med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93

Motion 1991/92:Fö17 av Hugo Bergdahl och Siw Persson (fp)

Den optiska luftbevakningen

Sedan andra världskriget finns i Sverige en omfattande
optisk luftbevakning. Med optisk menas att den bygger på
syninformation från observatörer, som med blotta ögat eller
kikare spanar efter flygplan. Observatörerna placerades i
torn för att få god överblick. Frivilliga, till stor del kvinnor
(krigsårens ''tornsvalor''), men också värnpliktig personal
har sedan dess ingått i organisationen. Omkring 6 000
frivilliga ingår i verksamheten.

Luftbevakningen tillhörde armén men överfördes 1948
till flygvapnet. Kring krigsslutet började radar tillföras, och
dessa system har sedan undan för undan fått ökade
prestanda. Radarn kan se på långt avstånd, men bara över
horisonten. Det betyder att det är svårt att få täckning på
låg höjd. Hittills har Sverige haft lågspaningsradar bara för
delar av kusten, men detta utökas genom tillkomsten av de
nya PS-870-stationerna. Lågspaningsradar inne i landet
förekommer inte. I framtiden kan läget förbättras genom
tillkomsten av flygande radarstationer (PS 890), men de kan
självfallet inte ge kontinuerlig bevakning överallt.

Så trots allt bättre radarsystem har den optiska
luftbevakningen tillmätts fortsatt betydelse. Man kan säga
att radarsystemens utveckling gjort det allt sannolikare att
anfallande flyg väljer just låghöjdsuppträdande för att
undgå eller försvåra upptäckt. Även om vi upptäcker
flygplan som passerar in över gränsen kan vi sedan inte med
radar följa deras fortsatta väg in över vårt land. Så den
optiska luftbevakningen har alltså en roll för att kunna
rapportera hur inflygande enheter uppträder. Den optiska
informationen kan också ange vilka flygplanstyper det
gäller, vilket radarn oftast inte kan.

Naturligtvis är radarsystem snabbare och exaktare som
informationsorgan, men det skulle vara ytterst dyrbart att
söka göra ett heltäckande radarsystem för låga höjder.
Dessutom måste man räkna med att radarstationer kan slås
ut, och i sådana fall är den optiska luftbevakningen ett
värdefullt reservsystem.

Problemet med den optiska luftbevakningen i närtid är
kostnaden för de teleförbindelser som går mellan det stora
antalet torn och de centraler som sammanställer
informationen, för att sedan användas för ledning av
jaktflyg, luftvärn eller larm till civilbefolkningen. Man
nyttjar televerkets nät. I och med att telesystemet
digitaliseras (AXE-växlar m.m.) blir det nödvändigt med
stora investeringar i olika utrustning inom televerket för att
kunna bibehålla förbindelserna för den optiska
luftbevakningen. Investeringarna uppges till l00-tals
milj.kr. Flygvapnet och ÖB har inte ansett att så stora
investeringar bör göras för den optiska luftbevakningens
skull. Därför föreslås nedläggning av organisationen.

I propositionen sägs följande: ''Regeringen kan godta att
dagens optiska luftbevakningssystem successivt avvecklas.
Investeringar i och underhåll av systemet bör därför kunna
avbrytas den 1 juli 1992. Enligt regeringens mening bör
övervägas att skapa en förenklad form av optisk
luftbevakning.''

Det finns anledning att se frågan ur ett bredare
perspektiv än hittills. Den optiska luftbevakningen har setts
som ett system för att ge information som underlag för
beslut om insättande av jakt/luftvärn och larm till
civilbefolkningen mot flyganfall.

Men genom en yttäckande spaningsorganisation kan
även annat observeras. Luftlandsättningar, bränder,
explosioner och annat kan observeras -- och sådan
information bör då ge underlag för insatser av
markförsvaret och räddningstjänsten. Den optiska
luftbevakningen bör alltså ses som en resurs för hela
totalförsvaret.

Även om värdet av den optiska luftbevakningen därför
är större än man hittills riktigt insett -- utifrån detta bredare
totalförsvarsperspektiv -- talar ekonomiska skäl mot 100-
miljonersinvesteringar i teleutrustning.

Men den tekniska utvecklingen ger antagligen nya
möjligheter. Vi ser i dag hur mobiltelefonsystem byggs ut,
hur taxi, åkerier och alltmer även enskilda får bättre
förbindelser. Ambulans, polis och brandväsendet har
radioförbindelser. SOS-alarmering har en täckande
organisation för larm.

Myndigheter men också enskilda -- luftbevakningen
innefattar ju ett mycket stort antal frivilliga -- bör den
närmaste tiden studera möjliga framtida tekniska lösningar
till så låg kostnad som möjligt för att klara förbindelserna
för ett rikstäckande optiskt övervakningssystem. Man bör
studera om man kan knyta an till alternativa befintliga
system eller om man kan bygga upp något nytt -- byggt
antingen på radio eller på televerkets nät.

Möjligheten att finna lägre kostnader ökar om man
något mildrar tidskraven. Vill man att en observation ska
finnas inne i luftförsvarscentralernas system inom enstaka
sekunder krävs självfallet mer avancerade system och
ständig uppkoppling. Kan man i stället godta någon minut
eller längre för överföring av informationen bör mer ''civila''
lösningar kunna användas, kanske inte ner till de system
som kan användas av hushållen men likväl långt billigare
system än dem som studerats hittills. Man kan också tänka
sig differentieringar, så att tidskraven ställs högre i t.ex.
Skåne och Mälarområdet än i delar av landet där avstånden
är större. Om man skrotar luftbevakningen därför att det
blir för dyrt att kunna ge sekundsnabb information så missar
man också den information som skulle vara av värde även
vid minutsnabb förmedling. Man kan då stå i ett läge där
man för stora delar av landets yta inte får någon information
alls.

Sammanfattningsvis anser vi alltså att regeringen bör
göra en översyn av den optiska luftbevakningen utifrån
följande två utgångspunkter:

1. Att studera alla de informationsbehov för
totalförsvaret som kan tillgodoses genom ett rikstäckande
mobiliseringsbart optiskt observationssystem,
huvudsakligen bemannat med frivillig personal.

2. Att stimulera till kreativt tänkande kring olika
tekniska metoder att till begränsad kostnad ge en radioeller
telefonbaserad kommunikation mellan det optiska
observationssystemet och olika avnämare av dess tjänster.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om optisk luftbevakning.

Stockholm den 16 mars 1992

Hugo Bergdahl (fp)

Siw Persson (fp)