med anledning av prop. 1992/93:107 Redovisning av vissa infrastrukturkostnader med anledning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) m.m.

Motion 1992/93:T19 av Birgitta Hambraeus (c)

Betungande byråkrati måste undvikas

Propositionen föreslår att de som har kostnader för
infrastrukturen på järnväg, väg och inre vattenvägar åläggs
att redovisa dessa på det sätt som gäller inom EG. Lagen
ska inkorporeras, d v s ordagrant bli svensk lag.

Lagen innehåller blanketter med detaljer som ska med i
redovisningen. T ex
på sid 11 krävs ''--

--

-- rapportering om framkörning av okopplade lok före
eller efter faktisk användning på person- eller godståg''.
Vidare på sid 13 krävs en oerhörd detaljeringsgrad när det
gäller tre- eller tvåaxlade dragfordon med en-, två- eller
treaxlade eller övriga typer av påhängsvagnar som skall
''där så är lämpligt, underindelas i typkategorier enligt
axlarnas antal och placering''. Dessa blanketter skulle alltså
bli lagfästa och inte kunna ändras av riksdag eller
myndigheter!

Föredragande statsrådet Mats Odell säger på sid 44:

Genom förordningen åläggs berörda järnvägsföretag att
lämna tämligen omfattande uppgifter om sina investeringar
m.m. i infrastrukturen. Detta kan bli en betungande
kostnad för företagen, och bör åläggas dem i lagform.

På sid 4 redovisas syftet med dessa betungande
redovisningskrav. EGs ministerråds förordning vill göra det
möjligt att inrätta ett avgiftssystem för användningen av
infrastruktur, varvid man anser att det krävs uppgifter om
hur infrastrukturen används. Varför det? Något närmare
motiv finns inte i förordningen eller propositionen. Bara att
EES-avtalet kräver att vi lagstiftar ordagrant så här, utan
möjlighet att själva ändra lagen.

Förre EG-kommissionären för konkurrensfrågor, Peter
Sutherland, har i en rapport slagit larm om EGs inre
marknad, den som EES-avtalet syftar till att ge oss full
delaktighet i. Den kommer inte att fungera, säger
Sutherland. Myndigheterna står oförberedda inför
förverkligandet. Den gemensamma EG-lagstiftningen är
oftast obegriplig för företag och medborgare, och
lagtexterna är oläsliga. Det verkar som om vi här har ett
exempel på dessa oläsliga lagar.

På sid 45 säger Mats Odell:

Det är med hänsyn till Sveriges förpliktelser enligt EES-
avtalet av stor vikt att reglerna på de olika delområdena i
avtalet hinner införlivas med svensk rätt i sådan tid att de
kan träda i kraft samtidigt som avtalet gör det.

Därför hinner man inte vänta tills Lagrådet har tid att
granska propositionen. Propositionen bygger inte heller på
en utredning eller några jämförelser med de system vi har
nu för trafikstatistik. Inte heller har några remissinstanser
fått yttra sig. Här ser vi ett exempel på det som Lagrådet
betecknade som en genomgripande förändring av svensk
rättsordning. Det är inte en förbättring ur demokratisk eller
ur någon synpunkt.

Jag anser inte att riksdagan bör lägga på företag denna,
enligt statsrådet, betungande kostnad, som det enligt min
mening inte finns något bärande sakligt motiv för.

Det har hävdats att Sverige inte genom EES-
avtalet lämnar ifrån sig normgivningsmakten. Till det skulle
krävas en grundlagsändring. Alla lagar som ska gälla i
Sverige stiftar vi fortfarande själva.

EES-avtalet innebär att vi lovar att införliva 1.500
rättsakter. Det finns ingen överblick över konsekvenserna.
Just nu ligger det ett tjugotal propositioner på riksdagens
bord med anledning av EES-avtalet. Ska påståendet att
riksdagen fortfarande har normgivningsmakten ha någon
reell innebörd, måste vi kunna pröva de lagar som blir
följden av EES-avtalet. Alltså måste vi kunna avslå denna
proposition.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:107.

Stockholm den 17 november 1992

Birgitta Hambraeus (c)