med anledning av prop. 1993/94:39 Arlandabanan

Motion 1993/94:T3 av Gunnar Thollander m.fl. (s)

Att Sveriges internationella storflygplats Arlanda skall
anslutas till järnvägsnätet är en självklart angelägen
infrastrukturåtgärd. Såväl rena transportskäl som miljöskäl
talar för detta. Det borde därför ligga i allas intresse att utan
andra sidomotiv så skyndsamt som möjligt förverkliga
Arlandabanan.

Arlandabanan är så mycket mer än en enkel
flygplatspendel som enbart skall forsla flygresenärer från
Stockholms city till flygplatsen. En anknytning av Arlanda
till det svenska stomjärnvägnätet är egentligen en
självklarhet. Resenärer från norra Svealand och Norrland
skall utan omvägen till Stockholm kunna angöra flygplatsen
med tåg. Arlanda är utöver en flygterminal en stor
arbetsplats -- cirka 14.000 människor varje dag eller dygn
har sin sysselsättning där. Därför måste trafikförsörjning av
Arlanda ingå i ett integrerat system för arbetspendling i hela
Mälardalen.

Detta har trafikhuvudmännen i de fyra Mälardalslänen
och Örebro insett. Sedan två år tillbaka har de i ett
gemensamt utredningsbolag TIM -- Tåg i Mälardalen --
utrett just detta; ett integrerat regionaltågssystem inklusive
Arlandabanan. I detta utredningsarbete har det klart
framgått att det inte går -- i vart fall är det inte rationellt --
att särskilja Arlandatrafiken från resten. Uppsalapendeln
till Stockholm är väl det mest tydliga exemplet på en
trafikrelation som det vore dumt att inte leda via Arlanda.
I TIM-utredningen visas dessutom att även tågen från
Nyköping, Eskilstuna och Katrineholm med fördel bör gå
direkt till Arlanda utan omstigningar på Stockholms
central.

Det är alltså klart belyst i TIM:s utredning att en
integrerad trafik är den mest lönsamma såväl
företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt. En separat
lösning som regeringen föreslår för Arlanda suboptimerar
utan tvekan den totala trafiklösningen för Mälardalen.

Enligt vår mening är den rationella lösningen att
Banverket, som för övrig järnvägstrafik, får uppdraget att
färdigställa banan och att regeringen upptar förhandlingar
med trafikhuvudmännen bakom TIM för att hitta den
effektivaste trafikeringslösningen. Detta skulle också
innebära den snabbaste lösningen. Regeringens
senfärdighet riskerar att allvarligt försena tillkomsten av
snabba tågförbindelser i Mälardalen. Mälarbanan och
Svealandsbanan, som byggs för fullt, kan börja trafikeras
med högre hastighet och ny materiel successivt under andra
hälften av 1990-talet. För att detta skall vara möjligt måste
dock redan nu -- helst borde det redan vara gjort -- ny
rullande materiel beställas. Innan besked kan erhållas om
Arlandabanan kan sådana beslut inte tas. Ansvaret för
denna försening faller tungt på
Kommunikationsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:39,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att uppdrag bör ges till Banverket att färdigställa
Arlandabanan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förhandlingar bör upptas med trafikhuvudmännen i
Mälardalen för att lösa trafikeringen av bl.a.
Arlandabanan.

Stockholm den 27 oktober 1993

Gunnar Thollander (s)

Roland Sundgren (s)

Hans Karlsson (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Eva Johansson (s)