med anledning av prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål

Motion 1994/95:Ju2 av Alice Åström m.fl. (v)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att ungdomsmål skall få företräde
vid domstolarna i framtiden.

De som arbetar med ungdomsbrott skall tydligare
markera att samhället inte accepterar brott. De skall ha
kunskaper och insikter om ungdomsproblem för att kunna
komma fram till adekvata beslut. I de större städerna skall
polisen inrätta ungdomsrotlar.

En snabbare hantering av ungdomsmål innebär att:
Förundersökningar för ungdomar under 18 år får ta högst
fyra veckor. Därefter måste ett beslut om åtal fattas om
brottet kan leda till minst sex månaders fängelse.Om
socialnämnden vill yttra sig skall detta göras under
utredningstiden.Om det inte blir något åtal skall
meddelandet om detta lämnas till den unge senast två
veckor efter beslutet.Vid brott som kan ge minst sex
månaders fängelse skall finnas en tidsfrist mellan beslut och
huvudförhandling på högst 14 dagar.

Föräldrar eller annan vårdnadshavare och socialnämnd
skall informeras om ungdomar är misstänkta för brott.
Föräldrar/vårdnadshavare skall alltid kallas till förhör och
om åtalseftergift meddelas har åklagaren
informationsskyldighet. Domen skall ges muntligt vid
huvudförhandling eller vid ett senare sammanträde. För att
följa FN:s barnkonvention skall barn även när straffet är
lägre, exempelvis böter, ha rätt till juridiskt biträde.

Genom justeringar och tillägg i lagen försvårar man
kraftigt möjligheten för en ung brottsling att bli dömd till
vård inom socialtjänsten. Det görs främst genom extremt
korta handläggningstider.

Vänsterpartiets ställningstagande

Vänsterpartiet avslår regeringens proposition. Vi menar
att den utformning som lagstiftningen nu får kraftigt
försvårar möjligheterna att döma ungdomar till
samhällsvård. Vi ser ett försök till att helt avskaffa den
möjligheten.

Det är unga människor det gäller, och därför bör
samhället i första hand satsa på vård och behandling --
fängelsestraff är ett samhälleligt misslyckande.

Regeringen utgår från att socialtjänstens insatser är
mindre strafflika än ett fängelsestraff. För många unga
känns det ofta hårdare att vistas på ett 12 §-hem än att sitta
i fängelse. Tidsperioden är också avgjort längre än i
fängelset. Vänsterpartiet avvisar därför påståendena om att
samhällsvården skulle ge en otydlig samhällsreaktion på
brotten.

Fängelserna har i dag inga resurser till att vårda eller
behandla unga brottslingar. De förändringar som nu
föreslås leder till ett ökat antal unga i fängelserna som
kommer att stå utan sådan hjälp. Däremot finns dessa
resurser, om än knappa, inom den sociala
institutionsvården. Därför bör unga brottslingar tillhöra
denna organisation.

År 1992 var 28 277 barn och ungdomar föremål för
samhällets omsorger. Omkring 4 500 tvångsvårdas, varav ca
1 000 på grund av det egna beteendet, dvs. de missbrukar
och slåss. Det är den grupp ungdomar som vi gett tillmälet
''värstingar''.

Något har gått snett, i samhället, hemma eller hos dem
själva. Problemen är komplexa och har en svåröverskådlig
sammansättning av psykologiska, psykiatriska,
pedagogiska, sociologiska, fysiologiska och medicinska
faktorer. Både erfarenhet och forskning visar att dessa
ungdomar måste få en skräddarsydd behandling. Samhället
har råd att ta fram en behandling för var och en av dessa
1 000 ungdomar. Det skulle ge dem ett värdigare liv. Det
handlar om helhetssyn, omprioriteringar, ökade
ekonomiska resurser samt ett tvärbehandlingstänkande.
Därtill finns det etiska och juridiska överväganden som
kommer in i bilden.

Det behövs en samlad forskning för att finna
alternativen och den differentiering som behövs. Det
behövs avgjort inte fler ungdomar i våra fängelser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1994/95:12
Handläggning av ungdomsmål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de nya reglerna för handläggning
av ungdomsmål,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av kriminalpolitiken
avseende ungdomar som begår kriminella handlingar.

Stockholm den 17 oktober 1994

Alice Åström (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

c1Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)c0
Tanja Linderborg (v)

Stig Sandström (v)