med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen

Motion 1992/93:So10 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Propositionen tar upp förslag om fri prissättning för
kommunerna på service och omvårdnad för
helinackordering i särskilda boendeformer. Grunden ska
vara den samma som när någon får kommunal service i
hemmet: omvårdnad och boende.

När det gäller läkemedel, annan sjukvård, tandvård,
fotvård etc. ska samma kostnadsregler gälla som i öppen
vård.

Några begränsningar för de kommunala avgifterna ska
inte finnas. I propositionen finns bara fromma
förhoppningar om att taxorna inte sätts så högt att det inte
blir pengar över till personliga behov: kläder, fotvård,
tandvård, läkemedel etc.

Omedelbart kommer förslaget att drabba patienterna på
sjukhemmen. Dessa patienter betalar nu c:a 2 000 kronor
per månad och har då möjlighet att klara sig på en låg
pension. Risken med regeringens förslag är att ingen som
vistas på ett sjukhem kommer att kunna ha kvar sin bostad.
Även patienter med familj kommer att få problem med den
fria avgiftssättningen.

Vänsterpartiet befarar också att många människor med
funktionshinder kommer att drabbas av förändringen. Vi
har tidigare haft en differentierad avgiftssättning vilken
riksdagen avskaffade eftersom den medförde orättvisor för
den gruppen.

Regeringen förutsätter att Kommunförbundet kommer
att ge rekommendation till kommunerna om avgiftsnivåer.
Eftersom man därifrån visat stort intresse för den modell
som Ädelavgiftsutredningen framför i SOU 1992:50 befarar
vi att förslaget om det kommunala avgiftstaket kommer att
bli vägledande för deras rekommendationer. Av
propositionen framgår även att regeringen har sina
preferenser för utredningens förslag. Vänsterpartiet avvisar
bestämt den modellen som norm. Den skulle vara helt
förödande för människor med funktionshinder -- särskilt de
yngre.

Vänsterpartiet vill inte avstå från en reglering av detta
område. Riskerna för godtycke är allt för stort. En
noggrannare översyn borde göras innan riksdagen fattar
beslut om kommunernas långvårdsavgifter. Ett av
direktiven till en sådan utredning skall vara att garantera
skäliga avgifter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition
1992/93:129 om avgifter inom äldre- och
handikappomsorgen enligt vad i motionen anförts om
riskerna för att äldre och funktionshindrade drabbas när
särregleringen upphör,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en ny
särskild avgiftsutredning enligt vad i motionen anförts om
att skapa ett rättvist avgiftssystem för kommunernas
långtidsvård.

Stockholm den 16 november 1992

Gudrun Schyman (v)

John Andersson (v)

Berith Eriksson (v)

Bengt Hurtig (v)

Rolf L Nilson (v)

Elisabeth Persson (v)