med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.

Motion 1992/93:N25 av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén (m)

Vi bevittnar idag en utslagning av svensk industri som
saknar motstycke under efterkrigstiden. Sjunkande BNP
samt snabbt växande arbetslöshet vittnar brutalt om
utvecklingen. Flera faktorer har sammantaget medverkat
till detta. Den tidigare socialdemokratiska regeringen drev
en politik som ledde till att kostnadsutvecklingen samt den
dåliga produktivitetsutvecklingen drastiskt försämrade den
svenska industrins internationella konkurrenskraft under
80-talet. Vi förlorade marknadsandelar. I takt med att den
internationella konjunkturen försämrades accelererade
problemen för svensk industri. Parallellt med detta tilltog
problemen inom den finansiella sektorn, delvis som en följd
av en i många stycken orimlig kreditgivning till en
överspekulerad fastighetsbransch.

En återhämtning av svensk ekonomi förutsätter en
kraftfull tillväxt inom industrisektorn. Detta ställer i sin tur
krav på en fungerande kapitalförsörjning. Inte minst gäller
detta riskvilligt kapital. Under senare tid har denna i
finanskrisens skugga fungerat allt sämre. Småföretagen är
kanske de som mest påtagligt fått känna av detta.
Situationen är nu så allvarlig att kraftansträngningar måste
till för att klara småföretagens kapitalförsörjning.

Det är därför glädjande att regeringen nu förelägger
riksdagen olika förslag som alla syftar till en bättre tillgång
på riskvilligt kapital. Ett par frågor förblir dock olösta:

Den första gäller vilka företag som kan få del av de
föreslagna lånen. I propositionen föreslås att den
nyinrättade Industri- och nyföretagarfonden får två olika
inriktningar, nämligen finansiering av nyföretagande samt
produkt- och marknadsutveckling. Nyföretagarlånen
begränsas till nystartade företag medan
projektfinansieringen kan omfatta såväl nya företag som
unga småföretag.

Oaktat nyföretagandets stora betydelse och därmed
vikten av en väl fungerande kapitalförsörjning för denna
marknad så inger den, enligt mångas mening, väl ensidiga
satsningen på just denna typ av företag en viss oro. Denna
oro förstärks mot bakgrund av den nu aktuella situationen
inom svensk industri, med en löpande utslagning av
småföretag. Skall denna utveckling kunna brytas måste alla
småföretag med utvecklingsvilja kunna få del av detta
välbehövliga riskkapital.

Kreditprövning inte minst då det gäller
riskkapitalbedömning åt småföretag kräver god och djup
insikt om småföretagandets villkor. Många gånger lika
viktigt som själva projektet med dess risker och möjligheter
är företagsledaren själv. Utan hans eller hennes totala och
helhjärtade engagemang blir projekten aldrig förda till
framgång. Utan att överdriva vill vi påstå att det oftast krävs
ett helhjärtat stöd och förståelse från hela familjens sida.
Inte för inte brukar vi ju tala om just familjeföretag.

Denna insikt leder fram till att riskkapitalbedömning
skall ske så nära företaget och företagaren som möjligt.
Propositionens förslag om någon form av central hantering
av detta skulle allvarligt motverka hela propositionens
grundtanke om en bättre, smidigare och obyråkratisk
kreditförsörjning så nära marknaden som möjligt. I stället
bör strävan vara att finna en lösning som i stället drar nytta
av befintliga aktörer på marknaden. En nära samverkan
mellan de lokala bankerna, vilka ju också förväntas deltaga
i finansieringen, och utvecklingsfonderna borde vara den
befintliga struktur som ligger närmast att utnyttja.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småföretagens behov av
riskkapital,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beslut rörande riskkapital.

Stockholm den 19 november 1992

Anders G Högmark (m)

Jan-Olof Franzén (m)