med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet
Motion 1992/93:A10 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Ärendet är avslutat
- Motionsgrund
- Proposition 1992/93:218
- Motionskategori
- -
- Tilldelat
- Arbetsmarknadsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1993-04-19
- Bordläggning
- 1993-04-20
- Hänvisning
- 1993-04-21
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Vänsterpartiet avslår regeringens proposition 1992/93:218 som i huvudsak innehåller förslag om avskaffande av arbetförmedlingsmonopolet och större delen av regelverket kring uthyrning av arbetskraft.
Några viktiga sakliga skäl till förslaget ges inte i propositionen annat än allmänna förhoppningar om att en effektivare arbetsmarknad skall skapas.
Arbetsmarknadsministern säger sig vara klar över att de privata arbetsförmedlingarna inte kommer att få någon större omfattning. Inte heller förutser han att AMS utgifter påverkas eller att några direkta effekter på statsfinanserna kan väntas. Propositionen är däremot full av allmänna tyckanden kring ''internationella tendenser'', ''att statligt monopol på arbetsförmedlingsområdet spelat ut sin roll'', ''marknaden bör själv klara att förhindra oseriös verksamhet utan tillsyn från myndigheter''.
Denna nyliberala marknadsfundamentalism, som regeringen så ofta uttrycker, saknar grund. Avregleringen inom taxibranschen borde utgöra ett varnande exempel.
Den nu gällande lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft trädde i kraft den 1 januari 1992. Den har således ännu inte hunnit utvärderas och med hänsyn tagen till den extrema lågkonjunkturen och rekordhöga arbetslösheten under denna tid saknas realistiska förutsättningar för en välgrundad bedömning av denna lag än så länge.
Trots detta kastar regeringen in sitt reformförslag nu. Det visar att ambitionen främst är ideologisk. Förslaget fogas väl in i det löntagarfientliga mönster som regeringens initiativ kring arbetsrätt och socialförsäkringar formar.
Internationellt
Regeringen har sagt upp ILO-konvention nr 96 som upphör att gälla för Sveriges del den 4 juni 1993. Därmed är regeringen formellt fri att sätta en ny lag i verket. Men ILO:s styrelse beslöt förra året att på dagordningen för 1994 års arbetskonferens sätta upp en eventuell revidering av konvention 96. Att Sverige då, året innan, inför en ny lag i strid med konventionen är förkastligt sett ur internationell samarbetssynpunkt.
Det är också viktigt att uppmärksamma att Tyskland, trots att en dom i EG-domstolen gick däremot, med kraft försvarar sin restriktiva lagstiftning som förbjuder såväl privat arbetsförmedling som uthyrning av arbetskraft.
Det kan även noteras att det nu diskuteras ett EG- direktiv som föreskriver en gräns om högst 12 månader vid arbetskraftsuthyrning, medan regeringens lagförslag saknar övre gräns. I detta fall, som i många andra, är det dock uppenbart att anpassningen till kapitalintressen och SAF:s riktlinjer väger tyngst.
Den offentliga arbetsförmedlingen
Arbetsmarknadsministern är säkert medveten om att hela projektet är förenat med stora risker, för han stryker under vikten av att den nuvarande karaktären bevaras för den offentliga förmedlingen. Endast den platsförmedlande funktionen skall avregleras.
Omedelbart kanske inte riskerna är så överhängande, men på relativt kort sikt kan undermineringseffekterna göra skada. En betydelsefull aspekt är att arbetsförmedlingen i dag har ett samlat grepp över hela arbetsmarknaden. Det handlar om förmedling men också om vägledning. Det handlar om att ge god service åt företag och arbetssökande, men också om att aktivt bidra till omstrukturering av branscher och att stimulera förändringsprocessen på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingarna ingår som instrument i den svenska ekonomiska politiken som aktivt skall förstärka arbetslinjen. I Europa är inte sällan arbetsförmedlingen att uppfatta som en social institution.
Flera av ovanstående funktioner är inte lämpliga att hanteras kommersiellt med kortsiktiga lönsamhetskrav i fokus. En uppsplittring av förmedlingarnas verksamhet är av ondo. Den specialisering som av effektivitetsskäl kan erfordras kan mycket väl ske inom ramen för nuvarande organisation. Visst kan det vara lönsamt för någon att rycka ut något förmedlingssegment och ta tag i lättarbetade områden men lämna problemområden åt sidan. Kanske kan det erbjudas goda förtjänster och villkor åt några få, men för helheten kommer det att bli sämre. Den offentliga arbetsförmedlingen undermineras.
Risk för segregering
Det finns en uppenbar risk för segregerande arbetsmarknader, där den offentliga arbetsförmedlingen får ta hand om de svagare grupperna på arbetsmarknaden. Det kan gälla handikappade, långtidsarbetslösa, invandrare m.fl. Såväl LO som HCK och Samhall har framfört välgrundade farhågor härför. Arbetsmarknadsministern viftar bort dessa invändningar liksom alla krav som av olika remissinstanser framförts om tillsyn och arbetsmarknadspolitiska riktlinjer i det fall monopolet avskaffas. Sekretessproblemen för t.ex. arbetshandikappade negligeras också.
Även Handikapputredningens krav på en lagfäst skyldighet att biträda arbetssökande med funktionshinder avvisas bryskt utan motivering.
Privata arbetsförmedlingar
Varken registrering eller prövning av lämplighet skall ske. De privata förmedlingarna lämnas helt utan styrning, riktlinjer eller kontroll.
Att det finns en kollisionsrisk för de vinstdrivande förmedlingarna mellan exempelvis förmedlings- och vägledningsuppgifterna låtsas inte regeringen om i propositionen. Även de icke kommersiella förmedlingarna som kan komma att uppstå, genom t.ex. fackförbund och yrkessammanslutningar, kan urholka den offentliga arbetsförmedlingens kompetens och dessutom bidra till yrkes- och branschvisa inlåsningseffekter. På så sätt kan en nödvändig omstruktureringsprocess försvåras på arbetsmarknaden.
Arbetskraftsuthyrning
Uthyrning av arbetskraft, som är förbjuden t.ex. i Tyskland, legaliserades i Sverige med 1991 års socialdemokratiska lagstiftning. Vänsterpartiet menar, precis som LO, att detta endast skall kunna ske i undantagsfall, under kort tid, och med kraftiga begränsningar.
Nuvarande lagstiftning har ännu inte kunnat utvärderas. En lagstiftning om rätt att hyra ut/in arbetskraft medför en serie arbetsrättsliga problem såväl för berörda individer som för löntagarkollektivet i stort. Det handlar om den enskildes trygghet lika väl som om det fackliga inflytandet.
Gränsdragningsproblem finns både mot alternativ vikariats- eller annan visstidsanställning och mot entreprenadverksamhet. Vänsterpartiet delar LO:s och TCO:s uppfattning att en liberalisering av regelverket kring uthyrning urholkar anställningsskyddet och ökar risken för ekonomisk brottslighet och annan oseriös företagsverksamhet. Vi förkastar fullständigt regeringens förslag till avreglering som innebär att praktiskt taget alla begränsningar försvinner ur hanteringen. Ingen tidsbegränsning, inget registreringsförfarande, inte ens några särskilda skäl skall behöva åberopas för att hyra in personal.
Enligt regeringsförslaget skall marknaden på ett ''smidigt sätt'' och ''utan onödigt besvär'' få lösa frågorna. Denna inhyrningsrätt kommer kraftigt att minska anställningstryggheten och det fackliga inflytandet i många frågor. Det är inte att förundras över att de fackliga remissvaren är starkt negativa.
Återigen kan vi konstatera att regeringen genomför rena beställningsåtgärder för SAF:s räkning.
Förslaget att avskaffa begränsningarna kring arbetskraftsuthyrning innebär tillsammans med andra aktuella initiativ på arbetsrättens område om utökade möjligheter till provanställning, avskaffande av det fackliga inflytandet vid entreprenader m.m. en direkt attack mot löntagarnas rättigheter och de fackliga organisationernas inflytande över anställningsvillkor och personalpolitik. Vänsterpartiet kan på inga villkor acceptera dessa förslag.
Regeringen på maktens sida
Genomgående är organisationerna som representerar de anställdas och de handikappades intressen starkt negativa till lagförslaget.
De som representerar företags- och arbetsgivarintressena är belåtna. Det hindrar givetvis inte att mycket vill ha mer! SAF beklagar exempelvis att företagen fortfarande skall behöva anmäla lediga platser till den offentliga förmedlingen. Inte heller förstår SAF varför det även i fortsättningen skall vara förbjudet att ta betalt av de arbetssökande för de privata förmedlingarna och uthyrningsfirmorna.
Historiskt sett är detta inget att förvånas över. SAF avstyrkte på trettiotalet ett lagstiftningsförbud mot de privata förmedlingarna om vilka så mycket negativ information hade kommit fram. I vinstsyfte hade privata firmor exploaterat arbetslösa människors utsatta situation. Framför allt var det då kvinnlig arbetskraft som förmedlades privat -- ca 85 %.
Efter information om alla missförhållanden och efter upprepade krav från de arbetandes representanter reglerades och slutligen avvecklades den privata hanteringen med hjälp av lagstiftning.
I dag tycks kapitalintresset kunna räkna med att få politikerna med sig och återgå till trettiotalsreglemente. Visst har förhållandena ändrats på många sätt men det är dock fråga om ett stort steg tillbaka i utvecklingen -- ett steg som Vänsterpartiet inte är berett att ta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:218 om lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt följdförändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet och allmänna tjänstepliktslagen.
Stockhom den 19 april 1993 Gudrun Schyman (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v) Eva Zetterberg (v) Berith Eriksson (v) Hans Andersson (v)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:218 om lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt följdförändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet och allmänna tjänstepliktslagen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:218 om lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt följdförändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet och allmänna tjänstepliktslagen.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
