med anledning av prop. 1990/91:69 Arbetslivsforskningens organisation m.m.

Motion 1990/91:A13 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)

Arbetslivscentrum har sedan tillkomsten 1976
genomgått en rad utvecklingsfaser och utredningar om sin
egen roll. Inte minst för personalen har det ständiga
utredandet betytt oklarhet och osäkerhet. Det är därför
positivt att föreliggande proposition nu klart tar ställning för
ett renodlat forskningsinstitut och att Arbetslivscentrum får
kvarstå som en självständig myndighet.

När det gäller forskningen på Arbetslivscentrum har
man byggt upp en alldeles särskild kompetens vad gäller
kvinnor och arbete. En kompetens som torde sakna
motstycke i något land, åtminstone i Europa.

Det finns en rad skäl till varför denna kompetens är
särskilt viktig att bevara inom Centrum även i
fortsättningen.

Svenska kvinnor finns på arbetsmarknaden i högre grad
än i andra länder. Detta är positivt eftersom det ger en egen
ekonomi och egen trygghet som bara kan byggas upp med
egen försörjning. Men det innebär också att kvinnor gått in
på en arbetsmarknad som egentligen förutsätter att
hemmafruar sköter reproduktionen och vars omvärld inte
alltid har anpassats till de krav som bör ställas av arbetande
kvinnor och män. Dubbelarbete och brister i
arbetsorganisation och arbetsmiljö börjar nu ge effekter i
arbetsskador och utslagning som slår hårdast mot
kvinnorna. Forskning relaterad till arbetsplatsen är i det här
sammanhanget mycket viktig.

Internationalisering och teknisk utveckling är andra
faktorer som kommer att påverka arbetslivet i framtiden.
Även här är det kvinnorna som riskerar att komma i kläm
om vi inte skaffar oss kunskaper om hur arbetslivet
strukturerar efter både kön och klass.

Den inriktning och kompetens som Arbetslivscentrum
har idag vad gäller kvinnoforskningen är alltså synnerligen
angelägen att behålla. Med en väl sammanhållen
sektorsforskning vad gäller kvinnor och arbetsliv torde det
också finnas goda förutsättningar för samarbete med den
kvinnoforskning som nu på allvar börjar byggas upp på
några av universiteten.

Arbetslivscentrum har sedan slutet av 1970-talet ett
specialbibliotek som ensamt bevakar arbetslivsforskningen
i Sverige. Det har ställning som offentligt bibliotek med ett
åtagande till offentlig service. Biblioteket har ett mycket
gott internationellt renommé vad gäller arbetslivsfrågor.
Enligt tidigare intentioner skulle biblioteket också bevaras
intakt vid en förändring av Arbetslivscentrum. I
propositionen nämns ingenting om den framtida
organisationen och personaldimensioneringen för
biblioteket. Däremot antyder utredaren att
personaltilldelningen bör skäras ner också för biblioteket.

Ställningen som offentligt bibliotek motiverar att
resurser ges utöver Arbetslivscentrums ram och därmed ej
behöver belasta Arbetslivscentrums inre organisation samt
att biblioteket ges en självständigare ställning inom
Centrum.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnoforskningen och
bibliotekets ställning i den framtida organisationen av
arbetslivscentrum.

Stockholm den 23 januari 1991

Maj-Inger Klingvall (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Margareta Winberg (s)

Ulla Pettersson (s)

Lisbet Calner (s)