med anledning av prop. 1991/92:53 Förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m.

Motion 1991/92:K5 av Thage G Peterson m.fl. (s)

Propositionen bygger på det förslag till ny kabellag, som
den förra regeringen remitterade till lagrådet. Den
borgerliga regeringen har dock på några centrala punkter
avvikit från lagrådsremissens förslag genom att även föreslå
regler för reklam i radio och TV i s.k. egensändningar i
kabelnät. Med egensändningar förstås trådsändningar av
radioprogram, som når fler än 100 bostäder. Sändningarna
kan bedrivas av kommersiella företag eller av ideella
organisationer, intresseorganisationer, kommuner m. fl.

Förslaget om reklamregler för egensändningar i
kabelnät har inte remitterats till lagrådet.
Ändamålsenligheten i de föreslagna reklamreglerna har
inte utretts eller på annat sätt prövats. Förslaget har inte
heller förberetts under parlamentarisk medverkan.
Reklamförslaget är ogenomtänkt och hafsigt. Regeringens
hantering av frågan är klandervärd.

Den nu föreslagna lagstiftningen är avsedd att vara
temporär. Denna utgångspunkt är gemensam både för den
förra regeringens lagrådsremiss och den nu framlagda
propositionen. En mer omfattande översyn av regelverket
skall ske först sedan radiolagsutredningen lämnat sina
förslag. Avsikten är då att åstadkomma en enhetlig
lagstiftning för radio och TV, som också tar hänsyn till olika
internationella konventioner och avtal, som Sverige
förpliktigar sig att följa.

Eftersom lagstiftningen skall vara provisorisk, finns det
ingen anledning att göra andra ändringar i lagstiftningen än
vad som motiveras av nödvändigheten att anpassa
regelverket till den nya yttrandefrihetsgrundlagen och till
inträffade tekniska förändringar. Denna uppfattning
framhålls både i lagrådsremissen och i propositionen.

Regeringens anslutning till denna uppfattning verkar
emellertid inte vara allvarligt menad. I propositionen
föreslås nämligen omfattande förändringar, som inte är
påkallade av att åstadkomma en önskad anpassning till det
faktiska rättsläget.

För det första är det anmärkningsvärt att regeringen inte
har inhämtat lagrådets juridiska bedömning innan den
lägger fram förslag om radio- och TV-regler för
egensändningar i kabelnät. Lagrådet bör anlitas ifråga om
all ny lagstiftning, som har uppenbar anknytning till
yttrandefrihetsgrundlagen. För det andra föregriper
regeringen de parlamentariska överläggningar, som skall
äga rum i samband med radiofrekvensutredningens och
radiolagsutredningens kommande betänkanden.
Härigenom försvåras sakliga överväganden om framtida
lagstiftning. Olika aktörer inges felaktiga förväntningar om
vilka regler som kommer att gälla.

De föreslagna reklamreglerna för egensändningar är
uppenbarligen tillkomna i en hast. Faktaunderlaget i form
av utredningar, expertutlåtanden och juridisk-tekniska
konsekvensbedömningar är obefintligt. Beträffande
reglerna för TV-reklamen kan visserligen sägas att de med
några viktiga undantag står i samklang med regelverket för
den nya markbundna TV-kanalen. Reglerna för
radioreklam är dock i allt väsentligt improviserade.
Erfarenheter från andra länder redovisas inte.
Överväganden och förslag är knapphändigt motiverade.

Till detta skall läggas att frågan om konsekvenserna av
reklam i lokala radio- och TV-medier inte alls berörs i
propositionen. Vi vill erinra om att en majoritet i
massmediekommittén (SOU 1984:65), som lade grunden till
dagens regelsystem, ställde sig avvisande till att införa
reklam i lokala kabelsändningar. Det bakomliggande
motivet för detta ställningstagande är alltjämt giltigt.

Därest lokal kabel-TV-verksamhet kommer att få någon
större omfattning -- och det kan bli fallet om reklam tillåts
som finansieringskälla -- är det högst troligt att den lokala
reklammarknaden påverkas. Det är sannolikt att både
direktreklamen och annonseringen i dagspressen kommer
att minska om reklamsändningar tillåts i lokala kabel-TV-
sändningar. I första hand torde s.k. lågtäckningstidningar
drabbas av annonsbortfall. Dessa tidningar får i förhållande
till de högtäckande dagstidningarna en betydligt lägre andel
av sina intäkter från annonser. Å andra sidan är
marginalerna betydligt mindre och följaktligen beroendet
av annonsintäkter större. En mer omfattande
reklamfinansierad lokal kabel-TV-verksamhet kan därför
medföra att flera dagstidningar tvingas att upphöra till följd
av detta intäktsbortfall. Detta skulle innebära ett allvarligt
och djupt beklagligt brott mot den hittillsvarande
presspolitiska målsättningen, nämligen att stimulera till
mångfald i dagstidningsutbudet och till valfrihet för
tidningsläsarna till gagn för yttrandefriheten i landet.

Till bilden hör vidare att om reklamsändningar tillåts i
lokala kabelsändningar kommer detta helt säkert att
användas som motiv för att också tillåta reklam i lokalradio
och närradio. Om reklam skulle tillåtas även i dessa medier
kommer naturligtvis dagspressen att drabbas än mycket
hårdare.

Enligt vår mening är det nödvändigt att anlägga ett
bredare massmediepolitiskt perspektiv på den nu aktuella
frågan. Konsekvenserna för dagspressen måste analyseras
innan ett beslut om reklam i lokala kabelsändningar fattas.
Vi finner det högst anmärkningsvärt att regeringen helt
förbigår denna aspekt, som hittills haft en central roll i den
allmänna debatten om reklam i eter- och kabelsändningar.

För vår del kan vi inte acceptera att regeringen på detta
sätt föregriper viktiga massmediepolitiska
ställningstaganden. Den kommande
radiofrekvensutredningen har i uppgift att belysa tekniska
och ekonomiska förutsättningar för radiosändningar över
nya frekvenser. Först när utredningens expertunderlag
inom kort läggs fram, blir det möjligt att föra en fördjupad
diskussion om ett antal principfrågor. Hur skall
tillkommande frekvenser utnyttjas för att stärka mångfald
och yttrandemöjligheter? På vilket sätt bör en tilltagande
maktkoncentration inom massmedierna motverkas? Hur
skall vi nyttiggöra oss andra länders erfarenheter? Hur skall
i en förändrad mediemiljö det nya av lokalradion och
riksradion sammanslagna radioföretagets uppdrag
formuleras i avtalen mellan staten och Sveriges Radio? Hur
påverkas dagspressen genom att reklam tillåts i lokala
kabelsändningar?

För socialdemokraterna är det angeläget att
massmediepolitiska beslut skall förberedas i en öppen
demokratisk diskussion. På så sätt blir
meningsskiljaktigheter belysta och framförda idéer
underkastade en prövning från olika utgångspunkter.
Massmediernas roll i den demokratiska processen gagnas
bäst av att spelreglerna för deras verksamhet fastställs i
former, som tillåter insyn och kritisk diskussion.

Vi yrkar avslag på propositionen. Denna slutsats blir än
mer naturlig med tanke på vad som i propositionen anförs
om att reklamsändningar inte skall få förekomma i
egensändningar, som bedrivs av lokala kabelsändarföretag,
att åsiktsreklam skall tillåtas i egensändningar i kabelnät
samt att reklam riktad till barn i egensändningar i radio via
kabelnät skall tillåtas. Dessa förslag är illa motiverade.
Särskilt anmärkningsvärt är förslaget att reklamsändningar
i kabelnät endast skall få bedrivas av kommersiella företag
och inte av föreningslivet. Ett sådant förbud skulle stå i strid
med de överväganden som motiverat rätten till
egensändningar i en lokal kanal, nämligen önskan att vidga
yttrandemöjligheterna även för mindre resursstarka
organisationer. Detta är också motivet till bestämmelsen att
en kabelnätsinnehavare skall vara skyldig att kostnadsfritt
tillhandahålla en kanal för lokala egensändningar.

Vi anser mot bakgrund av vad som anförts i motionen att
proposition 1991/92:53 bör avslås av riksdagen. Mer
omfattande förändringar av regelverket bör övervägas först
i samband med att ett sakligt underlag finns. För att inte ett
regellöst tillstånd skall uppstå hemställer vi att riksdagen
bifaller det förslag till kabellag som den förra regeringen
remitterat till lagrådet och som lagrådet lämnat utan
erinran. Det återfinns i propositionen i bilaga 3.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen, med avslag på proposition 1991/92:53 med
förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar, antar de i
lagrådsremissen den 12 september 1991 upptagna
lagförslagen:

a. Förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten
(bil. 3, s. 84--86)

b. Förslag till lag om ändring av radiolagen (bil. 3, s.
87--90)

c. Förslag till lag om ändring i lagen om radiotidningar
(bil. 3, s. 91)

d. Förslag till lag om ändring i lagen om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar (bil. 3, s. 92)

e. Förslag till lag om ändring i lagen om granskning och
kontroll av filmer och videogram (bil. 3, s. 93)

f. Förslag till lag om ändring i lagen med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens område (bil. 3, s. 94).

Stockholm den 27 november 1991

Thage G Peterson (s)

Catarina Rönnung (s)

Kurt Ove Johansson (s)

Sören Lekberg (s)

Torgny Larsson (s)

Ulla Pettersson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Elvy Söderström (s)