med anledning av prop. 1992/93:77 Väpnad styrka för tjänstgöring utomlands

Motion 1992/93:Fö2 av Birgitta Hambraeus (c)

I likhet med de fackförbund, som organiserar militären,
nämligen TCO och Statsanställdas förbund, anser jag att
riksdagen även i fortsättningen ska avgöra om svensk
väpnad styrka ska sändas utomlands, annat än på begäran
av FN.

Det gäller fredsbevarande insatser. Termen
''fredsbevarande'' har hittills som regel använts av FN när
båda parter i en konflikt är överens om att man önskar FN-
soldaters närvaro. Sverige deltar i de flesta sådana
operationer och bör fortsätta med det. Det tycks nu alltmer
ske en glidning mot ''fredsskapande'' insatser, som kan
innebära att man ställer sig på den ena partens sida och
anfaller den andra militärt. Sverige bör i stället satsa på
förebyggande, förtroendeskapande åtgärder och på att
konflikter löses utan våld.

Propositionen vill ge regeringen utökade möjligheter att
själv bestämma när väpnad styrka ska tjänstgöra
utomlands.

I den PM som ligger till grund för propositionen heter
det: ''Det finns ingen formell motsättning mellan
medlemskap i FN och deltagande i regionala
säkerhetsarrangemang.'' ESK, Europeiska
säkerhetskonferensen, omfattar 51 länder. Sverige blir
ordförande i december. ESK borde kunna stå för
fredsbevarande operationer med militära inslag i samarbete
med andra regionala organ, framhålls i promemorian.
''ESK:s ämbetsmannakommitté uttalade sitt stöd för den av
EG organiserade övervakningsinsatsen i Jugoslavien.''
(Prop 77 sid 17.)

Promemorian föreslår att regeringen ska få ställa väpnad
styrka till förfogande för fredsbevarande eller
konfliktdämpande (?) verksamhet utomlands på begäran av
en internationell organisation i vilken Sverige är medlem.
(Prop 77 sid 20.) Detta skulle kunna ses som en förberedelse
för Sveriges deltagande i EG:s försvar, WEU.
Propositionen vill emellertid endast öka regeringens
befogenhet att sända trupp utomlands utan riksdagsbeslut
till när ESK beslutat om detta.

TCO och Statsanställdas förbund avstyrker förslaget
med motiveringen att ''värdet i att en svensk väpnad styrka
uppträder utomlands med stöd av ett riksdagsbeslut
uppväger den ringa fördröjning som en riksdagsbehandling
medför.'' (Prop 77 sid 5.)

Det är troligt att riksdagen beslutar ändra sina
arbetsformer så att riksmötet pågår hela året, vilket skulle
göra att regeringen också i brådskande fall hinner förankra
ett sådant viktigt beslut i riksdagen. Jag anser att
lagändringen inte bör komma till stånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1992/93:77 om
ändring i lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands.

Stockholm den 11 november 1992

Birgitta Hambraeus