med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.

Motion 1992/93:N34 av Carl Olov Persson och Ulf Björklund (kds)

På grund av den svåra finansiella kris Sverige hamnat i
har bankernas vilja att låna ut pengar till viktiga
utvecklingsprojekt minskat drastiskt. Därför anser vi att
regeringens förslag om kapital till nya företag och till
utveckling av nya produkter är mycket angeläget.

Det är viktigt att rollfördelningen mellan de olika privata
och statliga kreditgivarna skärps. Det innebär att precis som
när det gäller de tyska EKH-lånen, som stått modell för
förslaget i propositionen, så måste det vara bankernas
uppgift att svara för kreditanalyser och även uppföljning.
Bankerna arbetar nära kunderna och har de allra bästa
förutsättningarna att bedöma om den påbörjade
verksamheten utvecklas väl. Efter det banken gjort
kreditbedömningen och samtidigt förbundit sig att låna
resterande 60 % av kapitalbehovet är det bankens uppgift
att ''sälja in'' nyföretagarlånet till Industri- och
nyföretagarfonden.

I propositionen sägs vidare att lån endast skall kunna
lämnas till den nyföretagare som inte kan lösa
finansieringen av företagets uppbyggnad på traditionellt
sätt. Vi vill poängtera att en nyföretagare med välordnad
privatekonomi inte får anses diskvalificerad till lån. En
dokumenterat god ekonomi måste i stället vara en värdefull
merit vid kreditbedömningen.

De mindre företagen är i nuvarande ekonomiska läge
hårt pressade, och angelägna framtidssatsningar på bland
annat nya produkter, nya marknader och export får av
finansieringsskäl stå tillbaka. Detta försämrar de mindre
företagens möjligheter att vinna nödvändiga
marknadsandelar. Därför måste statliga riskvilliga lån
komplettera bankernas låneverksamhet. Det är nu
företagen behöver pengar till satsningar på nya produkter
och marknader.

Den nedre gräns för lån som i propositionen har
föreslagits till 100.000 kronor bör sänkas. Det är viktigt,
som framhålls, att statliga organ arbetar med lån snarare än
med ägarkapital och att de finansiella insatserna
kombineras med rådgivning. Därför bör det i samband med
fastställandet av regler för nyföretagarlånen utredas om
bidrag i form av startbidrag utan återbetalningsplikt bör
slopas.

De långsiktiga möjligheterna finns i småföretagandet.
Det tar många år innan nya inovationer ger någon väsentlig
sysselsättningseffekt. Därför vill vi poängtera att även
större företag som utvecklar nya produkter bör få möjlighet
att i samband med företagsmässigt riktiga avknoppningar
låna av Industri- och nyföretagarfonden.

Som redan påpekats är satsningen på nya företag
långsiktig. Med tanke på de akuta problemen vi upplever
nu, med alltför många företagsnedläggningar, måste det
ifrågasättas om inte lånemöjligheterna för företag som
hamnar i kris men som för övrigt har goda framtidsutsikter
borde utökas.

Sverige är en liten ekonomi med stort beroende av
utrikeshandel. Det gör att nyföretagarlånen i första hand
bör gälla etablering av företag som producerar för export
eller vars tillverkning ersätter import.

Vi avvisar propositionens förslag att låta Industri- och
nyföretagarfonden skapa egna filialkontor ute i landet. I
avvaktan på utredningen om utvecklingsfondernas framtid
bör utvecklingsfonderna, tills vidare, få ansvaret för
Industri- och nyföretagarfondens lokala verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av
nyföretagarlånen,

2. att riksdagen avvisar förslaget att låta Industri- och
nyföretagarfonden skapa nya egna filialkontor i stället för
att tills vidare bygga på befintliga fungerande organ.

Stockholm den 18 november 1992

Carl Olov Persson (kds)

Ulf Björklund (kds)