med anledning av prop. 1992/93:171 Forskning i frontlinjen

Motion 1992/93:Ub96 av Marianne Andersson m.fl. (c, fp, m, kds, v)

Undertecknade motionärer instämmer i allt väsentligt i
vad som anförs i propositionen angående den
miljöstrategiska forskningens betydelse. Till detta vill vi
ytterligare lyfta fram argument för att en ökad satsning på
miljöstrategisk forskning har stora möjligheter att ge det
kunnande som krävs för att öka Sveriges konkurrenskraft.
Världens miljöinvesteringar ligger redan nu i
storleksordningen 1 200 miljarder kronor per år och väntas
öka i takt med att befolkningens medvetande om en god
miljös betydelse för hälsa och överlevnad ökar. Vid FN-
konferensen i Rio om miljö och utveckling lovade världens
kommuner att ta fram lokala handlingsprogram för
miljöanpassad samhällsutveckling. I allt fler av
industriländerna krävs återvinningsprogram för olika typer
av varor samtidigt som framställningsprocesserna åläggs
stränga krav; begreppet ''ren teknologi'' har fått genomslag.
Enbart i Sverige planeras miljötekniska investeringar till ett
värde av 10--15 miljarder kronor per år. Detta gör att vi kan
se fram emot en mycket stor marknad för miljökunnande
och miljöteknik. Fler industriländer har insett detta och
satsar nu offensivt på kunskapsutveckling inom
miljöområdet.

Den utveckling som vi ser framför oss kräver en
betydande ökning av miljökompetensen inom många
områden. Den kunskap vi redan har måste spridas till
skolan, myndigheter och näringsliv såväl i vårt land som i
andra länder. Samtidigt måste ny kunskap genereras genom
forsknings- och utvecklingsinsatser. Universiteten och
högskolorna måste påtaga sig huvudansvaret för forskning
och utveckling inom miljöområdet, speciellt inom områden
som idag är eftersatta men mycket angelägna. Vi måste t ex
kunna generera de kunskaper och metoder som möjliggör
miljöanpassning av städerna, slutandet av samhällets
kretslopp, åtgärder för att förhindra och förebygga
skogsdöd och genetisk utarmning, för att bara nämna några
av tidens utmaningar.

Västsverige är en av de delar av vårt land som varit
hårdast belastade av luftföroreningar och försurning. Här
finns också många tunga industrier lokaliserade. Sedan
flera år har emellertid forskare, industri, politiker och
befolkning mycket målmedvetet samarbetat för att
genomföra miljöförbättringar. Sammantaget har detta gjort
att i Göteborg finns en samlad miljökompetens, som är
imponerande. Miljöarbetet har också givit stora, klart
mätbara resultat.

I regionen finns mer än 150 företag med tillsammans
över 3 000 anställda som arbetar inom miljöområdet.
Många av de som är verksamma inom denna industri har
fått sin utbildning vid Göteborgs universitet och Chalmers
Tekniska Högskola.

De göteborgska storföretagen har tagit fram nya
produkter och tillverkningsmetoder där miljöaspekten vägt
tungt. Volvos naturgasdrivna bussar, SKF:s vattenbaserade
tvättmetoder, Shells miljödiesel är några exempel.

Göteborgs kommun har vidtagit en rad åtgärder för att
förbättra miljön. Göteborgs fjärrvärmesystem baseras på
energi från industrispillsvärme samt från värmepumpar vid
regionens avloppsvatten och sopförbränning. Eldning av
kol och olja har reducerats till en marginell del.
Miljövänliga spårvagnar och naturgasdrivna bussar är ett
vanligt inslag i stadsbilden. Pendeltågstrafiken till
kranskommunerna byggs ut. Staden har antagit riktlinjer
för den egna upphandlingen.

Medborgarna är mycket engagerade i miljöarbetet. För
att underlätta för den enskilde att göra ''rätt miljöval'' ger
staden ut Miljökatalogen som sprider kunskap om vilka
produkter som är mindre skadliga för miljön. Som en av de
första kommunerna i landet har man satt igång
framtagandet av en egen, lokal Agenda 21, dvs ett
handlingsprogram för att i praktiken genomföra det som
våra politiker ställt sig bakom i FN:s konferens om miljö
och utveckling (den s k Rio-deklarationen).

Vi i Västsverige vill sprida kunskaper och erfarenheter.
Vartannat år hålls på Svenska Mässan en miljömässa och en
konferens (MILJÖ/ECOLOGY), vilka redan etablerat sig
som Skandinaviens ledande miljöarrangemang för industri,
övrigt näringsliv och offentlig sektor. Vid sidan av dessa
större arrangemang ordnas andra konferenser med
miljöanknytning. Under 1992 samlades man i Göteborg för
att diskutera och sammanfatta hur vi i Sverige tar vara på
resultaten från Rio-konferensen.

Många andra städer i världen har dragit nytta av
Göteborgs erfarenheter. Krakow, Tallinn, Hongkong,
Shanghai, Milano och Venedig kan nämnas som exempel på
städer där kunskaper hämtade från Göteborg bidragit till
miljöförbättringar. I ett särskilt samarbetsavtal mellan
Göteborgs universitet och universitetet i Riga har
forskarutbyte inom bl a miljöområdet tagit fart. När Toyota
skulle etablera en bilfabrik i England, vände sig den
berörda kommunen till Göteborg för att få råd om vilka
miljökrav man skulle ställa på anläggningen.

Förutom vid universitetet och Chalmers finns
framstående forskare vid olika forskningsinstitut. IVF
(Institutet för verkstadsteknisk forskning) fick nyligen ett
uppmärksammat pris från USA:s naturvårdsverk för att
man tagit fram nya metoder som inte baseras på freon vid
framställning av kretskort för elektronikindustrin. IVL
(Institutet för vatten- och luftvårdsforskning) driver sedan
ett par år tillbaka det internationellt mycket
uppmärksammade Gårdsjöprojektet. Inom ramen för EG-
programmen Prometeus och Drive driver Vägverket
projektet Arena, försöksområde Västsverige. I
miljöarbetet samverkar i stort sett hela ''systemet''
Göteborg. Västsvenska Handelskammaren driver det s k
Miljönavet, som utgör en viktig del av regionens nätverk. Bl
a har man fortsatt utgivandet av en katalog över regionens
samlade miljökompetens, vars första upplaga gavs ut av
stadens näringslivssekretariat 1988.

Miljöforskning äger rum på många institutioner vid
samtliga fakulteter inom Göteborgs universitet och
engagerar ett stort antal forskare, som slutit sig samman i
nätverksliknande organisationer. Inom centrum för
miljöekonomin är ca 90 forskare engagerade. Inom den
naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet samt vid
Chalmers tekniska högskola har en gemensam
miljövetenskaplig sektion bildats som kommit att sträcka
sig långt utanför fakultetsområdena och också omfatta
samhällsvetare, humanister och medicinare. Verksamheten
vid denna sektion utgör ett ''nätverk'' av samverkande
forskare och institutioner av det slag som omnämns i
propositionen och omfattar ca hundra disputerade forskare
och ett trettiotal forskarstuderande. De senare bedriver
sina studier enligt en miljövetenskaplig
forskarutbildningsplan i vilken såväl hög traditionell
ämnesmässig kompetens som hög miljörelevans betonas.
De två första filosofie doktorerna i miljövetenskap har
avlagt sin examen. Den miljövetenskapliga sektionen har
en stark internationell forskningsförankring främst mot
Europa, USA och Japan, men har ett ökande samarbete
med länder i tredje världen, främst Ostasien.

Arbetssättet i Göteborg är organiserat i tvär- eller
mångvetenskapliga programområden. Genom att etablera
programområden inom vilka den kompetens finns som
forskarvärlden har ett erbjuda, kan man angripa problemen
utifrån flera olika men samverkande kunskapsområden.
Programområdena ansluter nära till flera av de
forskningsområden som nämns i propositionen; de
behandlar områdena ''Ekotoxikologi och Genetisk
variabilitet'', ''Energi -- Förbränning'', ''Luftföroreningar
och strålning'', ''Mark, bebyggelse och infrastruktur'',
''Materialflöden -- Samhällets ämnesomsättning'',
''Akvatisk miljövetenskap'' samt Trafik''.

I nära samverkan med omvärlden bedriver universitetet
och Chalmers miljöforskning i gemensamma projekt. Ett
sådant är S:t Jörgenprojektet. Detta är ett bra exempel på
samarbete mellan forskare, kommun och näringsliv och går
ut på att inom ramen för S:t Jörgenområdets omvandling
från ett slutet sjukhusområde till ett modernt arbets- och
bostadsområde pröva nya lösningar för byggande,
energiförsörjning och restprodukthantering. Mer
grundläggande forskning skall ägnas frågor som
materialomsättningspåverkan på ekosystem,
förstörelsemekanismer på kulturobjekt och cirkulation av
främmande ämnen, liksom människans samspel mellan
teknik och miljö. Ett 50-tal forskare från Chalmers och
universitetet är knutna till projektet som också utgör en
stimulerande ''lekplats'' för examensarbetare och
forskarstuderande.

Ett annat samarbetsprojekt kallas Kosterhälsan. Det
startade år 1987 på Kosteröarna och engagerar forskare från
ett 15-tal olika vetenskapliga ämnesområden. På uppdrag
av UNESCO/MAB-Insula (Paris) gör projektet en 15-årig
uppföljning av 200 individers relationer i en föränderlig
miljö. Detaljerade studier av variationer i vattenkvalitet
och förändringar i stenlavars växtmönster utnyttjas som
''speglar'' av pågående miljöförändringar. Mer än 700 miljö-
och hälsoparametrar per individ registreras årligen. I ett
uppdrag av WHO/EURO (Köpenhamn) utvecklas och
testas metoder för att hjälpa varje individ att ta ett större
ansvar för sin egen närmiljö och hälsa. Kosterhälsan har av
Folkhälsoinstitutet nominerats som en modell för praktiskt
folkhälsoarbete med humanekologisk inriktning.
Satellitprojekt till Kosterhälsan håller på att byggas upp
såväl inom som utom landet.

I propositionen nämns att ''den valda decentraliserade
organisationsprincipen ger ledande forskare möjlighet att
delta i samarbetet med bibehållen kontakt med den
grundläggande forskningen och den högre utbildningen''. I
Göteborg är den i propositionen nämnda
organisationsmodellen redan ett faktum genom att
miljösektionen är ''immateriell'', vilket innbär att de
ingående forskarna arbetar kvar på sina ursprungliga
institutioner. Både forskning och utbildning är förankrade i
de befintliga vetenskapliga disciplinerna, och det ställs krav
på miljöforskarna att de både skall följa forskningsfronten
inom miljövetenskapen och inom något basämne (kemi,
biologi, vattenbyggnad, ekonomi, kulturvård,
miljömedicin, stadsplanering etc).

Den föreslagna stiftelsen för miljöstrategisk forskning
skall ha ett litet kansli och en smidig organisation, samt
utnyttja externa bedömare med hög kompetens vid
granskning av forskningsansökningarna. Stöd till
forskningsverksamheter kommer att utgå med hänsyn till
vetenskaplig kvalitet och miljörelevans enligt
internationellt vedertagna kriterier. Men icke desto mindre
kommer valet av lokalisering av stiftelsens kansli att framstå
som en viktig symbolfråga. Med hänsyn till den
utomordentliga vikt som den miljöstrategiska forskningens
resultat kommer att ha för Västsverige och dess näringsliv
föreslår vi att riksdagen förlägger den organisatoriska basen
för stiftelsens verksamhet till Göteborg.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kansliet för den föreslagna
stiftelsen för miljöstrategisk forskning bör förläggas till
Göteborg.

Stockholm den 15 mars 1993

Marianne Andersson (c)

Tom Heyman (m)

Erling Bager (fp)

Ingrid Näslund (kds)

Johan Lönnroth (v)

Rune Thorén (c)

Harry Staaf (kds)