med anledning av prop. 1992/93:32 Samerna och samisk kultur m.m.

Motion 1992/93:Bo14 av Leo Persson m.fl. (s)

Motionen delad mellan flera utskott

Befolkning/språk/kultur/idrott

Urbefolkning

Samerna utgör en urbefolkning eller ett ursprungsfolk i
Sverige. De svenska samerna har uttryckt ett starkt intresse
för att Sverige ratificerar ILO-konventionen nr 169, som
reviderar konventionen nr 107. Den nya konventionen äger
tillämpning på stamfolk, vilkas sociala, kulturella och
ekonomiska förhållanden skiljer dem från andra grupper av
den nationella gemenskapen, och på folk, som på grund av
sin härkomst betraktas som ursprungsfolk.

Till skillnad från den nu 33 år gamla konventionen nr 107
med sin föråldrade syn på urbefolkningarna, utgår den nya
konventionen från principen om respekt för deras kultur
och rättigheter. Denna inriktning ökar förutsättningarna för
till exempel samerna att bevara och utveckla en språklig och
kulturell identitet liksom sina traditionella näringar.

Ett omfattande utredningsarbete har bedrivits i Sverige
parallellt med den s.k. ILO-kommittén under tidsperioden
1986 till 1990 som redovisats för regeringen, men ändock
inte resulterat i konkreta förslag i hur man ska hantera ett
eventuellt antagande av ILO-konvention nr 169.

Utrikesutskottet behandlade ILO-konventionen om
ursprungsbefolkningar den 14 november 1991 där ett enigt
utskott uttryckte följande:

Utskottet erinrar om att Sveriges representanter deltagit
aktivt i utarbetandet av ILOs konvention nr 169. Utskottet
finner liksom föredragande statsrådet att det är önskvärt att
det på sikt skall bli möjligt att tillträda konventionen. Med
hänvisning till att förslagen om en samlad samepolitik ligger
under beredning och till vad som i övrigt anförs i
regeringsskrivelsen delar dock utskottet ILO-kommitténs
och regeringens mening att Sverige för närvarande inte bör
tillträda konventionen. Frågan om tillträde bör ytterligare
noga övervägas i samband med beredningen av
samerättsutredningens m.fl. förslag så att ett förslag om
ratificering kan framläggas i nära anslutning till ett
sammanhållet förslag i samefrågorna. Utskottet fäster stor
vikt vid att frågekomplexet behandlas skyndsamt.

Trots att utrikesutskottet och riksdagen förväntat sig att
regeringen skulle återkomma redovisar propositionen inte
några åtgärder i denna fråga.

En samordning av de frågor som rör samernas närings-
och samhällsliv är enligt vår mening nödvändig. För
närvarande är det dock inte möjligt att tillträda
konventionen då regeringen bl.a. underlåtit att belysa
konventionens artikel 14 om landrättigheter. Det
ankommer på regeringen att snarast belysa denna fråga.

Samiska språket

Vad avser det samiska språket bör det vara möjligt att
finna former för hur vårt lands ursprungsbefolknings språk
skall bevaras, utvecklas och kunna användas i officiella
sammanhang.

I propositionen redogör man för att man först 1994 skall
ge anslag till stimulans för att öka bruket av det samiska
språket. Det borde redan nu vara angeläget att påbörja
detta stimulansarbete och det vore önskvärt om regeringen
redan i den kommande budgetpropositionen kunde
redovisa insatser på språkområdet. Vad gäller
erkännandedelen av samiska som ett lagstadgat officiellt
språk bör frågan behandlas samtidigt med övriga frågor
rörande ILO-konventionen.

Fiskesamer och skogssamer

I propositionen redovisar man ingen ambitionsnivå vad
avser dessa gruppers situation i den samiska näringens
möjligheter till fortsatt utveckling.

Detta är en stor brist och regeringen bör därför uppdra
till det föreslagna sametinget att bereda frågan om fiskeoch
skogssamernas roll i den gemensamma samenäringen.

Slöjdvirke

I propositionen redovisas på vilket sätt de samer som är
knutna till den aktiva rennäringen skall kunna få tillgång till
slöjdvirke, men i propositionen berörs inte på vilket sätt de
samer som verkar utanför den direkta näringen skall
behandlas i detta avseende. Vi motionärer anser att frågan
om på vilket sätt de samer som verkar utanför den direkta
rennäringen skall få tillgång till slöjdvirke remitteras till det
föreslagna sametinget.

Samisk idrott

Samer har sedan urminnes tider tävlat med och mot
varandra både sommar och vinter. Samisk idrottsrörelse av
i dag har tagit fasta på de traditionella värdena i samiskt
samhällsliv och gett akt på de nya moment som tillförts
under senare år. Målet är att alla skall -- utifrån sina
förutsättningar -- kunna vara delaktiga i den idrottsliga
verksamheten.

Samisk idrott har valt -- och på ett sätt tvingats välja --
sin egen väg. Flera ansökningar om medlemskap i Sveriges
Riksidrottsförbund visar att det inom ramen för RF inte
finns utrymme för den organisationsform som samerna har
ansett som bäst lämpad.

Samerna har därför bildat ett gemensamt
idrottsförbund, SRF, omfattande samer i Sverige, Norge
och Finland. Detta samiska idrottsförbund har
distriktsförbund i samtliga tre länder.

Samisk idrott har nu fem specialinriktningar:
sommaridrott, skidåkning -- längd och alpint --,
renkappkörning, fotboll och motorsport.

Samisk idrott, på väg mot 2000-talet, handlar lika
mycket om att ge akt på traditionella värden i samiskt
samhällsliv, som att utveckla själva tävlandet.
Idrottsförbundets medlemmar består av både samebyar och
sameföreningar samt specialiserade idrottsföreningar med 1 500
till 2 000
utövare av samisk sport. Medlemsavgiften är 500 kr
för lokal medlem.

Att medlemsstrukturen är närings- och kulturorienterad
är förklaringen till att speciella samiska idrottsföreningar
eller klubbar faller utanför dagens stödordning. Detta
måste ändras. SRF faller också mellan olika stödformer på
samnordisk nivå. Detta måste också ändras.

Grunden för samisk idrott är de ideella insatser som görs
från lokalplanet till riksplanet. Samisk idrottsrörelse är i dag
ett fattigt förbund. Samernas Riksidrottsförbund har
inget verksamhetsbidrag.

Projektmedlen kanaliseras direkt ut i verksamheten.
1992 fick SRF 50 000 i projektmedel av Samefondens
kulturdelegation. Dessa medel gick till det samiska
fotbollslandslagets behov.

Samisk idrott av i dag har ett omfång som gör det
omöjligt att i längden driva en verksamhet baserad
uteslutande på ideell grund. Denna situation är svår att
hantera. Totalbehovet för all samisk idrott i Sápmi
(Sameland), inkluderande internationellt engagemang i
Sverige, Norge, Finland och f.d. Sovjet, har av SRFs
styrelse angetts vara omkring 15 milj.kr. Dagens stöd är i
Norden totalt på ca 300 000 kr i verksamhetsbidrag och
ytterligare 150 000 kr i projektbidrag.

Den av SRF-styrelsen gjorda behovsanalysen ger ett
begrepp om storleksordningen på de ekonomiska behov
samisk idrott har redan nu.

I regeringens proposition behandlas över huvud taget
inte den samiska idrotten. Det är en allvarlig brist. Den
samiska idrotten har en betydande omfattning och anknyter
på flera sätt till samernas kultur.

Det är uppenbart att det för närvarande inte är möjligt
att inrymma sameidrotten med dess organisation i
riksidrottsförbundet. Ett sätt att lösa bidragsfrågan för
sameidrotten kan vara att den får stöd på samma sätt som de
s.k. främjandeorganisationerna. Det sker inom ramen för
riksidrottsförbundets anslag. Anslaget fördelas av RF.

Vi föreslår att riksdagen uppdrar till regeringen att
återkomma till riksdagen med förslag till lösning av
bidragsfrågan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behandlingen av ILO-
konvention 169, 1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det samiska språket,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av klarlägganden vad
avser fiske- och skogssamernas rättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillgängligheten av ''slöjdvirke''
för samer utanför rennäringen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lösning
av bidragsfrågan för sameidrotten i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 4 november 1992

Leo Persson (s)

Anders Nilsson (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Åke Selberg (s)

1 Yrkandena 1--2 hänvisade till KU