med anledning av prop. 1993/94:48 Handlingsoffentlighet hos kommunala företag

Motion 1993/94:K7 av Britta Sundin och Inger Lundberg (s)

Den borgerliga regeringens politik håller på att förändra
Sverige. Kraftiga avregleringar sker inom olika områden för
att uppnå ett systemskifte. Förändringar sker kanske främst
för att, som det heter, stimulera en effektivisering av den
offentliga sektorn. När det gäller bostadspolitiken har detta
kommit till uttryck i att schablonbeskattningen fr.o.m. den
1 januari
1994 ersätts med en konventionell beskattning av
de allmännyttiga bostadsföretagen och att även
lånefinansieringsreglerna likställs med vad som gäller för
övriga aktörer på marknaden. Avregleringen av
bostadsmarknaden har haft som syfte att göra spelreglerna
på marknaden neutrala för att de kommunala
bostadsföretagen skall konkurrera på samma villkor som
andra fastighetsägare. Det enda som skall skilja dessa
företag från andra bostadsföretag är att de ägs av
kommunen med de restriktioner i kommunallagen som
detta medför.

Förslaget att alla kommunala företag, oavsett vilken
verksamhet som bedrivs, skall jämställas med myndigheter
vad gäller offentlighet och sekretess står därför i direkt
motsats till alla andra signaler från statsmakterna om hur de
kommunala bostadsföretagen bör agera på marknaden.

Regeringsförslaget ger intryck av att det tidigare inte
fanns någon offentlighet rörande de kommunala företagen
och att kommunernas inflytande över företagen var högst
begränsad. Detta är inte någon riktig bild av förhållandet.
Relationerna mellan kommunen och företaget redovisas
naturligtvis öppet i de kommunala organen. Alla
kommunala beslut och underlaget för dessa är således
offentliga hos kommunen om skäl inte finns enligt
sekretesslagen att sekretessbelägga dem.

Regeringens förslag till sekretess till skydd för
bostadshyresgästers personliga uppgifter går ut på att det
skall gälla endast om det kan antas att hyresgäster eller
deras närstående annars lider men om uppgiften röjs.
Sekretessen bör enligt förslaget inte vara mer långtgående
än vad som är strängt nödvändigt. Många kommunala
bostadsföretag har dock redan med nuvarande lagstiftning
tagit ställning mot all skyldighet att lämna uppgifter om en
hyresgäst. Det kan inte accepteras att en hyresgäst i ett
kommunalt bostadsföretag har sämre integritetsskydd än
hyresgäster hos andra hyresvärdar. Det kan knappast finnas
ett samhälleligt intresse av en sådan lagstiftning. För ett
kommunalt bostadsföretag på en konkurrensutsatt
marknad är det dessutom helt oacceptabelt att lämna ut
uppgifter om hyresgäster eller bostadssökande som lämnat
uppgift till bostadsföretaget. Det bör i detta sammanhang
understrykas, att uppgifter om bostadssökande är uppgifter
om presumtiva kunder hos företaget och bör därför kunna
sekretessbeläggas även av detta skäl.

Det har inte i utredningen eller i propositionen
analyserats vad förslaget innebär för de kommunala
företagen i form av direkta kostnader för exempelvis
diarieföring, arkivering och dylikt, inte heller de direkta
konsekvenserna för de anställda i företagen när det gäller
tjänstemännens ansvar för tjänstefel i utlämnandet av
allmänna handlingar där brottsbalken och skadeståndslagen
blir tillämpliga. Även offentligheten vid tjänstetillsättning
kommer att verka avskräckande och innebära att de
kommunala företagen fortsättningsvis inte kan attrahera
alla arbetssökande. Sekretesslagen måste i det sistnämnda
ge ett helt annat skydd för den anställde än vad som sker i
dag.

Det är främst massmedierna som anser att det finns ett
behov av att öka insynen i de kommunala företagen. Man
stödjer detta på yttrandefrihetens regler som är en väsentlig
förutsättning för massmediernas möjlighet att informera
allmänheten. Exempelvis skall meddelarfriheten enligt
förslaget gälla inom de kommunala företagen trots att
Lagrådet haft invändningar mot detta (sid 35--36).
Lagrådets invändningar är främst att
sekretessbestämmelserna i sekretesslagen viker för
meddelarfriheten och att arbetstagaren i exempelvis ett
kommunalt bostadsföretag som brutit mot tysnadsplikten
går fri från straff och skadestånd. En arbetstagare i ett
motsvarande privat bostadsföretag som röjer skyddade
företagshemligheter blir dock skadeståndsskyldig.
Regeringen anger i skälen för sin bedömning (sid 37) ''att
de skillnader som Lagrådet pekat på teoretiskt sett förvisso
kan finnas, men att de i praktiken inte medför några
allvarliga konsekvenser för tillämpningen. Den framtida
rättstillämpningen får närmare avgöra gränserna för
meddelarfrihet''. Lokaldemokratikommittén ansåg däremot
i sitt betänkande (SOU 1992:134) att meddelarfrihet inte
skall råda i de kommunala företagen och att den dessutom
skulle inskränkas i myndighets verksamhet som avser
uthyrning av bostadslägenheter. Det kan inte vara rimligt
att bedriva bostadsuthyrningsverksamhet där
sekretesslagen som skall skydda företaget, dess anställda
och framför allt dess hyresgäster kan sättas ur spel av
meddelarfriheten.

Dessutom kan den nya kommunallagens regler om
handlingsoffentlighet inte utvärderas. Dessa bestämmelser
trädde i kraft så sent som den 1 januari 1993
och det vore olämpligt att införa nya regler om
handlingsoffentlighet innan en utvärdering av dessa skett.

De kommunala bostadsföretagen är beredda att arbeta i
konkurrens med andra bostadsföretag men det förutsätter
att man konkurrerar på lika villkor och inom samma
regelverk som övriga aktörer på bostadsmarknaden.

Sammanfattning

Det är ytterst olämpligt att jämställa de kommunala
företagen med de kommunala myndigheterna utan att ta
hänsyn till verksamhetens art. De kommunala
bostadsföretagen måste ges möjlighet att agera på samma
villkor som övriga aktörer på bostadsmarknaden.
Hyresgästerna hos de kommunala bostadsföretagen måste
ha samma integritetsskydd som hyresgäster hos andra
hyresvärdar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de kommunala
bostadsföretagen bör undantas från lagen om
handlingsoffentlighet hos kommunala företag.

Stockholm den 28 oktober 1993

Britta Sundin (s)

Inger Lundberg (s)