med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.

Motion 1992/93:N18 av Maud Björnemalm m.fl. (s)

I prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m. lämnas
förslag till bl.a. riktlinjer för och organisation av statens
medverkan vid finansiering av företagsetableringar och
utvecklingsprojekt i unga företag. Verksamheten förutsätts
bedrivas inom ramen för befintliga resurser.

Små och medelstora företag har idag en besvärlig
situation. Vi har ett svårt konjunkturläge kombinerat med
höga räntor och något av kaos inom bankväsendet.

Mot denna bakgrund är det en vällovlig satsning på nya
och unga företag som regeringen nu föreslår.

Vi anser att en kategorisk avgränsning till nya företag är
mycket olycklig. Det finns också i redan befintliga företag
åtskilliga förnyelseinvesteringar som inte kan
bankfinansieras och inte heller är intressanta för
riskkapitalbolagen. Det måste vara angeläget att också
stimulera förnyelse på bredden av svensk
småföretagsamhet. Ett strikt regelverk kommer att
innebära suboptimeringar genom nya bolagsbildningar
fastän projekten normalt skulle ha bättre förutsättningar
inom ett befintligt företag. Det är naturligtvis gynnsamt om
risksatsningar åtminstone delvis kan finansieras av annan
(kassagenererande) verksamhet inom samma företag.

Det är vår uppfattning att det även framgent bör finnas
möjlighet till statlig finansieringsmedverkan i såväl nya och
unga företag som vid förnyelseprojekt i befintliga företag.
Eftersom det finns stora olikheter mellan olika
finansieringsärenden (marknadssituation,
ägarsammansättning, affärsidé etc.) krävs mångfald,
flexibilitet och företagsanpassning när det gäller
finansieringsformer.

Av dessa skäl vill vi förorda en inte alltför hård knytning
till en stereotyp centralstyrd reglering av
finansieringsformerna. Det är viktigt att de organ som ska
arbeta nära kunden och ta lånebesluten har frihet att inom
vissa ramar göra individuellt utformade upplägg.

I propositionen föreslås att besluten i enskilda
finansieringsärenden ska föreläggas den centrala Industri-
och nyföretagarfonden.

Det är naturligtvis rationellt med en central
kapitalförvaltning, och beslutsansvar måste kopplas till
ansvar för pengarnas avkastning. Man nämner möjligheten
för stiftelsen att etablera filialkontor eller engagera
utomstående organisationer, t.ex. utvecklingsfonderna för
utredning, uppföljning och eventuellt mindre beslut.

När det gäller de största svårigheterna i dessa
sammanhang att värdera projektens förutsättningar och
genom rådgivning löpande stödja företaget, anser vi att en
kompetent hantering kräver en decentraliserad
organisation med närhet till kunden och hans/hennes
situation. Detta behov är särskilt accentuerat eftersom nya
och små företag ska prioriteras, varför det kommer att
handla om en mångfald ärenden.

Det ligger naturligtvis en positiv dimension i att
utvecklingsfonderna genom förslaget måste sälja sin
kompetens till den centrala stiftelsen, men det finns också
skäl för staten att ta ansvar för samordning av sina egna
näringspolitiska instrument. Eftersom utvecklingsfonderna
redan finns etablerade lokalt med kompetens, erfarenhet
och en god marknadskontakt, utgör dessa en tillgänglig
resurs för en snabb aktivering av de ''nya'' verktygen.
Denna roll bör tydligare markeras från regeringens sida.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de medel som ställs till
Industri- och nyföretagarfondens förfogande på totalt 2,4
miljarder kronor får riktas till nyföretagande och även till
förnyelseprojekt i befintliga företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de former för finansiering ur
Industri- och nyföretagarfondens medel som fastställs blir
så flexibla att rimlig företagsanpassning kan ske regionalt
eller lokalt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det betonas särskilt att
Industri- och nyföretagarfonden bör använda
utvecklingsfondernas redan uppbyggda kompetens,
resurser och kontaktnät för att få genomslagskraft i
målgruppen.

Stockholm den 19 november 1992

Maud Björnemalm (s)

Håkan Strömberg (s)

Sture Ericson (s)

Inger Lundberg (s)

Hans Karlsson (s)