med anledning av prop. 1992/93:32 Samerna och samisk kultur m.m.

Motion 1992/93:Bo8 av Dan Eriksson i Stockholm och Max Montalvo (nyd)

I motionen tar ny Ny demokrati upp den grundläggande
frågan om äganderätt och andra rättigheter inom de mark-
och vattenområden som omfattas av renskötsel samt jakt
och fiske. Vidare berörs frågor om rennäringen i ett
marknadsekonomiskt perspektiv samt möjligheterna att
utveckla naturturismen, särskilt jakt- och fisketurismen.

Vi har tagit del av ett omfattande material från bl a
Svenska samernas riksförbund, Riksförbundet Sveriges
glesbygdsförening samt Ny Demokratis lokalförening i
Storuman. Samtliga har framfört kritik mot propositionen.

Frågan om äganderätten till de av propositionen berörda
markerna är omtvistad. Mot statens äganderätt står på
skilda grunder såväl samernas som enskilda fastboendes
äganderättsanspråk på mark och vatten. Staten bestrider
båda äganderättsanspråken. Samernas äganderättsanspråk
och brukningsrätt för renskötsel med jakt och fiske står i
konflikt med de fastboendes rättsanspråk. Det finns också
en inbördes samekonflikt, nämligen den mellan samer som
är medlemmar i samebyar och de samer som står utanför
byarna och alltså inte har renskötselrätt med åtföljande rätt
till jakt och fiske. De grundläggande konflikterna går långt
tillbaka i tiden.

Förslaget om ändring i rennäringslagen utgår från
statens äganderätt, en äganderätt som dock kan
ifrågasättas. Det kan inte uteslutas att statens påstådda
äganderätt därigenom kommer att kränka såväl en samisk
befolknings äganderätt, i kraft av ursprungsbefolkning, som
enskilda fastighetsägares äganderätt. Dessutom kan de
kollektiva samiska rättsanspråken ifrågasättas. Det kan
sålunda inte uteslutas att rätten inte är kollektiv till sin
karaktär utan enskild, en enskild rätt som grundas på
urminnes hävd.

Mot bakgrund härav måste det föreslagna tillägget till
rennäringslagens 1 § andra stycket, enligt vilket
renskötselrätten tillkommer den samiska befolkningen och
grundas på urminnes hävd, avvisas.

I propositionen föreslås inte någon ändring av det
område inom vilket renskötsel får ske. Som framgått kan
emellertid områdets rättsliga karaktär helt eller delvis
ifrågasättas. Ny demokrati menar att äganderättsfrågorna
och andra rättsfrågor som hänger samman därmed nu måste
utredas ordentligt.

Ny demokrati kan inte godta den skärpning som
ändringen av 30 § innebär. Förslaget måste därför avvisas i
den delen.

Ny demokrati menar att renskötseln bör ha möjligheter
att utvecklas som näring. Den nuvarande och föreslagna
ordningen innebär att rennäringen alltjämt kommer att
regleras. Den svenska staten har i annat sammanhang
förklarat sig positiv till marknadsekonomin. Detta gäller
uppenbarligen inte för rennäringen. Det är önskvärt att det
öppnas möjligheter för en mera marknadsinriktad och fri
rennäring. En sådan fri rennäring måste dock bedrivas med
hänsyn till natur, miljö och andra motstående intressen.
Förutsättningarna för en fri marknadsinriktad rennäring
bör utredas.

Koncessionsrenskötseln har på sina håll karaktären av
hobbyrenägande. En av orsakerna till detta kan vara den
nuvarande begränsningen av renantalet, en annan som
nämnts är inaktivitet från näringssynpunkt.
Koncessionsrenskötseln bör kunna vara ett bra komplement
till annan verksamhet, vilket ju också var avsikten. Antalet
renar bör därför kunna höjas till förslagsvis minst 50.

Äganderättsfrågorna är komplicerade och det kan ta tid
att reda ut förhållandena. Oavsett utgången av
äganderättstvisterna bör staten dock kunna ta initiativ till
att skapa förutsättningar för en livskraftig turistnäring på
marker och vatten ovanför odlingsgränsen och
renbetesfjällen med särskild inriktning på jakt och fiske
men även andra verksamheter. Jakt- och fisketurismen bör
sålunda prioriteras, då den kan skapa inkomster och
arbetstillfällen. Staten bör också kunna ta initiativet till att
en aktiv och välriktad marknadsföring genomförs främst av
Norrbotten och Västerbotten som turistland, inte bara i
Sverige utan också utomlands.

Hemställan

Med hänvisning till den anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget till ändring i 1 §
rennäringslagen som föreskriver att renskötselrätten
tillkommer den samiska befolkningen och grundas på
urminnes hävd, dvs. 1 § andra stycket lagförslaget,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos
regeringen begär utredning om äganderättsfrågor och
näraliggande rättsfrågor inom det område inom vilket
renskötsel avses få ske,

3. att riksdagen avslår skärpningen av 30 § i förslaget till
rennäringslag vilken innebär att det blir förbjudet att vid
användningen av marken vidta åtgärder som medför
avsevärd olägenhet för renskötseln,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förutsättningarna för en fri
marknadsinriktad rennäring bör utredas,

5. att riksdagen beslutar höja antalet renar för
koncessionsrenskötsel till minst 50 renar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar
för jakt- och fisketurism men även annan turism på marker
och vatten ovanför odlingsgränsen och renbetesfjällen,
främst i Norrbotten och Västerbotten.

Stockholm den 4 november 1992

Dan Eriksson (nyd)

Max Montalvo (nyd)

i Stockholm