med anledning av prop. 1991/92:69 Privatisering av statligt ägda företag, m.m.

Motion 1991/92:N19 av Bruno Poromaa m.fl. (s)

Regeringen har i proposition 1991/92:69 beslutat att
inhämta riksdagens bemyndigande att genomföra
försäljning helt eller delvis av statens aktier i 35 angivna
aktiebolag eller att sälja delar av företag i vilka staten äger
samtliga aktier. Enligt bilaga till nämnda proposition är
LKAB ett av de nämnda aktiebolagen.

Den 1 oktober 1957 inlöste staten Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösunds aktier i LKAB. Denna inlösen
föregicks av en av särskilda sakkunniga verkställd
utredning, som föreslog att staten begagnade sin
avtalsenliga rätt att inlösa stamaktierna. Utredningens
förslag tillstyrktes av bl.a. Gällivare kommun och Kiruna
stad som också ansåg sig ej ha något att erinra mot ''att till
tiden något förskjuta inlösen av stamaktierna''.

Ett av de främsta skälen för statens inlösen var de sociala
motiven. Utredningen framhöll att malmtillgångarna en
gång i framtiden kommer att sina och att verksamheten i
Kiruna och Malmberget är helt avhängig gruvdriften. Större
förändringar i förutsättningarna för dess upprätthållande
skulle skapa stora problem för gruvsamhällena och därmed
för det allmänna. En kraftig nedgång i brytningen på längre
sikt eller en successiv nedgång i samma riktning mot dess
totala nedläggande skulle enligt utredningen
nödvändiggöra stora statliga insatser för överförande av
befolkningen till andra verksamhetsgrenar och andra delar
av landet.

Sedan statens inlösen av LKAB har det förflutit närmare
40 år, och den tidpunkt som utredningen talar om, nämligen
att malmtillgångarna kommer att sina, har närmat sig
således med samma tidsperiod. När man talar om en
malmfyndighets livslängd så är det i regel den geologiska,
men det finns ytterligare en livslängd, som är betydligt
viktigare och det är den ekonomiska.

I början av 1980-talet befann sig LKAB i mycket
allvarlig ekonomisk kris. Utan de omfattande insatserna
från ägaren statens sida efter regeringsskiftet 1982 torde den
ekonomiska livslängden för LKAB ha blivit passerad med
de allvarliga konsekvenser för de anställda och berörda
kommuner som detta inneburit. Med ett annat ägande vid
den tidpunkten hade dessa insatser utifrån erfarenheter från
andra regioner med all säkerhet uteblivit.

Genom den kraftiga devalveringen som skedde vid den
tidpunkten ökade värdet av LKABs produkter på
världsmarknaden. Genom rekonstruktionen av LKAB
kunde den finansiella situationen väsentligen förbättras och
genom en halvering av fraktsatserna och genom de sänkta
och i Svappavaara helt borttagna arbetsgivaravgifterna
kunde kostnaderna nedbringas betydligt. Genom en kraftig
omstrukturering av företaget av den nya ledningen, som var
nödvändig, även om den för de berörda kommunerna och
för många enskilda människor var smärtsam, skapades
förutsättningar för LKAB att utvecklas till ett välskött och
konkurrenskraftigt företag med en mycket god soliditet.

LKAB står i dag inför mycket omfattande investeringar
för en framtida överlevnad. Allt tyder på att inom en snar
framtid kommer slutgiltigt beslut att fattas om bl.a.
investeringar i Kiruna av en ny huvudnivå och ett nytt
kulsinterverk. Vid en snar försäljning av LKAB, som utan
tvekan kommer att genomföras helt som en ideologisk
aktion utan några som helst prövningar i motsats till vad
som skedde vid förstatligandet, kommer dessa investeringar
att bli föremål för ett annat och säkrare avkastningskrav av
de nya ägarna än vad som i dag är fallet. Hungern efter
säker och snabb avkastning från de nya ägarna kommer att
leda till att företagets likvida medel snarare kommer att
användas till utdelning än till nödvändiga investeringar.

Enligt vårt förmenande står malmfältskommunerna
Kiruna och Gällivare, i vilka gruvdriften fortfarande är och
kommer att vara av avgörande betydelse för
sysselsättningen inom oöverskådlig framtid, inför att erhålla
ytterligare problem om riksdagen bifaller regeringens
förslag. Förslaget innebär att som en ideologisk aktion men
utan någon som helst djupare prövning av riksdagen
bemyndiga regeringen att efter sitt eget godtycke överlåta
ägandet av LKAB till vad som vi i malmfälten anser osäkra
händer. Däremot har staten som ägare visat en uthållighet
att satsa långsiktigt. En ändrad ägarstruktur hotar således
det långsiktiga handlingsmönster som företagande inom
gruvbranschen förutsätter.

Riksdagen bör således, enligt vårt förmenande, avvisa
regeringens förslag om ett bemyndigande att genomföra en
försäljning av LKAB och uttala sig mot en förändring av
ägandet i företaget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar av ägandet i
LKAB.

Stockholm den 21 november 1991

Bruno Poromaa (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Åke Selberg (s)

Leif Marklund (s)

Monica Öhman (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)