med anledning av prop. 1991/92:53 Förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m.

Motion 1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)

Propositionen har tillkommit med anledning av den nya
yttrandefrihetsgrundlagen som ger varje svensk
medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radio-
och TV-program genom tråd.

I motionen föreslås att kabelnäten skall släppas fria.
Vidare föreslås flera ändringar i regeringens lagförslag om
förstahandsyrkandet inte bifalls. Syftet med Ny Demokratis
förslag är att stärka yttrandefriheten, informationsfriheten
och demokratin.

1. Släpp trådarna fria!

Fria medier utan politisk styrning är förutsättningen för
en fungerande demokrati. Utifrån denna grundsyn anser Ny
Demokrati att förslaget till ny kabellag kommer att
innebära en faktisk begränsning av den fria
opinionsbildningen, av yttrandefriheten och
informationsfriheten. Dessa friheter är i sig nödvändiga för
en fungerande demokrati. Ytterst innebär sålunda den
nuvarande kabellagen liksom den föreslagna ett hinder för
verklig demokrati, en demokrati på folkets villkor och inte
makthavarnas. Dessutom innebär begränsningar i
nätägarens rätt att förfoga över sin egendom och
begränsningar i rätten att använda kabelnät brott mot de
grundläggande principerna om äganderätt och
näringsfrihet.

Sändningar i tråd eller kabel bör sålunda av princip inte
regleras. Den nuvarande kabellagstiftningen bör upphävas
och någon ny bör inte träda i dess ställe. Detta är Ny
Demokratis principiella inställning. I det följande
behandlas vissa delar av förslaget som är särskilt
anmärkningsvärda. Det gäller främst vad som sägs om
lokala kabelsändarföretag, villkoren för reklamsändningar
och övervakningen av kabelsändningar.

2. Systemet med lokala kabelsändarföretag bör avskaffas

I propositionen förutsätts att det nuvarande systemet
med lokala kabelsändarföretag, som får sina tillstånd av
kabelnämnden, ska bibehållas.

Systemet bör avskaffas. För det första är dylika
korporativistiska anordningar inte i linje med en politisk
uppfattning som det numera borde kunna råda bred enighet
om. Bland annat har ju regeringspartierna i sin
regeringsförklaring uttalat sig mot korporativistiska
principer. För det andra är systemet, som tvingar nätägare
att gratis upplåta kanaler, djupt otillfredsställande ur
ägarsynpunkt. Det kan ifrågasättas om inte
tvångsupplåtelse av privategendom strider mot
regeringsformen. De lokala kabelsändarföretagen kan om
de önskar, liksom varje annan juridisk person eller enskild,
förhandla med nätägaren om att få disponera en kanal och
liksom alla andra fritt få sända reklam.

Det sagda innebär att 6 § 2. och 7 § i förslaget inte bör
antas.

3. Ingen begränsning för reklam

''Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam'',
heter det i 9 §. Detta är ett flagrant exempel på hur snabbt
regeringen är beredd att öppna dörren för den mycket
omdiskuterade möjligheten till generella reklamförbud som
införts i yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är speciellt
anmärkningsvärt med hänsyn till uttalanden som tidigare
gjorts av företrädare för regeringspartierna. Bland annat
yrkade den nuvarande kulturministern i en motion med
anledning av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag att
reklamförbud endast skulle kunna föreskrivas beträffande s
k public service-företag. Lokala kabelsändarföretag
uppfyller knappast kraven för public service-företag.

Allvaret i denna fråga förstärks av att det gjorts
antydningar från kulturdepartementet om att ett
reklamförbud för närradion skall bibehållas.

4. Annonsreglerna kan inte godtas

I 10 § första stycket föreskrivs att det av en
reklamannons ska framgå i vems intresse sändningen sker.
Det bör inte vara nödvändigt att ange tillverkare när det
gäller allmänt kända varumärken. Första stycket bör därför
omformuleras.

Andra stycket i paragrafen bör utgå. Urvalet av personer
som inte får delta i programinslag med reklam är knappast
relevant. Även andra kända ansikten och röster än de som
förekommer i nyhetssändningar kan vara diskvalificerade.
Gränsdragningen för vilka som kan anses utöva otillbörlig
påverkan genom att delta i reklaminslag och inte är svår att
göra. Därför bör stycket utgå.

Bestämmelserna i 11 § om reklam till barn bör
samordnas med Europakonventionen om
gränsöverskridande TV-sändningar och motsvarande EG-
direktiv samt Internationella handelskammarens (ICCs)
grundregler för reklam, som också antagits av det svenska
näringslivet.

Även 12 § som handlar om hur stor del av en
programtjänsts tid per dygn som får avse annonser bör
samordnas med Europakonventionen och EG-direktivet.

Föreskriften i 13 § om att annonstiden vid ett givet
tillfälle inte får understiga en minut bör utgå. Det finns
ingen anledning av införa en sådan begränsning, särskilt
inte för ljudradion.

14 § reglerar hur avbrotten för reklam får ske. Det finns
ingen anledning att införa betydligt strängare restriktioner
än de som förekommer i Europakonventionen och EG-
direktivet.

5. Kabelnämnden bör avskaffas

Om, som föreslås i motionen, systemet med lokala
kabelsändarföretag avskaffas, reduceras kabelnämndens
uppgifter i betydande utsträckning.

I själva verket skulle kabelnämnden helt kunna
avskaffas om samma system införs som gäller övervakning
av pressens verksamhet. Detta skulle innebära att
annonssändningar övervakas av KO och
marknadsdomstolen. När det gäller sändningarnas övriga
innehåll kan det övervakas genom att de sändande
stationerna bildar en egen opinionsnämnd. När det gäller
ingripanden mot svårare yttrandefrihetsbrott bör dessa
kunna regleras på det sätt som föreslagits i 16 §.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen upphäver nuvarande lag (1985:677) om
lokala kabelsändningar och lag (1985:1061) om avgifter i
ärenden om lokala kabelsändningar,

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om
kabelsändningar till allmänheten med undantag av
förslagets 16--20 §§ om ingripande mot egensändningar då
dessa inriktas mot våldsskildringar, pornografi eller hets
mot folkgrupp,

3. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår
förslaget om lokala kabelsändarföretag såvitt avser 6 § 2.
och 7 §,

4. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår
förslaget om reklambegränsning för lokala
kabelsändarföretag såvitt avser 9 §,

5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 10
§ första stycket med tillägg som går ut på att det inte bör
vara nödvändigt att ange tillverkare när det gäller allmänt
kända varumärken,

6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår 10
§ andra stycket om vilka personer som skall få uppträda i
annonser,

7. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 11
§ om reklam till barn och ungdom med den ändringen att
den samordnas med Europakonventionen och EG-
direktivet samt Internationella handelskammarens
grundregler,

8. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 12
§ om en programtjänsts sändningstid med den ändringen att
den samordnas med Europakonventionen och EG-
direktivet,

9. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår
förslaget om annonstid i 13 §,

10. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 14
§ om avbrott för reklam med sådan ändring att den
överensstämmer med vad som sägs i Europakonventionen
och EG-direktivet,

11. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att kabelnämnden bör avskaffas,

12. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
den principiella synen på den fulla yttrandefrihetens och
informationsfrihetens betydelse för demokratin.

Stockholm den 27 november 1991

Ian Wachtmeister (nyd)

Harriet Colliander (nyd)