med anledning av prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor

Motion 1993/94:K19 av Bengt Harding Olson (fp)

I Sverige skyddas genom vår grundlag (regeringsformen
2 kap. 1 § 5 p.) föreningsfriheten alltså friheten att
sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda
syften. Detta innebär att varje medborgare har rätt att
bilda, tillhöra och verka i en förening. En särskilt känslig
fråga har varit om föreningsfriheten även innefattar en
negativ föreningsrätt, d.v.s. innebär ett skydd mot att
tvingas att tillhöra en förening. Främst handlar det om
medborgarens skydd mot kollektivanslutning till politiskt
parti via facklig förening samt mot tvång att ingå
kollektivavtal.

Denna negativa föreningsrätt har en lång politisk
historia. Frågan har varit aktuell i flera utredningar sedan
åtminstone mitten av 1960-talet och i regeringar sedan 1973
års proposition. I riksdagen har frågan behandlats
oräkneliga gånger och i konstitutionsutskottet nästan
årligen.

Problemet gäller om det ska införas ett lagfäst skydd för
rätten att slippa tillhöra en facklig förening och i så fall i
grundlag eller vanlig lag. Här föreligger en motsättning
mellan de politiska blocken och orsaken anses vara den
politiska och fackliga sammanflätningen mellan
socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen.

Kritiserad utredning

Fri- och rättighetskommittén (FRK) tillsattes 1991 för att
stärka skyddet för medborgerliga fri- och rättigheter som
tyvärr inte har stått så högt i kurs i Sverige som i stora delar
av övriga Europa och USA.

Det av kommittén presenterade förslaget utsattes
emellertid för massiv kritik på flera punkter. Man har inte
förmått göra någon rejäl framflyttning av de medborgerliga
skyddspositionerna. Den enda ljuspunkten anses vara
enhälligheten om självklarheten att inkorporera
Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna i
svensk lagstiftning.

Inget lagförslag

Vid behandlingen av den negativa föreningsrätten har
FRK uppenbarligen resonerat på följande sätt. För att
skydda medborgarnas rättigheter mot angrepp från
organisationer är det i de flesta fall tillräckligt med
lagfästande i vanlig lag. Det kan dock finnas skäl att ta in
regler i grundlag men det anses inte praktiskt möjligt i detta
fall och därför föreslås inte någon grundlagsreglering. Men
av outgrundlig anledning framför FRK inte något lagförslag
alls beträffande den viktiga föreningsrätten.

Gällande rättsläge

I Sverige pekar ordalydelsen i regeringsformen på att det
inte finns och inte heller ska finnas något skydd för den
negativa föreningsfriheten. Men i Europarådskonventionen
garanteras genom artikel 11 föreningsfriheten och denna
omfattar även den negativa föreningsrätten enligt
Europadomstolen. Den avgörande domen avkunnades den
30 juni 1993 i målet Sigurdur A. Sigurjonsson vs Island (16
EHRR462).

Slutresultatet blir att härigenom får även svenska
medborgare skydd mot kollektivanslutning och
kollektivavtalstvång. Detta skydd föreligger redan nu utan
svensk lagreglering genom vår anslutning till konventionen.
Genom inkorporering av konventionen blir skyddet
indirekt lagfäst i svensk nationell rätt. Men risk för
rättskollision uppkommer mellan vår grundlag och
Europarådskonventionen, därvid fråga även uppkommer
om lagprövning enligt regeringsformen 11 kap 14 § med dess
tvivelaktiga uppenbarhetsrekvisit. Om Sverige genom
några juridiska finurligheter skulle underkänna den
negativa föreningsrätten torde detta innebära trots mot
konventionen och vi torde omedelbart hamna inför
Europadomstolen.

Rättsligt klarläggande

Den svenska rättsliga regleringen är synnerligen
svårbegriplig beträffande den negativa föreningsrätten.
Man får närmast den uppfattningen att det inte finns något
medborgerligt skydd för den negativa föreningsrätten.
Europarådskonventionens innebörd förefaller mörklagd av
någon outgrundlig anledning.

Den bästa metoden att undanröja risk för missförstånd
synes vara att -- i samband med inkorporeringen av
Europarättskonventionen och andra fri- och
rättighetsfrågor -- komplettera regeringsformen på lämpligt
sätt för att ge medborgarna uttryckligt grundlagsskydd mot
att tvingas tillhöra en förening på sätt som skett med
föreningsfriheten i övrigt.

Mot denna bakgrund behövs ett rättsligt klarläggande av
skyddet för den negativa föreningsrätten som anstår ett
rättssamhälle.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundlagsfäst negativ
föreningsrätt.

Stockholm den 21 december 1994

Bengt Harding Olson (fp)