med anledning av prop. 1991/92:67 Skatten på etanol, m.m.

Motion 1991/92:Sk18 av Rolf L Nilson (v)

Propositionen föreslår att effektgränsen för
skattebefrielse på egenkonsumtion höjs för vindkraftverk
från 100 kW generatoreffekt till 500 kW kombinerat med en
övre årsförbrukningsgräns.

Problemet är att råkraftpriserna i Sverige ger så låga
avräkningspriser för vindkraftsproducerad el att
investeringsbidraget på 25 % till medelstor vindkraft nu
endast förmår ge svag lönsamhet för investeringar i
vindkraftverk med de bästa förutsättningarna.

Resultatet har blivit att de anslagna medlen till
vindkraftsinvesteringar -- 50 miljoner kronor/år -- enbart
förväntas förbrukas till en mycket liten del om inte
vindkraften ges bättre villkor. Antalet verk som troligen
kommer att byggas ligger långt ifrån det antal som avsågs i
riksdagens energibeslut i juni 1991.

Man kan t.ex. jämföra med bidraget till
biobränslebaserad kraftvärme vars bidrag är 4 000 kr/kW
medan det 25-procentiga bidraget till vindkraft endast
motsvarar ca 2 000 kr/kW. Detta trots att vindkraftens
negativa miljöeffekter och därmed kostnader är nära noll.

Istället för att höja nivån på bidraget föreslår vi följande
som är både enklare och effektivare:

All egenkonsumtion av vindkraftsproducerad el blir
befriad från elskatt oavsett storleken på verket och
årsproduktion.

Ur miljösynpunkt antas miljövänligt producerad el ha
ett mervärde på minst 25 öre/kWh. Dagens vindkraftverk är
dock redan idag så lönsamma att endast en skattelättnad --
miljöbonus -- på ca 20 öre/kWh räcker.

Rent administrativt -- dessutom anpassat till EG -- kan
detta enklast lösas genom att den eldistributör, till vilken
vindkraftverket levererar sin el, betalar ut en miljöbonus
för den inköpta elen från vindkraftverket och räknar av
beloppet från den elskatt som insamlats från berörda
elkonsumenter. Detta kan ske i två steg.

Det första steget bör vara att vindkraftsproducerad el
som säljs tillförs en miljöbonus på 7,2 öre/kWh -- motsvarar
elskatten -- som förstärkning av avräkningspriset. Denna
metod tillämpas i ett flertal EG-länder.

Det är också önskvärt att skattereglerna utformas så att
även eldistributörer kommer i åtnjutande av vissa favörer,
vilket propositionen utesluter. En miljöbonus bör omfatta
yrkesmässiga distributörer och därmed även stimulera dessa
till ökade aktiviteter inom den miljövänliga
vindkraftssektorn.

Andra steget bör vara att regeringen återkommer med
förslag på miljöbonus som komplettering till
elskattebefrielsen så att den totala miljöbonusen blir ca 20
öre/kWh. Bonussystemet bör vara så utformat att även
distributörer stimuleras.

Detta förslag skulle ha gett staten ca 0,7 miljoner i
inkomstbortfall men landet skulle erhålla minst lika mycket
i minskade miljöskador. Detta visar att det är oerhört
viktigt -- och god ekonomi -- att vindkraftsproducerad el ges
sitt rätta värde under introduktionsåren så att utvecklingen
av den förnyelsebara vindkraften äntligen kan komma igång
i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att all egenkonsumtion av
vindkraftsproducerad el blir befriad från elskatt oavsett
storlek och årsproduktion,

2. att riksdagen beslutar att vindkraftsproducerad el som
säljs tillförs en miljöbonus på 7,2 öre/kWh som förstärkning
av avräkningspriset,

3. att riksdagen beslutar att miljöbonusen på
vindkraftsproducerad el utformas så att även eldistributörer
stimuleras till ökad aktivitet inom vindkraftssektorn,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med förslag till miljöbonus som komplettering till
elskattebefrielsen så att den totala miljöbonusen blir 20
öre/kWh.

Stockholm den 22 november 1991

Rolf L Nilson (v)