med anledning av prop. 1991/92:69 Privatisering av statligt ägda företag, m.m.

Motion 1991/92:N23 av Hans Stenberg m.fl. (s)

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:69
utförsäljning av en rad statliga företag, bland dem
Vattenfall.

I vissa fall kan det vara berättigat att sälja företag,
exempelvis för att få en effektivare företagsstruktur inom en
koncern. Men att generellt sälja ut statliga företag för att
finansiera skattesänkningar innebär enbart att vi skjuter
ekonomiska problem framför oss och samtidigt förvärrar
problemen ytterligare för nästa generation. Enligt vårt sätt
att se är detta inte en ansvarsfull ekonomisk politik,
eftersom det innebär att statens inkomster på sikt kommer
att minska. Som exempel kan nämnas att enbart Vattenfall
gav ett överskott till statskassan på 750 miljoner under 1990.

Under de kommande 20 åren skall i enlighet med
folkomröstningens beslut den elproduktion som idag sker
med hjälp av kärnkraften ersättas med annan elproduktion.
Den omställningen är inte betingad av marknadskrafterna
utan en följd av ett politiskt beslut. Ingen betvivlar att det
kommer att behövas ett omfattande mått av politisk
styrning för att åstadkomma den omställningen, om den
inte skall få katastrofala konsekvenser för vissa
industrigrenar och regioner. Mot den bakgrunden är det
svårt att förstå varför regeringen föreslår försäljning av
Vattenfall.

En mycket stor del av den elintensiva basindustrin finns
i Norrland. Det är främst skogsindustri och metallindustri,
men där finns även en betydande kemisk industri. Den här
industrins livsvillkor kan sammanfattas i fem punkter:

1) Den har en mycket stor regionalpolitisk betydelse.

2) Den står för en mycket stor del av landets
exportinkomster.

3) Den är mycket elintensiv, d.v.s. man förbrukar stora
mängder energi, främst elenergi.

4) Den är mycket kapitalintensiv, där investeringar i ny
teknik kräver mycket stora kapitalinsatser.

5) För att överleva och vara konkurrenskraftig måste
man alltid ha toppmodern teknik. I det sammanhanget blir
man än mer oroad över den låga investeringsnivån i den
elintensiva basindustrin.

När det gäller den elintensiva industrin har ofta dess
betydelse för den regionala balansen och för
handelsbalansen i stort framhållits. El 90-utredningen pekar
också på hur nödvändigt det är för den elintensiva industrin
med en stabil utveckling av energikostnaderna. Det är
därför inte bara dagens energikostnader som är väsentliga.
Om vår mycket kapitalintensiva basindustri skall våga
investera i ny teknik måste man vara någorlunda säker på
att elpriserna ligger på en rimlig nivå, även följande år och
åren därpå.

En stor del av den elintensiva basindustrin har allvarliga
problem och nedläggning hotar många industrier i utsatta
regioner. Assi i Karlsborg är bara ett exempel på vad som
kan hända på fler orter.

För att trygga den elintensiva industrins fortlevnad är det
nödvändigt att man ger industrin långsiktiga kontrakt för
energiförsörjningen till priser som gör det möjligt att
konkurrera internationellt. Sådana långsiktiga elavtal är
förmodligen mycket svåra att åstadkomma utan en viss
politisk styrning. Om man från elleverantörerna lägger rent
företagsekonomiska aspekter på kontraktstidens längd,
innebär det regelmässigt mycket korta avtalstider för de
elintensiva företagen. Detta innebär att ingen hänsyn tas till
de enorma samhällsekonomiska kostnader som skulle
uppkomma om den elintensiva industrin i Norrland slogs ut.
Förutom den regionalpolitiska katastrof det skulle
innebära, skulle det också innebära ett enormt avbräck i
landets exportinkomster. Det är därför samhällsekonomiskt
mycket lönsamt att behålla Vattenfall som ett statligt
företag. Riksdagen bör också besluta om direktiv för
företaget att verka för långsiktiga elavtal för vår elintensiva
basindustri. Att sälja ut Vattenfall till privata intressen
innebär att vi avhänder oss ett mycket viktigt instrument för
att kunna genomföra folkomröstningens beslut utan att
äventyra den elintensiva industrins fortlevnad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:69,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktiv för Vattenfall angående
långsiktiga elavtal för den elintensiva industrin.

Stockholm den 22 november 1991

Hans Stenberg (s)

Bo Forslund (s)

Sven Lundberg (s)

Britta Sundin (s)

Bo Holmberg (s)

Elvy Söderström (s)