med anledning av prop. 1992/93:10 Film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksamhet

Motion 1992/93:Kr3 av Åke Gustavsson m.fl. (s)

1982 års film- och videoavtal löpte ut den 30 juni 1991.
Riksdagen beslutade den 15 maj 1991 att förlänga avtalet
fram till och med den 31 december 1992. Enligt det
förlängda avtalet kom filmstödet i högre grad än tidigare att
inriktas mot nyproduktion av svensk film. Propositionens
förslag skulle ha inneburit en nedskärning av anslaget till
den filmkulturella verksamheten vid Svenska
Filminstitutet. Riksdagen beslutade dock enhälligt att
tillföra anslaget ytterligare 5 milj.kr.

Under våren 1991 fick landshövdingen Jan Rydh den
dåvarande regeringens uppdrag att utreda behovet av ett
statligt ansvarstagande inom filmområdet samt att redovisa
alternativa modeller för framtida kulturpolitiska insatser.
Dessutom ingick i uppdraget att belysa förutsättningarna
för ett nytt film- och videoavtal.

Kulturminister Bengt Göranssons avsikt var att skapa
förutsättningar för en offensiv och framgångsrik filmpolitik
också i fortsättningen och att göra det på grundval av ett
utredningsarbete där alla berörda hade möjlighet att vara
med.

Utredaren överlämnade sitt betänkande till den
nuvarande kulturministern den 9 december 1991. Sista dag
för remissvar sattes till den 14 februari 1992. Den korta
remisstiden har kritiserats. Samtidigt antog man att
anledningen var att regeringen var angelägen om att snarast
kunna lägga propositionen.

Men någon proposition kom inte, trots att den först var
anmäld till april månad och därefter aviserades till juni
månad.

Den uteblivna propositionen orsakade stor oro bland
t.ex. filmskapare. Några citat från upprörda debattinlägg
under försommaren: ''Tiden bara går och filmen förblöder.
Det görs inte längre 15--20 långfilmer per år i Sverige, vilket
riksdagspartierna för något år sedan accepterade som ett
minimum för svensk filmproduktion. Det är vad som krävs
för att upprätthålla yrkeskunnande, teknisk och konstnärlig
kompetens inom landet.'' (DN 92 05 09). ''Birgit Friggebo
tiger som muren. Regeringens kulturpolitiker är
obeslutsamma. Olika rykten om förslag som skall komma
avlöser varandra. Hela situationen är snart lika kaotisk och
förvirrad som vid tillkomsten av den nya TV-kanalen. Allra
tidigast kan ett förslag läggas fram i slutet av juni för
riksdagsbeslut någon gång i höst. Detta innebär konkret att
inga nya filmer planeras. Filmproduktionen avstannar,
arbetslösheten stiger och fria producenter och filmskapare
går mot konkurs.'' (DN 92 06 02).

Först den 8 oktober överlämnades propositionen till
riksdagen.

Vi hade förväntat oss att propositionen skulle innehålla
en mer markerad viljeinriktning avseende filmens betydelse
som kulturform för hela landet, motsvarande de
ambitioner som gäller för teater-, musik- och
museiverksamheten.

Vår politik på kulturens område har lett till mycket goda
resultat och vi anser att det nu är på filmens område som det
behövs kraftfulla insatser för regional spridning och vidgat
deltagande.

Film- och videoavtalet

Det är positivt att samtliga parter, trots svårigheter, varit
med och undertecknat det nya avtalet.

För en bättre spridning till hela landet och för en större
regional rättvisa vill vi föra fram två frågor.

Förhandsstödet. I propositionen anförs att
förhandsstöd endast får utgå till sökande som kan visa upp
en ambitiös plan för spridning och visning i olika
visningsformer.

Detta är utmärkt. Men för att underlätta för
bedömningarna borde man ha preciserat vissa minimivillkor
för vad som kan anses vara en ambitiös plan.

Olika kriterier kan diskuteras, t.ex. krav på att varje film
görs i visst antal kopior och/eller att delar av förhandsstödet
avsätts för distribution och lansering av filmen. Målet skall
vara att filmerna visas på ett stort antal biograforter.

Vi anser att den nya styrelsen bör utarbeta minimivillkor
i enlighet med våra intentioner.

Regional filmproduktion. I propositionen anvisas
inga särskilda medel för stöd till regionala filmverkstäder.
Vår uppfattning är att även produktion av film bör vara
föremål för regionala satsningar. Därför bör regional
filmproduktion få del av de medel som tillförs film- och
videoavtalet (punkt 4 under 5.2.).

Den filmkulturella verksamheten

I denna del lyfter vi fram frågor om distribution av film,
filmens förankring i det lokala kulturlivet,
Visningsnämndens arbete samt Filminstitutets import av
vuxenfilm.

Regeringen föreslår att institutet inte längre skall
bedriva egen import av filmer för vuxna. Vissa
remissinstanser har hävdat att vuxenfilmimporten bedrivits
på ett sådant sätt att den inte är konkurrensneutral.
Regeringen har uppenbarligen tagit hänsyn till just de
remissvaren.

Filminstitutets visningsavdelning bedriver en
omfattande verksamhet med försäljning och distribution av
film samt förvärv av bl.a. svensk spelfilm och förvärv av
rättigheter till filmer som distribuerats av andra bolag och
som annars inte skulle finnas tillgängliga på repertoaren.
Dessutom importerar man barn- och vuxenfilm.

Genom dessa aktiviteter har Filminstitutet byggt upp en
filmbank som i dag omfattar ca 1 400 titlar i ca 5 000 kopior.
Under förra verksamhetsåret gjordes sammanlagt närmare
6 000 bokningar av dessa filmer, vilket resulterade i
tiotusentals visningar. Rikstäckande organisationer som
Bio Kontrast och Sveriges Förenade Filmstudios hör till
Filminstitutets största kunder.

I Filminstitutets distributionssystem, där förvärv,
distribution, visning och försäljning är nära förbundna med
varandra, spelar vuxenfilmimporten en central roll. Dess
vitaliserande funktion är nödvändig för att systemet skall
fungera som en balanserad enhet. När regeringen nu
föreslår att importen av vuxenfilm skall läggas ned, sker det
utan att man närmare studerat de kulturpolitiska,
ekonomiska och praktiska konsekvenserna av sitt förslag.

Vad gäller de kulturpolitiska aspekterna är
Filminstitutets målsättning att kunna introducera sådan film
som annars inte skulle ha kommit svensk filmpublik till del.
Privata bolag kan också spela denna introduktörsroll, men
inte med samma långsiktighet, kontinuitet och uthållighet
som en kulturinstitution.

Genom ett stort kontaktnät och en effektiv
distributionsapparat har Filminstitutet nått goda resultat
och importen kunnat hållas på en hög nivå till en låg
kostnad. Tar man bort vuxenfilmimporten försvinner
samverkanseffekterna och kostnaderna för ''verksamheten''
ökar -- t.ex. kommer barnfilmimporten att kräva ökade
resurser.

Vi anser att importverksamheten är av så vital betydelse
för Filminstitutets verksamhet att den inte bör avvecklas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om
finansieringen för tiden efter budgetåret 1992/93. En
omfördelning inom anslaget till Filminstitutet kan vara en
av flera tänkbara lösningar. Dock bör för budgetåret
1993/94 anslås 250 000 kr. För att den kontinuitet som finns
i verksamheten inte skall brytas föreslår vi, i avvaktan på
regeringens förslag, att 250 000 kr. anslås för tiden 1 januari
till 30 juni 1993.

Vi anser också att åtgärder måste vidtas för att all film
som får importstöd skall kunna nå en större publik och
föreslår att denna fråga utreds av styrelsen inför
utvärderingen och analysen inför budgetåret 1994/95, vilken
skall utmynna i förslag till hur den framtida verksamheten
skall definieras, utformas och finansieras. Frågan är
komplicerad. Målet skall vara att även en mindre biograf
ute i landet skall ha möjligheter att kunna visa denna film.
Genom att t.ex. stödja arrangörerna med en
subventionerad filmhyra på de importerade titlarna skulle
man kunna få väsentligt fler visningar än i dag.

Målsättningen -- förbättrade visningsmöjligheter --
gäller också för annan värdefull film. Vi förutsätter att
styrelsen i sin utredning även behandlar situationen för den
värdefulla film som inte har importstöd.

Under slutet av 1980-talet kom regeringens politik på
filmområdet att starkt betona biografen som kulturlokal
och offentlig mötesplats. Bl.a. infördes stöd till biografer
och stöd för att främja barns och ungdomars möjligheter att
se film på biograf. Detta synsätt på biografens centrala roll
finns inte med i regeringens proposition. För att det skall
finnas en biograf med mångfald och kvalité i utbudet
förutsätter detta ett nära samarbete mellan kommunala
kulturpolitiker och privata och föreningsdrivna biografer.
Filmen måste vara en självklar del av det lokala kulturlivet
och ett viktigt ansvarsområde för den nämnd som handhar
kulturfrågorna.

Utvecklingsarbetet för ett vidgat samarbete mellan
kommuner, biografägare, visningsorganisationer, lokala
sammanslutningar och föreningar inom filmområdet måste
intensifieras.

Vi vill här betona den lokale biografägarens viktiga roll.
Vi vill också betona nödvändigheten av att
visarorganisationerna ges ett generöst centralt stöd för
organisation, service och utvecklingsarbete.

För att privata och föreningsdrivna biografer på små och
medelstora orter skall kunna presentera ett brett utbud av
filmer måste de också -- i betydligt större utsträckning än i
dag -- ha en bättre tillgång till aktuella filmer som lockar en
stor publik. T.ex. enstaka uthyrningar är en nödvändig
förutsättning för biografer på mindre och medelstora orter.
Denna ''distributionsfråga'' bör också ingå i den tidigare
föreslagna utredningen om distributionen av den
importstödda filmen.

Beträffande åsikterna i remissvaren om bristen på
konkurrensneutralitet mellan Filminstitutet och övriga som
får importstöd är bakgrunden den att de bolag och
organisationer som söker import- och lanseringsstöd fått
vända sig till Visningsnämnden med ansökan för varje
enskild film. Innan importen kunnat verkställas har man
tvingats vänta på Visningsnämndens beslut. Filminstitutets
visningsavdelning har däremot kunnat fatta beslut utan
tidsutdräkt. Problemet kan åtgärdas genom att privata
distributörer ges importgarantier på årsbasis i stället för
garantier avseende enskilda filmer. Därigenom bereds de
möjlighet att operera på samma villkor som Filminstitutets
visningsavdelning.

Vi anser -- om man inte utser en särskild nämnd där
berörda organisationer ingår -- att det organ inom
Filminstitutet som kommer att överta Visningsnämndens
ansvar att fördela medel kommer att aktivt samarbeta med
berörda organisationer när det gäller fördelningen av stöd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om film- och videoavtalet då det
gäller minimivillkor för spridningen och visningen av den
film som får förhandsstöd samt regional filmproduktion,

2. att riksdagen uttalar att Filminstitutets import av film
för vuxenpubliken inte bör avvecklas,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till formerna
för finansieringen efter budgetåret 1992/93 av
Filminstitutets import av vuxenfilm i enlighet med vad i
motionen anförts,

4. att riksdagen till Stöd till filmkulturell verksamhet
anslagsposten Främjande och spridning av värdefull film,
för Filminstitutets import av vuxenfilm, på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 250 000 kr.
utöver vad regeringen har föreslagit eller således 16 285 000
kr.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till sådana förändringar
att den film som får importstöd kan nå en större publik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till sådana förändringar
att möjligheterna för privata och föreningsdrivna biografer
på små och medelstora orter att visa aktuell film ökar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att stärka filmens
roll i det lokala kulturlivet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändrade regler för importstöd
åt privata distributörer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Filminstitutets samarbete med de
organisationer som söker importstöd.

Stockholm den 23 oktober 1992

Åke Gustavsson (s)

Maja Bäckström (s)

Berit Oscarsson (s)

Anders Nilsson (s)

Leo Persson (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Björn Kaaling (s)

Monica Widnemark (s)