkastning till arbetet i tredje världen.
Regeringsrätten har i dom våren 1994 avvisat denna
möjlighet. Något ytterligare inomkyrkligt arbete med denna
fråga pågår inte. Centralstyrelsen har överlämnat den senaste
framställningen i detta ärende från kyrkomötet till
regeringen. De skäl som kyrkoberedningen anförde för att
inte nu utvidga kompetensen är därför ej aktuella.

1994 års kyrkomöte uttalade att man har en ''förhoppning
att de kyrkliga kommunernas biståndsgivning i en framtid
skall kunna ges en tydligare kyrklig profil än vad nuvarande
regler synes medge''.

Enligt den nya lagen om kommunal biståndsverksamhet
(prop 1993/94:189) som trädde i kraft den 1 juli 1994 får
församlingar och kyrkliga samfälligheter -- liksom hittills --
lämna katastrofhjälp eller annat humanitärt bistånd till annat
land om det där inträffar en katastrof eller på annat sätt
uppstår en nödsituation. Biståndet får ges i form av
utrustning som kan avvaras hos givaren. Nytt är att i och med
den nya lagen får också bistånd ges i form av utrustning,
rådgivning, utbildning eller på annat sätt under förutsättning
att regeringen lämnar sitt tillstånd till det. Sådant bistånd kan
även ges i form av ekonomiskt stöd för att genomföra
utbildning och rådgivning. Biståndet skall lämnas direkt till
det andra landet eller skickas genom en internationell
hjälporganisation.

Regeringens hänvisning i skrivelsen till kyrkomötet till
riksdagens beslut om kommunal biståndsverksamhet ger
dock ingen lösning på församlingarnas önskan att fullfölja
sin uppgift också i internationellt hjälparbete.
Riksdagsbeslutet i fråga försnävade kraftigt förslagen som
den utredning som föregick propositionen lagt fram. Endast
regeringen medgavs i propositionen rätten att fatta beslut om
att enskilda kommuner skall kunna bidra med penningmedel
i biståndsarbetet.

Det förutskickas således i kyrkomötesskrivelsen att
regeringen avser att ha en generös inställning när tillstånd till
biståndsgivning skall ges för kyrkliga kommuner. Detta var
en positiv signal -- om än ej tillräcklig. Att regeringen nu
strukit denna del av kyrkomötesskrivelsen är illavarslande
för enskilda församlingars möjligheter att engagera sina
medlemmar i internationellt hjälparbete. Även om de största
bidragen till sådant är frivilligt insamlade medel som
Svenska Kyrkans mission (SKM) och Lutherhjälpen
förmedlar, så skulle möjligheterna att anslå medel i den
kyrkokommunala budgeten kraftigt öka intresset för att
arbeta med dessa frågor i den lokala församlingen.

Möjligheten att ansöka hos regeringen om tillstånd kan
kanske vara relevant för kyrkokommunerna/församlingarna
i fråga omn vänförsamlingsarbete. När det gäller generellt
stöd åt Svenska Kyrkans mission eller åt Lutherhjälpen kan
det knappast komma att fungera. Teoretiskt skulle det kunna
medföra framställningar till regeringen från ett stort antal av
de cira 2 600 församlingarna eller de 1 100 pastoraten inom
Svenska Kyrkan att få skänka viss del av sina medlemmars
inbetalda kyrkoskatt till SKM eller till Lutherhjälpen.

När svenska Kyrkan själv får rätt att fatta beslut om
användningen av sin kyrkoavgift kommer det med stor
sannolikhet att öppnas helt andra möjligheter för
församlingarna att delta i internationellt arbete. Eftersom
detta är ett starkt intresse, som dokumenterats i flera
kyrkomötesbeslut, borde en lagändring på denna punkt vara
möjlig redan nu, även när det gäller användningen av
kyrkoskattemedel.

Folkpartiet föreslår att kyrkomötet beslutar att hemställa
till regeringen att kyrkolagen 11 kap. 4§ ges en tilläggspunkt
av följande lydelse: ''8. katastrofhjälp och annat humanitärt
bistånd'' samt att relevanta delar av lag (1994:693) om rätt
för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell katastrofhjälp och annat bistånd tages in i
kyrkolagen med den ändringen att den tillståndsgivning av
regeringen som förutsätts enligt lagens 2§ inte skall erfordras
för församling eller kyrklig samfällighet.

Kyrkokommunalt partistöd

I regeringens skrivelse till kyrkomötet (avsnitt 10)
behandlas frågan om kyrkokommunalt partistöd. I skrivlsen
lades inte fram något sådant förslag, men det förutskickades
att regeringen skulle ta upp frågan i kommande proposition.
Regeringen skrev bland annat följande till kyrkomötet:
''enligt vår mening finns det skäl som talar för att införa en
möjlighet att ge partistöd på det kyrkokommunala området.
Några frågor behöver dock övervägas ytterligare. Vi lägger
därför inte fram något förslag nu men siktar på att
återkomma i den proposition som avses följa på denna
skrivelse under hösten 1994.''

Kommunalt partistöd har funnits i 20--25 år. Genom
ändring i kommunallagen (2 kap. 9-10 §§) kan nu en
uppdelning i grundstöd och mandatstöd göras. Den
kyrkokommunala kompetensen möjliggör varken grund-
eller mandatstöd. Endast kostnader för valsedelstryck får
täckas av genom församlingen anslagna medel.

Kyrkomötet har vid flera tillfällen, bland annat år 1984 och
år 1989 (LU 1984:15 och Kl 1989:10), uttalat sig för
partistöd eller mandatbidrag på det kyrkokommunala
området. 1994 års kyrkomöte framhåller att den vidhåller sin
uppfattning i frågan och ger detta regeringen till känna (1 KL
1994:1).

Kyrkoberedningens majoritet avstod från att lägga fram ett
förslag, men fem ledamöter reserverade sig för att
församlingar och samfälligheter skall få sådan rätt.

Svenska Kyrkans centralstyrelse föreslog i remissyttrandet
över kyrkoberedningens förslag på denna punkt att partistöd
införes. Flera andra remissinstanser har samma mening.

Regeringen har tidigare avslagit en framställning från
kyrkomötet om införande av partistöd på det
kyrkokommunala området. Det var därför glädjande att det
i regeringsskrivelsen till kyrkomötet slås fast att regeringen
ansåg det finnas skäl som talar för att införa en möjlighet att
ge partistöd på det kyrkokommunala området. Regeringen
sade sig efter viss utredning vilja återkomma i ärendet i den
proposition som avses följa på kyrkomötesskrivelsen under
hösten 1994. När så nu inte sker, är det att beklaga av flera
skäl.

Den viktigaste orsaken till att införa ett kyrkokommunalt
stöd till de grupper som i val får säte i kyrkofullmäktige är
behovet av information om kyrkofullmäktigevalen. Sådan
information till allmänheten är mycket begränsad även om
det blev en viss förbättring vid 1994 års val. Valdeltagandet
är också lågt och tendensen har sedan länge varit sjunkande
för att i fjol något höjas igen.

Professor Göran Gustafsson har i maj 1994 lagt fram en
utredning om valdeltagandet (Kyrkofullmäktigevalen.
Svenska Kyrkans utredningar 1994:4) som visar en ur
demokratisk synpunkt mycket skrämmande utveckling. Vid
en jämförelse mellan olika ålderskategorier kommer
Gustafsson fram till att valdeltagandet i alla åldersgrupper
sjunker. I åldrarna 20--30 år är den endast cirka 2 %.
Fortsätter denna utveckling ett antal år, kommer snart
Danska Kyrkans situation också att bli Svenska Kyrkans. I
Danmark har de allmänna lokala kyrkovalen fått inställas i
flertalet församlingar på grund av bristande intresse hos
väljarna...

Professor Göran Gustafsson anser att ett införande av
kyrkokommunala mandatbidrag skulle öka valdeltagandet
genom de därmed förbättrade möjligheterna till
informationsaktiviteter för de i valet deltagande grupperna.

Folkpartiet föreslår därför att möjlighet till
kyrkokommunalt partistöd införs i kyrkolagen.

Ändrade mandatperioder. Tidpunkt för
kyrkofullmäktigeval

Enligt kommunallagen (5 kap. 5§) skall fullmäktige väljas
för tre år räknat från och med den 1 november valåret.
Styrelsen väljs på tre år från 1 januari året efter valåret.
Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens mandattid
skall räknas från och med det sammanträde då valet förrättas
intill det sammanträde då val förrättas nästa gång (KL 6 kap.
12§). Grundlagsändringen om fyraåriga mandatperioder från
och med 1994 års val har bekräftats i ytterligare ett
riksdagsbeslut. Detta beslut kommer givetvis att föranleda
konsekvensändringar i de ovan citerade paragraferna.

När bestämmelserna om ett tidigare ikraftträdande av
fullmäktiges mandatperiod infördes i kommunallagen
följdes detta inte av någon konsekvensändring i
församlingsstyrelselagen. Ett av skälen till detta var att det
med rätta ansågs svårt att hinna starta en ny mandatperiod 1
november efter ett val som genomförts i mitten av oktober.
Valresultaten är inte alltid bekräftade av länsstyrelsebeslut
vid denna tidpunkt.

Det skulle dock vara av stor betydelse bland annat för valet
av elektorer till stiftsfullmäktige och för val av olika
samverkansorgan om ett tidigareläggande också av
kyrkofullmäktigevalet kan ske. Det har allmänt omvittnats
hur kort tid som står till buds efter det att det definitiva
valresultatet publicerats till dess val av styrelser och nämnder
skall ske.

I och med att riksdagen nu träffat ett beslut om att ändra
mandatperioderna för riksdag och kommunfullmäktige till
fyra år finns det en möjlighet att förlägga
kyrkofullmäktigevalet till tredje söndagen i september, i
stället för tredje söndagen i oktober, som nu gäller (Lag om
kyrkofullmäktigeval 3§). Nästa riksdags- och kommunalval
kommer att ske år 1998, men nästa kyrkofullmäktigeval skall
äga rum 1997, eftersom inget ändringsbeslut i fråga om
valperioden för kyrkofullmäktige har fattats. Inget hindrar då
att kyrkofullmäktigevalen tidigareläggs.

Om så sker kan kommunallagens regler för mandattider
också tillämpas för de kyrkliga valen.

Inför den valperiod som börjar från och med 1997 års
kyrkofullmäktigeval bör beslut nu fattas som ändrar
mandatperiodens längd till att vara fyra år. Man får då
kontinuerligt den effekten att kyrkofullmäktigevalen
kommer att ligga ett år före de allmänna valen.

Folkpartiet föreslår att riksdagen beslutar om följande
lagändringar:

1. Lag (1972:704) om kyrkofullmäktigeval 3§, första
stycket ändras till att lyda: ''Vid val i hela riket av
kyrkofullmäktige är valdag tredje söndagen i september''.

2. Kyrkolagen (1992:300) 13 kap. 5§ (mandatperiod för
kyrkofullmäktige) ändras att lyda: ''Ledamöter och ersättare
väljs för fyra år räknat från och med den 1 november valåret.

3. Kyrkolagen 17 kap. 11§ (mandatperiod för kyrkoråd och
nämnder) ges följande ändrade lydelse: ''Sådana ledamöter
och ersättare som avses i 6 och 7 §§ skall väljas för fyra år,
räknat från den 1 januari året efter det år då val av
kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet.

4. Kyrkolagen 17 kap. 11§ ges också ett tillägg av följande
lydelse: ''Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens
mandattid skall räknas från och med det sammanträde då
valet förrättas intill det sammanträde då val av styrelse
förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall nyvalda
fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första
sammanträde.''

5. Kyrkolagen 29 kap. 4§, första meningen (mandatperiod
för kyrkomötet) ges följande ändrade lydelse: ''Val till
kyrkomötet förrättas vart fjärde år.''

6. Kyrkolagen 43 kap. 19§ första meningen (mandatperiod
för stiftsfullmäktige) ges följande ändrade lydelse:
''Ledamöter och ersättare väljs för fyra år, räknat från den 1
januari året efter det då val till kyrkofullmäktige har ägt rum
i hela landet.''

7. att i övergångsbestämmelser till kyrkolagen anges att de
nya formuleringarna av 113 kap. 5§, 17 kap. 11§, 29 kap. 4§
och 43 kap. 19§ träder i kraft efter 1997 års
kyrkofullmäktigeval.

Övriga frågor i kyrkolagen samt föreslagna ändringar
paragrafvis 11
kap. 1§. Medlemsbegreppet i församling. Folkpartiet
anser det olämpligt att ha två olika
medlems/kyrkotillhörighetsbegrepp i kyrkolagen.
Förväxlingar kommer lätt att kunna ske. I överensstämmelse
med vad kyrkomötet anför föreslår jag att uttrycket ''(Deras)
medlemmar(na)'' i de i propositionen föreslagna nya 1--3 §§
i kyrkolagen ersätts av uttrycket ''(de) i församlingen
kyrkobokförd(a)''.

11 kap. 4§. (ny punkt 8) Rätt att lämna katastrofhjälp och
bistånd. I överensstämmelse med vad jag ovan anfört föreslår
Folkpartiet att kyrkolagen 11 kap. 4§ ges en tilläggspunkt
av följande lydelse: ''8. katastrofhjälp och annat humanitärt
bistånd'' samt att relevanta delar av lag (1994:693) om rätt
för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell katastrofhjälp och annat bistånd tas in i
kyrkolagen med den ändringen att den tillståndsgivning av
regeringen som förutsätts enligt lagens 2§ inte skall erfordras
för församling eller kyrklig samfällighet.

11 kap. 4a§. (ny paragraf efter 4§) Rätt att lämna
kyrkokommunalt partistöd. Folkpartiet föreslår i
överensstämmelse med vad vi ovan anfört att en ny paragraf
11 kap. 4§ införes i Kyrkolagen med följande lydelse:
''Kyrklig kommun får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd
(gruppstöd) till de grupper som i fullmäktige representerar
olika vallistor i kyrkofullmäktigevalet. Sådant stöd får också
ges till grupp som har upphört att vara representerat i
fullmäktige, dock endast under ett år efter att
representationen upphörde. Fullmäktige skall besluta om
gruppstödets omfattning och formerna för detta. Stödet får
inte utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar
en grupp.''

13 kap. 5§. Mandatperiodens längd för kyrkofullmäktige.
Folkpartiet föreslår att kyrkomötet hemställer till regeringen
att kyrkolagen (1992:300) 13 kap. 5§ ändras att lyda:
''Ledamöter och ersättare väljst för fyra år räknat från och
med den 1 november valåret.''

17 kap. 11§ Mandatperiodens längd för kyrkoråd och
nämnder. Folkpartiet föreslår att kyrkolagen 17 kap. 11§ ges
följande ändrade lydelse: ''Sådana ledamöter och ersättare
som avses i 6 och 7 §§ skall väljas för fyra år, räknat från
den 1 januari året efter det år då val av kyrkofullmäktige har
förrättats i hela landet'' samt att kyrkolagen 17 kap. 11§ ges
ett tillägg av följande lydelse: ''Fullmäktige får dock
bestämma att styrelsens mandattid skall räknas från och med
det sammanträde då valet förrättas intill det sammanträde då
val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall
nyvalda fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första
sammanträde''.

22 kap. 1§. Medlemsbegreppet vid laglighetsprövning.
Folkpartiet anser det olämpligt att ha två olika
medlems/kyrkotillhörighetsbegrepp i kyrkolagen.
Förväxlingar kommer lätt att kunna ske. I överensstämmelse
med vad kyrkomötet anför föreslår Folkpartiet att uttrycket
''medlem'' i den i propositionen föreslagna nya 1§ i
kyrkolagens 2 kap. ersätts av uttrycket ''kyrkobokförd''.

29 kap 4§. Kyrkomötets mandatperiod. I konsekvens med
vad som ovan yrkats om kyrkofullmäktiges mandatperioder
föreslår Folkpartiet att 29 kap 4§, första meningen får
följande ändrade lydelse: ''Val till kyrkomötet förrättas vart
fjärde år.''

43 kap. 15§. Ersättare i stiftsfullmäktige. I propositionen
redovisas (sid 57) att stiftsstyrelsen i Stockholm efterlyst en
ändring av bestämmelserna för inkallelse av ersättare i
stiftsfullmäktige. Det nuvarande förhållandet att vissa
kontrakt väljer sina ersättare till stifttingsledamöterna i
proportionella val, medan andra val sker med acklamation
med en vid valet föreslagen suppleant- ordning leder till
besvärliga problem när ersättare skall inkallas vid sittande
stiftfullmäktigemöte. Procedurfrågorna tar orimlig tid.
Systemet måste förenklas.

Regeringen föreslår att någon förändring i sak av
föreskrifterna om ersättares tjänstgöring inte skall ske utan
föregående utredning.

Folkpartiet föreslår att regeringen snarast tillsätter en
utredning för att se över reglerna för inkallandet av suppleant
vid stiftsfullmäktiges sammanträden. Det bör riksdagen ge
regeringen till känna.

43 kap. 19 §. Mandatperiod för stiftsfullmäktige. I
konsekvens med vad som ovan föreslagits om
kyrkofullmäktigs mandatperioder föreslår Folkpartiet att 43
kap 19§ får följande ändrade lydelse: ''Ledamöter och
ersättare väljs för fyra år, räknat från och med den 1 januari
året efter det då val till kyrkofullmäktige har ägt rum i hela
landet''.

Den lokala organisationen inom Svenska Kyrkan. Frågan
om rörligare församlingstillhörighet har tagits upp i motioner
till kyrkomötena 1985, 1990, 1992, 1993 och 1994.
Samhörigheten med Svenska Kyrkans verksamhet i den
församling som man betraktar som ''sin'' sägs i många fall
vara större än med den församling där man är folkbokförd.
Flyttar en person i till exempel en stadsförsamling över sin
församlings geografiska gräns får han/hon inte längre ha
förtroendeuppdrag i sin ''gamla'' församling, även om
hans/hennes deltagande i gudstjänstliv och annan kyrklig
verksamhet i den ursprungliga församlingen är lika stor som
tidigare. Formuleringen av 1994 års kyrkomötes avslag av
motionen visar att kyrkomötet blivit allt mindre negativt i sitt
avslagsbeslut. Det är inte längre de grundläggande
principerna man argumenterar för utan problemet består av
''en mängd svårlösta juridiska och administrativa problem''
(1993). 1994 säger kyrkomötets 1:a lagustkott att ''man inte
för närvarande tillstyrker bifall till motionen''. Kyrkomötets
läronämnd konstaterar att det ''är en pastoral, teologisk och
praktisk fråga om och under vilka förhållanden en rörlig
församlingstillhörighet skall kunna tillämpas.''

Folkpartiet föreslår att regeringen i samråd med Svenska
Kyrkans centralstyrelse låter utreda hur de av kyrkomötet
relaterade problemen med en möjlighet för en
församlingsmedlem i Svenska Kyrkan att få full tillhörighet
till en församling där han/hon ej bor skall lösas.
Kyrkoberedningen behandlar inte i sitt slutbetänkande denna
fråga. Den i denna motion föreslagna utredningens resultat
skall föreligga så att beslut kan tas med tillämpning när
kyrkoberedningens förslag verkställs. Att utredningen skall
ske i samverkan mellan staten och Svenska Kyrkan beror på
de krav, bland annat om fortsatt ekonomisk utjämning, som
staten enligt kyrkoberedningens förslag ställer på kyrkan
också i ett friare läge. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen föreslagits,

2. att riksdagen beslutar om följande ändringar i den enligt
regeringens proposition 1994/95:129 föreslagna
kommunallagsanpassningen av kyrkolagen m.m.,

a. beträffande medlemsbegreppet i församling att uttrycket
''(deras/ sin) medlemmar(na)'' i de i propositionen
föreslagna nya 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen ersätts av
uttrycket ''(de) i församlingen kyrkobokförd(a)'',

b. beträffande rätt att lämna katastrofhjälp och bistånd

-- att 11 kap. 4 § kyrkolagen ges en tilläggspunkt av
följande lydelse: ''8. katastrofhjälp och annat humanitärt
bistånd.''

-- att relevanta delar av ''lag (1994:693) om rätt för
kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell katastrofhjälp och annat bistånd'' tas in i
kyrkolagen med den ändringen att den tillståndsgivning av
regeringen som förutsätts enligt lagens 2 § inte skall
erfordras för församling eller kyrklig samfällighet.

c. beträffande rätt att lämna kyrkokommunalt partistöd att
en ny paragraf efter 11 kap. 4 § införs i kyrkolagen med
följande lydelse: ''Kyrklig kommun får ge ekonomiskt
bidrag och annat stöd (gruppstöd) till de grupper som i
fullmäktige representerar olika vallistor i
kyrkofullmäktigevalet. Sådant stöd får också ges till grupp
som har upphört att vara representerad i fullmäktige, dock
endast under ett år efter att representationen upphörde.
Fullmäktige skall besluta om gruppstödets omfattning och
formerna för detta. Stödet får inte utformas så, att det
otillbörligt gynnar eller missgynnar en grupp.''

d. beträffande mandatperiodens längd för
kyrkofullmäktige att 13 kap. 5 § kyrkolagen (1992:300)
ändras att lyda: ''Ledamöter och ersättare väljs för fyra år
räknat från och med den 1 november valåret.''

e. beträffande mandatperiodens längd för kyrkoråd och
nämnder

-- att 17 kap. 11 § kyrkolagen ges följande ändrade lydelse:
''Sådana ledamöter och ersättare som avses i 6 och 7 §§ skall
väljas för fyra år, räknat från den 1 januari året efter det år
då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet.''

-- att 17 kap. 11 § kyrkolagen ges ett tillägg av följande
lydelse: ''Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens
mandattid skall räknas från och med det sammanträde då
valet förrättas intill det sammanträde då val av styrelse
förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall nyvalda
fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första
sammanträde.''

f. beträffande medlemsbegreppet vid laglighetsprövning
att uttrycket ''medlem'' i den i propositionen föreslagna nya
22 kap. 1 § kyrkolagen ersätts av uttrycket ''kyrkobokförd''.

g. beträffande kyrkomötets mandatperiod att 29 kap. 4 §
första meningen kyrkolagen får följande ändrade lydelse:
''Val av kyrkomötet förrättas vart fjärde år.''

h. beträffande mandatperiod för stiftsfullmäktige att 43
kap. 19 § kyrkolagen får följande ändrade lydelse:
''Ledamöter och ersättare väljs för fyra år, räknat från och
med den 1 januari året efter det då val till kyrkofullmäktige
ägt rum i hela landet.''

i. beträffande ikraftträdande av den ändrade
mandatperioden att i övergångsbestämmelser till kyrkolagen
anges att de nya formuleringarna av 13 kap. 5 §, 17 kap. 11 §,
29 kap. 4 § och 43 kap. 19 § träder i kraft efter 1997 års
kyrkofullmäktigeval.

j. beträffande tidpunkt för kyrkofullmäktigeval att 3 §
första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval
ändras till att lyda: ''Vid val i hela riket av kyrkofullmäktige
är valdag tredje söndagen i september.'',

3. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
snarast bör tillsättas för att se över reglerna för inkallande av
ersättare/suppleant vid stiftsfullmäktiges sammanträden,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den i samråd med
Svenska kyrkans centralstyrelse låter utreda hur man kan
lösa de av kyrkomötet relaterade problemen med att ge en
församlingsmedlem i Svenska kyrkan full tillhörighet till en
församling där han ej bor.

Stockholm den 24 januari 1995

Carl-Johan Wilson (fp)